Jag lovar.
Jag är lyckligast just nu.
Det sprudlar.
Det pirrar.
Det är nervöst.
Men du vad, det är som det ska.

Det finns inget annat att säga än att detta har varit en fin helg.
Vi har landat i varandras famnar. Vi har känt solen smeka våra kinder.
Jag har hittat skor. I liten storlek. Jag funderar nu över ett par.
Jag har dragit fram min låda med sommarkläder.
Jag går runt i sommarkjolar. Färgglada kjolar. De lovar glädje.

Hoppas din påsk har varit fin.
Vi följde en kristen tradition från hans hemifrån och åt inget kött i fredags.
Sen följde jag en väntradition och fikade med kladdkaka i lördags.

Långhelger i sol är som lyckopiller.

Du anar inte hur stolt jag är över min pojkvän.
Vi satt nyss och gjorde en läxa som han har till dagens lektion. De skulle hitta på egna meningar och han gjorde det så bra! Väldigt få fel. Jag blir så glad när jag ser hur han kämpar, övar, försöker och blir duktigare på svenska. Allt detta gör han för mig och för vår skull. För att vi ska kunna ha det bra tillsammans här i Sverige.

Jag är lycklig över att ha honom.

I dag har vi myst.
Vi har tagit en promenad i Pildammsparken, så jag nästan förfrös mina fingrar och tår. Michael lekte fotograf och jag övade på allt som jag lärt mig av Tyra Banks. Jag och Top Model har varit så tajta varenda vecka, så hjärtat har suckat varje tisdag- och onsdagkväll. Nu kände jag mig fullärd, så jag poserade och mmm mmm mmm, så fina foton vi fick. Sen tog vi bussen till en hållplats, klev av och skyndade upp till en av våra kyrkor. Där hölls en Bröllopskonsert med massa kärlekssånger. Det var fint och jag blev tårögd över lyckan som jag känner. Det var en fin stund. Efteråt bjöd de på cider och tilltugg, så vi cidrade och tilltuggade men sen skyndade vi hem för vi ramlade nästan omkull av hunger. Nu har vi ätit och jag har fortsatt att frysa inomhus, men nu är kinderna röda så jag är nog uppvärmd. Michael pratar med syster i hemlandet och jag ser Melodifestivalen. Ibland är väl livet lite extra fint. Som i dag.

I dag har vår husvärd varit här och knackat element bland annat. Vi hoppas på att få upp värmen, men jag har en känsla av att vi får ett nytt besök av honom nästa vecka och då för att mäta värmen. Eller den obefintliga värmen. Det är kallt hos oss. Han var här för drygt ett år sedan också och knackade element. Det får mig att tänka på hur mitt liv har förändrats på mindre än ett år. Snart är det ett år sedan jag for iväg till Bolivia. Den 28 februari kommer det att vara ett år sedan vi lärde känna varandra. Jag känner hur livet rusar iväg med mig, men att jag tycker om det. Jag har inom mindre än ett år lärt känna honom, utbytt löften med honom och sedan återförenats med honom som sambos.

Jag kan inte säga att jag ångrar något. För varför skulle jag göra det? Jag vaknar upp varenda morgon i en större säng men som fylls upp av honom också. Jag lägger mig ner på kvällarna bredvid honom. Jag kommer hem, eller så kommer han hem och så är vi tillsammans. I helgen gjorde vi ingenting nästan. Vi var bara vi. Jag tycker om att bara vara vi. Jag tycker om att ha träffat någon, som det är helt okej men också underbart att vara ensam med. Jag behöver inte stressa med att hitta på saker, för vi har ändå skitroligt tillsammans. I helgen åt vi choklad, drack te och kramades. Det var en av de bästa helgerna som finns.

I söndags började också känslor inför framtiden att mogna. Känslor som andra tidigare har sagt ska komma när jag väl träffar någon. Ni hade rätt ni som sa så. Det är härligt att vilja så mycket med någon annan. Och att våga vilja det. Och att kunna säga att jag vill det. För han säger samma ord tillbaka. Jag längtar vissa stunder till att få dela mer med honom. Det är läskigt men mest bara .. rätt. Det är den här känslan som jag har väntat på. Som har saknats tidigare. Tidigare med andra. Andra som bleknar bort.

Så vet du vad? Ett år är ingenting ibland, men andra år är ett år helt underbart. Vissa år förändrar ditt liv något så enormt.

Vet du vad jag längtar efter?
Så där mycket så att det pirrar inombords.

Efter julen.
Efter hela december månad.
Jag vill baka lussebullar och kanske pepparkakor om jag köper såna formar. Jag vill ta fram julduk och julgardiner. Jag vill ta fram mina jul-grytlappar. Jag vill ta fram adventsstakar. Åh. Jag vill lukta på saffran och känna doften av stearin. Varenda dag under hela december månad. För det är en fin månad. Lite stressig, men vi struntar i den biten nu.

