Mer Trafik

Viraltrafik



Follow Lissukka

Dra åt det andra hållet istället

Vi hade en långsam dag på praktiken i dag och jag kände det som att det var något som drog i mig. Jag var liksom långsam inombords. Vi var lite sega båda två så jag tänkte mest att det var för att det var fredag. Jag brukar vara rätt trött på fredagar, eftersom det blir så långa dagar på praktiken och det är mycket som ska läras på tio veckor. Efter praktiken i dag for jag till Lisas praktik och agerade klient, så de fick öva samtal. Det gick ju bra och jag fick ett tips. Men sen när vi fikade så var jag också lite så där som att något drog i mig. Jag cyklade och hämtade ut skorna och de var för stora upptäckte jag när jag kom hem. Jag satt och kände att det nog inte blir någon dans i kväll, för det är något inombords som stör. Det retas. Så kom han online och vi pratade och jag kom in på något och så kom tårarna. Så jag tänkte att det var det. Det var tårarna som drog i mig, som störde och retades. Nu är de ute. Jag känner mig mest trött.

Nuestra canción



"Sólo tú, no necesito más, te adoraría lo que dure la eternidad"

"Perfectamente, exactamente, como yo siempre soñé"

Dagens

Många bloggar kör olika dagens. Det kan vara dagen outfit, dagens lista. Ja, du känner nog igen det och kanske dig.
Eftersom jag försöker tränga bort all ledsenhet, så tänker jag ha en dagens men bara med bra saker som hänt i dag.

* Jag fick lyfta Satu flera gånger utan att hon rymde och ena gången slickade hon mig på nyckelbenet. Det heter väl så?
* Jag fick ge lite godare nyheter än vanligt till min kärlek.
* Skorna som jag beställde i går kom i dag. Bra service!
* Jag hade inspirerande och intressanta samtal om socionomrollen med en av mina handledare.
* Jag hade mitt första direktsamtal på First Class.
* Det blåser och knakar ute men mina element är äntligen varma och jag behöver inte frysa om rumpan.
* Jag ringde Rebecca och pratade bort en stund. Hon är fin.
* Jag känner sug efter att få dansa salsa.

För att en sak ska vara en bra sak så behöver den inte vara så där omvälvande och häftig och stor. Det kan räcka med att som jag och mitt första direktsamtal på First Class. Du kanske inte förstår varför det är en bra sak för mig, men det spelar ingen roll. För våra bra saker behöver bara ha mening som bra saker för oss. Det spelar väl ingen roll om en annan människa inte förstår varför jag blir glad av vissa saker? Nej. För vi stör oss ju på småsaker oftast, så då kan vi väl lika gärna se till att bli glada över småsaker. Sen är frågan vad som är en småsak. Något smått för dig kan vara något stort för mig.

En bra sak i morgon vet jag redan och det är att jag ska träffa en Lisa. Men inte vilken som helst. Hon som jag får gå nära och sno en kram av. Hon som verkar så lugn och som jag blir glad av att se. Jag blir glad av att se alla Lisor som jag har i mitt liv. Jag har aldrig känt en dum Lisa. Peppar peppar..

Ticktackticktack

Det låter snabba tick tack från köket. Det är en kladdkaka på g i min ugn. I min rengjorda ugn.

I dag ringde jag vår handläggare och jag överlevde. Nej, men på riktigt så gick det bra. Hon var trevlig och jag fick lite bra svar. Hon ska börja med vårt ärende inom den närmsta veckan. Det är ju bättre än att ligga långt ner på listan. Det känns som att det har gått en evighet sen jag såg honom sist. Sen jag lämnade honom. En hemskt lång evighet. Fast evigheter är visst långa. Men nu kan det börja lossna. Förhoppningsvis tycker hon sig ha tillräckligt med material för att fatta beslut och säga ja. Då behöver det inte ta en till evighet. Men min hemresa i november blir enbart med Satu som sällskap, för så fort lär det nog inte gå.

Men jag är glad. Det händer något. Myndigheter är jobbiga. Förutom sen den dag då jag jobbar på en. Så klart.
Nu kommer det snart låta drrrrrrrrrrrrrrrr och då är det klart med kladdkakan. Så jag närmar mig köket nu.

