Det låter snabba tick tack från köket. Det är en kladdkaka på g i min ugn. I min rengjorda ugn.

I dag ringde jag vår handläggare och jag överlevde. Nej, men på riktigt så gick det bra. Hon var trevlig och jag fick lite bra svar. Hon ska börja med vårt ärende inom den närmsta veckan. Det är ju bättre än att ligga långt ner på listan. Det känns som att det har gått en evighet sen jag såg honom sist. Sen jag lämnade honom. En hemskt lång evighet. Fast evigheter är visst långa. Men nu kan det börja lossna. Förhoppningsvis tycker hon sig ha tillräckligt med material för att fatta beslut och säga ja. Då behöver det inte ta en till evighet. Men min hemresa i november blir enbart med Satu som sällskap, för så fort lär det nog inte gå.

Men jag är glad. Det händer något. Myndigheter är jobbiga. Förutom sen den dag då jag jobbar på en. Så klart.
Nu kommer det snart låta drrrrrrrrrrrrrrrr och då är det klart med kladdkakan. Så jag närmar mig köket nu.

Och ja, skorna är redan här men jag orkade inte gå i regnet. Inte efter att ha hack-cyklat hem i regnet från praktiken. Då står jag ut till i morgon med att hämta ut och prova skorna. Ha en fin kväll!