Jag vill laga den fina lilla ängeln som jag fick av mamma för någon jul sen. Jag vill hänga upp den någonstans där jag ser den varje dag. Jag vill köpa en ny sån där ljusstake med änglar på. Vi hade en sån hemma hos mig när jag växte upp och för någon jul sen köpte jag en egen, men förra julen upptäckte jag att det saknas en liten bit så jag måste köpa en ny.

Jag vill lyssna på julsånger och tänka på min familj. Vara med min familj. Träffa mina vänner. December är en månad för harmoni. Stressigt också, men vi skulle ju strunta i den biten nu sa jag. Jag brukar dricka glögg men bara hos vänner, så i år tänkte jag skaffa glögg hem till mig. Jag vill ha en nötknäppargrej också. För att knäppa nötter som ligger i en skål. Jag vill ha en traditionell december månad. Traditionell på det sättet som jag vill ha den. Med änglar, saffran och ljus.

Sen vill jag avsluta året med att fira in ett nytt år som ska bli bättre än detta år. Hur nu vi ska slå ett år där jag träffade min kärlek. Jag längtar efter december minsann. Jag ska bara ha röda lakan i december. I december blir jag husmor och står vid spisen.

Ta hand om dig var du än befinner dig.

Det kändes lite konstigt efteråt. Jag hade svårt att förstå att väntan är över. Att vi faktiskt ska återförenas. Jag har ju väntat så länge på detta svar och så kom det så plötsligt. Det har fortfarande inte dimpt ner i min brevlåda, eller snarare på hallgolvet som det gör i lägenheter, men det kanske kommer i morgon. Jag skulle ju få ett papper hem med beslutet, så jag väntar och väntar. Jag tänkte att det skulle kännas annorlunda när vi fick svaret. Jag trodde nog att himlen skulle bli rosa och stjärnorna börja dansa, men framför allt så trodde jag nog att det skulle regna konfetti över mig. Eller nåt liknande. Men det kom inget. Så jag gick runt här, lite stum, lite bedövad, lite förvirrad. Men fasligt glad. Ja. Men det är väl så här det är. Jag blir sambo. Bara så där. Jag har ju vetat att jag ska bli det. Men nu händer det. Kan nån smälla lite fyrverkerier? Fast jag gillar inte det. Ja, men nån smällare kanske..

Helt taget från ett mail till min kärlek från det svenska konsulatet i La Paz:

"El presente mail es para informarle que llego la resolucion de su caso y es positiva."

Det betyder på ren svenska att resultatet har kommit och det är positivt. Vilket på rent hjärtespråk innebär att vi kommer att återförenas väldigt snart, för nu ska passet skickas till ambassaden i Buenos Aires för att de ska stämpla in uppehållstillståndet i hans pass. Sen är min kärlek på väg hit till min famn.

Han gjorde en busgrej. De ringde från konsulatet hem till hans syster, för han är utan mobil just nu. Så hans svåger ringde och meddelade att de hade ringt och kärleken skyndade att ringa. Jag gick under tiden och tänkte att "det kan ju inte vara svaret, för vår handläggare sa ju att hon skulle skicka beslutet hem till mig också och det har inte kommit något". Nåja. Han kommer online igen och säger att han har ringt, men att de också har mailat honom och att han har vidarebefordrat det till mig och att han vill att jag ska läsa det först. Jag läser det och ser att mailet börjar med den ovanstående meningen. Jag börjar gråta gråta gråta. Det lättar inom mig. Jag fortsätter gråta gråta gråta. Jag blir bara så lättad. Tack tack tack. Äntligen! Men buse som inte säger det på en gång!

Så. Snart blir jag sambo officiellt.

"Sólo tú, no necesito más, te adoraría lo que dure la eternidad"

"Perfectamente, exactamente, como yo siempre soñé"

Jag har verkligen hittat mig en härligt romantisk karl. Han skickar mig titt som tätt länkar med låtar, som han säger påminner honom om mig. Du ska veta att han har skickat låtar med fasligt fina texter. Ibland har han skickat hip hoplåtar där jag inte fattar kopplingen till mig, men det ska då vara för att han älskar musik och för att han älskar mig. Ja.
Men så här om kvällen eller häromkvällen - välj själv - så fick jag hjälp av Christina med att hitta en fin låt som jag tänkte passade honom och mig bra. Väldigt bra. Vi har ju en egen låt som vi brukade gå runt och nynna eller sjunga på åt varandra när jag var i Bolivia, men nu kunde jag äntligen komma med en "egen" låt och dedikera den till honom. Det bästa av allt: han hade heller aldrig hört den förut.