Och ja, skorna är redan här men jag orkade inte gå i regnet. Inte efter att ha hack-cyklat hem i regnet från praktiken. Då står jag ut till i morgon med att hämta ut och prova skorna. Ha en fin kväll!

Dansant

Dansskorna passade mig tydligen inte. Jag mätte foten, mätte om och så ringde jag. Hon svarade på sin lunchrast så tog numren på de skor som jag var intresserad av och ringde sen tillbaka. Hon hade mätt skorna och nej, det gick inte. Men vi hittade ett par andra. Så jag hoppas att de kommer innan helgen och sitter fint. Men hon var trevlig i telefon och hjälpsam så bra service har de.


För övrigt

Det ilar i min tand. I en tand på vänster sida. Jag vill inte direkt gå till tandläkaren även om jag nog borde, för det är rätt mycket pengar ur studentkassan. Men det känns så fräscht och fint att gå ut från tandläkaren när de har skrapat bort tandstenen som alltid hamnar mellan tänderna fastän jag verkligen försöker använda tandtråd. Försöker. Nästan varje dag. Äh. Ila nån annanstans!

Inte anträffbar

Jag ringde i dag igen. Mamma peppade mig i telefon i går och tipsade mig om vad jag kan göra om jag vill gråta när jag pratar med handläggaren i telefon. I förmiddags fick jag också ett sms då hon undrade om jag ringt.
Så jag ringde först vid halv nio. Då var hon på tjänsteärende och tillbaka vid tio.
Vid tio och till lunch hade vi besök och möte.
Jag ringde när jag kom vid två-tiden. Då var hon på tjänsteärende och tillbaka vid fyra.
Jag kan tänka mig att hon vid fyra bara vill hem och inte har ork att prata med fler klienter. Så jag skjuter upp nästa försök till i morgon. När jag ringde så kände jag hur pulsen gick upp, hjärtat slog ju snabbare men ändå, jag kände mig lite lugnare än förut. Det har heller inte fallit några tårar och jag har inte känt att allt är hopplöst. Så i dag hanterar jag det bättre.

Tiden går så fort och det är bra men samtidigt inte. För så mycket tid passerar utan att vi är tillsammans. Det är inte bra. Inte för mitt hjärta. Det handlar ju som jag sagt innan om hur man tar det, inte hur man har det. Men det är inte så lätt varenda dag. Men nu tänker vi inte på de dåliga dagarna, för jag är inne i bra dagar och där vill jag stanna. Jag vill stanna nu när känslorna lättar min kropp och det känns som att jag vill skratta, skrika och hoppa. Ja, av lycka. Jag stannar här och andas lite djupt så går det bra.

Salsera..? Jo!

I går for jag ner på stan för att träffa en härlig och underbar vän som jag har. Vi lärde känna varandra redan under de första veckorna på termin ett, men hon läser till sjuksköterska så vi har inga synkade tider direkt. Men i går hade vi tid! Vi åt thai-mat på stan och tog sen en kopp te hemma hos henne medan hon försökte övertala mig att börja i showgruppen. Hon har försökt förut redan och jag har väl i hemlighet drömt om det, men försökt att inte prata så mycket för att få henne att glömma det hela. Jag vet, det är fegt. Man ska satsa. Försöka. Våga. Sånt därnt du vet. Men nu känner jag mig lite på g och har till och med skrivit in danspass i kalendern när vår nästa kursomgång börjar, så då ska jag slipa och hitta formen igen. Och så ska jag bli bättre. Det har jag tänkt.

Så, nu sitter jag och surfar efter dansskor. Mörka, ljusa, mellanfärg? Åh. Tänk så fint det kan bli och så skönt att slippa sneakers när jag dansar. Jo vars. Lönt att klicka hem ett par.

                   

Mindre än två månader till jul...

Jag har nyss bokat tågbiljetter hem för julen och jag struntade i att jag missar en fredag på praktiken, för jag ska hem hem hem! Vi hade först tänkt fara förbi huvudstaden och sen uppåt till mina skogar, men eftersom vi fortfarande inte har något svar och verket kan jävlas så bokade jag upp till skogarna direkt. De skulle faktiskt kunna lagda på det viset att de inte tänker låta oss fira jul ihop. Tänk vad hemskt det vore. Då skulle jag ha jekla svårt att tänka att jag är stark och att jag klarar det eller ens att det inte handlar om hur jag har det utan hur jag tar det. Fucking jävla skit skulle jag nog tänka. Förutom när jag gosar med mina syskonbarn men all annan tid skulle jag tänka så. Fucking jävla skit. Förutom den tid som jag gosade med djuren men all annan tid skulle jag tänka så. Fucking jävla skit.. För det är ju så. Det är fucking jävla skit när jag inte får vara med honom. Men, nu är jag optimist så jag har bokat två personer i djurvagn i nattåg upp till skogarna. Jag ville inte åka nattåg men dagtiderna är dubbelt så dyra och ja, det går inte för sig. Så jag får stå ut med nattåg igen och den där djurkupén med sex platser där de trycker in alla djur och tycker att de kan komma överens.
Jag är inte överens med SJ.

Nå. Jag såg nyss för en stund sen ett nummer på min telefon. På min mobiltelefon. Jag kände igen numret och jo minsann, det var han som var ledsen för att jag är långt borta. Men jag sa att "du, vi ändrade klockan i dag och nu är det bara fem timmar mellan oss." "Okej", sa han och ville säga något annat men jag var snabb och sa att: "Det är alltså nästan som att vi är närmre varann nu!" Sen var han tvungen att lägga på för det är nedrans dyrt att ringa till mobil i Sverige från betalautomat i Bolivia.

Men alla i skogarna, jag är hemma fredagen den nittonde december - haha jag höll på att skriva juli för jag tänkte på jul - och jag stannar väl till så där söndag, måndag efter jul. Allt beror ju på verket.

Nu ska jag se en film som jag såg två gånger i Bolivia. Första gången hann vi inte se klart för taxin kom och vi skulle ut och röja och dricka för det var festival i utkanten av stan. Andra gången missade jag allt som jag inte sett första gången för jag somnade. I dag ska jag försöka klara av detta. Det är den där Chuck and Larry-filmen.

Me so happy and love us a long time

I går när klockan var elva på förmiddagen så hade jag redan varit ute och sprungit så där en mil. Fast ute i Bulltofta tycker de inte att det är smidigt att ha start och mål på samma plats för en viss slinga. Det tycker jag är bra eftersom femman är den längsta som de har och jag då vill springa den minst två gånger. Nåja. Det är en petitess för jag mådde sketabra efteråt. Sen var det hem, duscha, äta frukost och bli lite finare än rödflammig och svettig. Jag skulle nämligen mot Lödde och busa med små barn och kramas med en vän. Då passar det sig inte att vara rödflammig eller svettig heller för den delen.

Jag tycker om att må bra. Och i dag mår jag bra.
Jag har haft en finfin helg med en härlig vän och jag har pratat en kortis i telefon i går med kärleken, som också var ute på resa fast till ett soligt Santa Cruz istället för till ett höstigt Lödde. Nåja. Det var finast hos mig i alla fall, för bebisen som föddes i mars har ett härligt leende och ibland spricker han upp i ett skratt men det går inte så bra med skrattet för han är fortfarande rätt liten men ändå, det är ett härligt skratt. Du förstår kanske hur jag menar.

Jag hade kameran med mig men tog inga foton. Så är det när livet är fint.
Då fastnar känslan i hjärtat och nog är väl det.

Hjärtegryn



Jag har ingen chihuahua eller nån annan minihund för den delen. Däremot har jag ett lejon. Hon är ett fasligt gosigt lejon. När hon vill. Hon är numer fri från den dumma infektionen, så nu mumsar hon glatt på maten. Hon är bortskämd och har bitit hål i sofftyget. Igen. Men, hon gör mig glad. Jag vaknar på morgonen och det första som jag gör efter en tömning av urinblåsan är att gosa med henne. Sen när jag kommer hem så blir hon alltid rädd för ljuden som jag gör när jag klampar in i hemmet, så hon springer iväg. Men hon är fin. Så

Latfisen is me and I

Vet du varför jag inte har någon "Jag tränar"-kategori?
För att jag inte tränar!
Jekla slöfock.

I dag skulle jag ut och kika in Bulltofta och dess löpspår. Det skulle jag göra i tisdags redan, men då regnade det. Sen när jag kom hem regnade det inte. I dag regnade det igen. Sen när jag kom hem regnade det fortfarande. Så jag har duckit te och ätit After Eight som var billigt på ÖoB. Därför har jag inte rätt att ha en "Jag tränar"-kategori. För jag har ju inget att fylla den med. Bara ursäkter till att inte träna. Jag har faktiskt ett set byxa och jacka att springa i och som är tåligt mot regn och blåst. Men kom igen. Inte skånsk blåst va?!

Jag kanske springer i morgon på morgon så där tidigt innan jag far ut mot en vänlig kram ute på bygden.
Troligt.


Har du ballar?

Vi åkte i bil i dag för att åka och luncha och inhandla lite saker på IKEA till praktikplatsen min som är arbetsplatsen deras. En kvinna går långsamt över vägen och vi har bra tålamod i bilen. Chauffören säger:
"Sätt fart på ballarna så vi kommer fram nån gång!"
Tur att vi är i Skåne och inte i Norrland. För i Norrland har kvinnor inte ballar. Det har bara män. Men här nere har alla ballar, eftersom ballarna är skinkorna på rumpan. Den du. Jag fick snabbt lära mig vad skånska ballar är för något, men aldrig att jag själv börjar säga ballar om mina skinkor. Nee.

Sen vid lunchen som för övrigt tog evigheter att få och sen evigheter att få betala och sen var seg att tugga sig igenom, men vad gör det, jag blev bjuden, ja sen vid lunchen berättade en av kvinnorna hur hon vid en arbetsplats där det fanns danskar varje morgon frågat:
"God morgon, är ni pigga och vakna?"
De kan ha tittat lite konstigt på henne. Efter några dagars frågande om pigghet fick hon förklarat att pigg på danska är kåt på svenska.

Jag lär mig mycket här nere.

Jag faller lätt i fällan

Vet du vad jag gör på torsdagar?
Ser Lyxfällan på TV3.
Varför?
Jo, för att jag behöver det, för jag är skitdålig rent ut sagt på det här med pengar. De försvinner. Snabbt. Och sen tittar jag runt och undrar vad jag fick för dem. Så jag försöker skrämma mig själv varje torsdag, så att jag ska skärpa till mig och lära mig lite mer om ekonomi och om att hushålla med pengar. Tänk att få pengar över.. Det vore fint.
Men i dag lurade jag mig själv igen. Jag skyndade till Överskottsbolaget för de hade erbjudande på choklad. Billig choklad kan jag inte stå emot. Men istället för att köpa ett paket så köpte jag fyra, det vill säga maxantalet som man fick köpa till det billiga priset. Kolla sen med mig på söndag om jag har något kvar.

Men.
Nu måste jag lära mig. Jag är för gammal för att fåna runt. Därför är jag seriös i mitt förhållande. Nu måste jag försöka hitta seriösheten i förhållandet till pengar. Sen lagom till c-uppsatsen tänkte jag hitta seriösheten vad gäller att läsa. Men det ska du veta, jag har läst en halv bok de senaste dagarna på praktiken. Nej, det är ingen bok på tjufem sidor. Snarare tvåhundratjufem om inte mer.

Nåja. Vi sätter i gång ett projekt.
"Lisa blir ekonomisk."


Siiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiit!

Jag kokade riset i en timme och fem minuter istället för en halvtimme!
Tokigt! Tror du att ris smakar gott efter en timmes kokning?
Nej. Jag tror nog inte det.
Jag måste lära mig att komma ihåg att använda den där köksklockan som jag har köpt.

Jag lyfte på arslet mitt

Jag har tänkt länge att jag ska ta tag i min träning och börja springa. Byxorna sitter nämligen åt för hårt numer efter min utlandsvistelse. Jag åt nog, eller vadå nog, jag åt för mycket onyttigt när jag var där borta. Gott med choklad och chips vettu. Så jag tänkte att jag ska skärpa mig, men så varje dag när jag kommer hem så vet jag att han väntar på msn. Därför har jag föredragit att prata med honom istället för att springa bort lite kroppsfett. I dag däremot så hade jag tänkt att kolla in Bulltofta för där kan man tydligen springa. I skog! Jag saknar skogen hemma. Det är så mycket roligare att springa i skogen och skutta över allt sånt därnt som ligger på marken i skogen. Det är skitroligt tills jag börjar tänka på att jag kan möta på en galning som kanske vill mörda mig. Då jeklar springer jag fort! Men så började det ösregna just när vi skulle cykla hemåt. Så jag cyklade hemåt, hämtade ut ett paket med ett par fina skor och tänkte ge upp träningstanken. Men när jag cyklade hemåt hade det börjat lätta med regnet och det var knappt så att det regnade längre. Men jag tänkte att "jaja, så var det tidigare i dag också, uppehåll, regn, uppehåll, ösregn". Den går jag inte på, sa jag till vädergudarna. Men vet du vad, de gav mig fortsatt uppehåll. Så jag dumpade msndejten och sprang ut. Det var fasligt skönt och benen var lätta, men mörkret kom för snabbt.

Jag märkte det i morse att det var mörkare än vanligt. När jag släckte ner i lägenheten för att åka till praktiken, så blev det med ens så mörkt här inne i rummen. Det har känts som en höstdag med färgglada moln, blåst och regn. Det är rätt mysigt det också. Speciellt när jag är inomhus och hör regnet smattra mot tak och fönster. Då är det dags för överdos av te. Nu ska jag ta denna te-överdos och vänta in kvällens msndejt.

Jag är så orolig över att behöva åka hem ensammen i november utan honom. Jag som tänkte att alla där uppe ska få lära känna honom och se hur rätt jag har när jag säger att han är underbar.. Fasiken verket!

Men men, det var fokus på allt det positiva som gäller från och med nu. Så jag blundar och ser hans leende framför mig och leker med ringen på fingret.
Då känns det positivt.

Aderton

Vi pratade i dag om körkort och ena mannen frågar mig och en annan tjej (trettiplus) om vi har körkort. Han låter lite som att det kan vara troligt att vi inte har det. Innan vi hinner svara så vänder han sig mot mig och säger:
"Ja men du är väl i åldern nu så du kan ta körkort?"
Jag utbryter i ett skratt och säger åt honom att:
"Hörru, jag är faktiskt tjusju år. Men jo jag har körkort. Sen 2000."
Han kan inte veta bättre. Men det var rejält roligt. Vi fick skratta så där hjärtligt som man gör när man blir överraskad och paff över vad någon gör eller säger.


En sån där bättre dag

Jag har faktiskt haft en sån där dag som kallas bättre. Den kallas bättre för att jag jämför den med andra.
Det har varit en bra dag på praktiken. Jag lär mig fasligt mycket där kan jag lova och det väcks nya tankar i princip varenda dag. Jag får mycket att fundera över, men jag har bra handledare som hjälper mig klura på saker och ting. Jag har till och med läst rätt många sidor i en av mina böcker! Det du. Det är inte alltid som jag får för mig att jag faktiskt ska läsa, så att jag gjorde det var ett fint steg i rätt riktning.

När jag kom hem, gjorde jag i ordning en chai-latte åt mig själv. Jag köpte en flaska chai på Kahl's i lördags. Det är så gott! Jag känner mig så lyxig när jag kan hälla upp lite chai-latte åt mig. Jag vet, det är kanske inte så lyxigt men om du tänker dig att du har en flaska med chai-essens eller vad jag ska kalla det, och du öppnar ditt skafferi och ser den stå där.. Ja men lite lyx kan vi väl komma överens om att det är? Jo.

Nu ligger Satu här under skrivbordet vilket hon oftast gör när jag sitter vid datorn. Ibland slickar hon på mina tofflor också. Hon är rar. Hon var sjuk för någon vecka sedan och jag fick åka in med henne akut till djursjukhuset. Jag var så orolig och busschauffören tyckte inte att jag skulle betala för att åka buss. Där ser du, ibland lönar det sig att vara en lipsill. Jag sparade hela sexton kronor! Men i alla fall, nu mår hon bra och jag slipper trycka in antibiotika med en spruta i munnen på henne varje morgon och kväll. Fast nu är hon lite traumatiserad för så fort jag nuddar hennes mage, så spänner hon sig eller springer iväg för hon tror att jag ska hålla fast henne och tvinga i henne medicin. Aj aj.

Vettu, nu drar jag till soffan.

Lycka

Man ska ta sig tid att se efter var lyckan ligger i för saker i ens liv. Just nu ligger en stor del av min lycka i webkameror. Ja, det låter verkligen bra, men genom webkameror kan jag se min pojkvän le mot mig. När han ler mot mig sjunker mina axlar ner och min andning blir långsammare och djupare. När han ler mot mig fnissar jag och får pirr i magen. När han ler mot mig lyfter jag och glömmer allt annat. Varje gång jag ser honom genom kameran, påminns jag om att det är rätt att kämpa och att det är honom som jag vill vara med. När vi sitter och minns alla skratt som vi hade där borta och allt som vi delade, ja, då känns det bara rätt. Jag kan inte förklara hur rätt känns. Men det känns fasligt bra kan jag tala om. Så jag är glad för webkameran. Jag kan inte se honom varje gång, så när jag väl ser honom skuttar mitt hjärta till och jag minns. Jag minns hans värme, hur han fanns där för mig, stöttade mig, hur stolt han presenterade mig för sin familj. Det är så många vackra saker som jag minns när våra datorer ansluter och kamerabilden visar mig honom. Så just nu efter en internetstund med kamera är jag fasligt lycklig. Så nu ska jag somna med den lyckan i mitt hjärta.

God natt.


Framsteg

Nu har jag kunnat bocka av en sak på min lista på Bloggprojekt. Man ska skynda långsamt.
Om en timme har jag tvätt. Jag tvättar tydligen alltid på söndagar. Ja, så länge inga andra bokar upp de alla tre tiderna som vi har. Efter tvätten försvinner dagen, så nu ska jag skynda lite så jag kanske får något vettigt gjort.

Hur jag tar det

Jag har en tendens att gå ner mig i min ledsenhet när jag blir ledsen, att gräva ner mig och stänga in mig när jag inte orkar. Istället för att bemöta känslan, känna efter hur det känns, om det verkligen är så jobbigt, för att sedan säga åt den att sticka och brinna. Bemöta den med en annan känsla, bemöta tankarna med andra tankar. Jag har fått det sagt till mig att jag inte kan fortsätta på det viset, för det kan leda in i en depression. Det är inte roligt att höra, men jag kan säga att fredagen var en väckarklocka. En väckarklocka som har stått och pipit inom mig, men inte tillräckligt högt men nu skrällde den rejält högt när en utomstående bekräftade vad jag känner men sedan gav mig stöd för att vända det. Så nu är det upp till mig. Jag har gått runt hela helgen och tänkt som jag skrev i förra inlägget att "jag är stark, jag klarar av det här". I dag känns det bättre än vad det har känts sen förra söndagen. Jag känner mig lite lättare inombords, som att jag faktiskt är stark och klarar av det här.

Det viktigaste som jag fick med mig i fredags var:
"Det är inte hur du har det, utan hur du tar det."
Men också:
"Om du måste vänta på honom en månad eller tre månader, hur förändrar det din situation just nu?"
Sanningen är ju att jag måste leva nu. Jag har satt mig själv på paus. Det är inte bra. Det är inte okej. Och om jag får veta i morgon hur länge till vi måste vänta på ett svar, så förändrar det inget i det som kallas Just Nu. För just nu måste jag hantera just nu. Jag skrev en plan till mig själv på ett A4. Jag skrev saker som jag ska titta på och läsa igenom, när det känns jobbigt, när det känns som att jag går sönder. Då ska jag läsa om att jag inte tillåter mig att bryta ihop och falla sönder. Att jag inte är ensam. Jag är stark. Jag är kapabel. Jag klarar av det här. Om jag väntar så förändras inte min situation automatiskt. Om jag agerar så förändrar jag min situation. Jag styr mitt eget liv.

Ja. Lite såna saker. Såna som jag vet om men lätt glömmer när jag går in i mitt moln och gräver in mig i ett hörn.
Så, på det viset ska vi göra från och med nu. Vi är jag och jag. Jag ska peppa mig själv varje dag för efter tillräckligt många dagar så blir de starka orden min starka verklighet. Det du. Nu satsar jag.

Så jag har det jobbigt, men jag tar det starkt.
Och så väljer jag att fokusera på det vackra som vi har i vår kärlek, istället för att fokusera på det byråkratiska som håller oss isär. Och så vänder jag mig uppåt och litar på att allt löser sig. För det gör det alltid. Vi vet bara inte hur.

"Ni kan ringa i november.."

Jag har haft en lite svårare vecka än förra veckan. Jag hade hoppats på att spendera denna helg med att hångla och mysa och peta lite på och le massa mycket och bara njuta och älska. Men tji fick jag, för verket är inte med på noterna. De har sitt "mål" att ge svar inom sex månader. Jag ska räkna.. Vänta..

Juni..
Juli..
Augusti..
September..
Oktober..

Okej. Det är en fyra-fem månader. Men man räknar ju från juni till juli är lika med ett, så då har det gått fyra månader. Bara? Nej för helsike heller, det är inte bara! Det är en evighet och nu i tisdags fick jag höra att vi ska ringa i november, för att få veta mer om hur lång tid det kan ta. Vadå vadå?!?! Jag ska ju ha honom här nu, jag ska inte behöva vänta och vänta. Inte när det är så här på riktigt. Men verket är inte med på noterna. De är misstänksamma och det ska de väl vara, men jag lovar och svär ju att det är på riktigt och seriöst och att jag..jag älskar honom.

Så jag försvann lite i molnen och visste inte riktigt hur jag skulle hitta ut. Men jag fick ett längre pepp/terapisamtal med mina handledare i går, så nu går jag runt och tänker "jag klarar det här, jag är stark" mest hela tiden. För när jag måste tala om för någon annan att "nej, inget svar ännu" då är det nära ska du veta, nära till en flod av tårar. Så i dag när jag gick ner på stan och såg alla mänskorna, så tänkte jag att jag klarar det här och att jag är stark. Jag ska bara komma ihåg det. Varje dag.

För ofta gör det bara så jävla ont och vem ska jag säga det till och vem ska förstå? Jag måste ta tag i mina vänner och utnyttja dem lite, så att jag blir starkare och klarar det här utan att fastna i ett till jekla moln. Fy fasiken.

Om jag inte hade lärt känna dig...

Jag har verkligen hittat mig en härligt romantisk karl. Han skickar mig titt som tätt länkar med låtar, som han säger påminner honom om mig. Du ska veta att han har skickat låtar med fasligt fina texter. Ibland har han skickat hip hoplåtar där jag inte fattar kopplingen till mig, men det ska då vara för att han älskar musik och för att han älskar mig. Ja.
Men så här om kvällen eller häromkvällen - välj själv - så fick jag hjälp av Christina med att hitta en fin låt som jag tänkte passade honom och mig bra. Väldigt bra. Vi har ju en egen låt som vi brukade gå runt och nynna eller sjunga på åt varandra när jag var i Bolivia, men nu kunde jag äntligen komma med en "egen" låt och dedikera den till honom. Det bästa av allt: han hade heller aldrig hört den förut.



Utmanande

Jag fick en fråga på praktiken i tisdags efter min danslektion där. En av killarna undrade om jag inte tyckte att jag.. Jag minns inte hans formulering, men det som han undrade över var om jag inte tyckte att jag promotade den taskiga kvinnosynen genom att lära unga tjejer dansa på det sätt som vi gör i reggaetón. Det vill säga med mycket höft, rumpa och bröst. Men okej, jag förstår. Jag gillar inte heller alla snuskmusikvideos där kvinnor och tjejer bara ska visa hud. Det känns så gammalt och som att "kom igen ni som gör videos, ni kan väl hitta på nåt annat?". Jag ska hitta nån fin video som jag tycker är het, men som inte blir snuskig för det. Men det finns säkerligen saker att anmärka i den videon ändå. Nu gjorde jag som affärer gör i sina reklamannonser, det vill säga reserverar mig för feltryck. Ha!

Nåja. Men det handlar ju bara om dans. För min del när jag är ute och dansar, så tillåter jag ingen främmande kille att dansa med mig. Om det nu inte är en främmande kille som jag kollat in, men han får inte kladda. Nej. Ska en kille dansa med mig på dansgolvet så ska han kunna D-A-N-S-A, inte bara jucka och kladda. Men det spelar ingen roll längre med deras danskunskaper då jag ändå bara kommer dansa på det där utmanande viset med min egen karl.

Så jag kan tycka att jag får dansa naken och rulla höft och puta ut rumpa och skaka bröst bäst jag vill utan att någon ska bry sig. Det kan jag tycka och det tycker jag. Men jag förstår hur han menade. Men då är det viktigt att de vuxna kan ta en diskussionen med den unga, eller en ung med den unga, och visa på att dans är dans, men kan uttrycka mycket men du får dansa hur du vill. Det tror jag att Gud kan hålla med mig om. Att jag får dansa som jag vill.

Men får man dansa kring pålar och på bardiskar också enligt Honom där uppe?

Så het

Okej. Videon är inte så läcker, men den här låten med mycket volym och bra bas blir fasligt rolig att dansa till. Om du tycker som jag alltså. Men eftersom jag tycker på det viset, så brukar jag köra den på varje lektion när eleverna blir redo för lite snabbare tempo. Jag brukar köra den när de inte är redo också, bara för att de ska känna hur tempot kan variera i reggaetón och för att chocka dem lite.

Men jag brukar titta på en annan hemsida eller göra annat när jag lyssnar på den via YouTube, okej? För videon är inte het.



Svettig och hungrig

Nu har jag haft den sista lektionen på denna kursomgång. Det är så jekla kul att dansa till reggaetón, för musiken lockar mig verkligen till att släppa loss. Jag brukar ha som mål att folk ska vara rejält trötta och helst krypa ut från lektionerna. Nåja, inte krypa men nästan.. Nu får jag som semester i tre söndagar framöver och sen blir det samma kurs igen. Jag hoppas verkligen att fler Malmöbor upptäcker hur bra dansdagar verkligen är. Tänk dig, du får en sista chans på veckan att verkligen dansa loss och svettas. Det är ju sketabra! I dag hade jag två elever och det visar verkligen att söndagar är en populär dag för att träna/dansa.

Men, nu har jag söndag på riktigt. Jag har fått upp nya gardiner i sovrummet och köket. Jag hängde en stund på Hemtex i går och hittade lite grejer i deras rea på 50 %. Jag tycker om rea på sådana butiker. Då passar jag på och uppdaterar gardinskåpet.

Nu blir det nåt i magen och sen en fin msndejt.
Ha en fin söndagkväll!

Bloggprojekt

Jag ska försöka klara av ett par förändringar på bloggen:

[  ] ändra stora bokstäver till små
[x] göra en egen header med bilder
[  ] fixa lite med färger och typsnitt
[  ] ... orka skriva ofta.

Ha, vi får väl se hur det går! 

Medvetet val

Jag tänkte att jag ska prova en ny sida att ha blogg på. Vem vet? Den kanske blir fin, eller snygg, eller lika hopplöst jobbig att engagera sig i. Det finns ju så många bloggar, varför ska jag blogga? Kanske för att jag vill skriva av mig, kanske för att jag ska minnas saker som händer, kanske för att jag ska höras, eller synas.. Synas. Varför vill vi så gärna synas? För att fylla något. Men vad ska vi fylla och varför kan vi inte vara fyllda redan? Förstår du..?

Jag tycker att söndagar är fina dagar. Jag ska jobba om fem timmar och det är sista lektionen för denna kursomgång. Så jag drack bara en martini i går kväll hemma hos en annan Lisa. Jag tänkte vara än mer energisk i dag och få mina kursdeltagare att svettas ännu mer än vanligt. Bara för att det är sista gången. Bara för att jag tycker att man ska krypa ut från mina lektioner.

I onsdags när jag vikarierade på samma dans fast i Lund, så fick jag höra att det var jätteroligt att jag var där för jag var ett sånt energiknippe. Det fick mig att le hela vägen hem fastän jag hade tappat min mössa på väg till bussen i Malmö.

Välkommen till min nya blogg!