Så känns det just nu.
Vi sitter på msn och diskuterar vår hemtenta. Vi känner att vi inte fattar någonting. Eller jag tror att jag fattar när jag skriver. Jag tror att jag svarar på frågan då. Men sen när jag läser igenom, så känns det som att jag kanske inte når ända fram. Det kan ha något att göra med att all litteratur är avsedd för c-uppsatser där man gör så kallade vanliga studier. Intervju face to face du vet. Inte för observationer på internet. Nej. Då passar inte längre litteraturen klockrent. Så här i nästan i efterhand kommer vi på att vi borde ha sökt annan litteratur än den obligatoriska.

Sen pratar vi om att vi måste skriva klart syfte och problemformulering. Vi måste också ha klart metod till nästa tisdag till handledningen. Jag måste påbörja min andra chans som jag berättade om i något inlägg längre ner.

Så vänta lite.
Jag ska bara drunkna i allt som måste göras.

Men först tar jag väl nytt tag i fråga två och undersökningsformer.
Vår kursansvarige eller vad han ska kallas, men han som påstod att kursen är mysig. Han ljög! Jag har då inte myst något. Inte tack vare kursen åtminstone.

En sak som jag inte tycker om mig själv är att jag inte vågar lita på mig själv fullt ut. Så när helt ansvar ligger på mig, får jag panik och drar mig undan. Jag glömmer det som måste göras för att skydda mig själv. Eller jag tror åtminstone att jag försöker skydda mig själv genom att glömma det, eftersom jag är så rädd att göra dåligt i från mig.

Nåja.
Nu har jag i morse fått en andra chans. Det är inte ofta en människa får en andra chans. Jag visste i och för sig att jag skulle få den här, men det känns skönt. Jag fick ett fint svar tillbaka och en andra chans som ser precis likadan ut som den första chansen.

Det är okej att så kallat misslyckas. Den här gången fanns det en möjlighet att starta om och göra nytt. Så det ska jag göra.

Men, jag ska försöka ta bättre tag i nästa första chans som jag får till något. Så jag slipper våndan. Den är inte kul.

Nu ska jag klä på mig. Jag råkade sova lite länge.

Nu har den nya kursen börjat. Kurs nummer två på sista terminen av utbildningen. Forskningsmetodik. Sug lite på kursnamnet. Visst känns det hett? Eller nej, det är en mysig kurs. Så sa vår kursansvarige i dag på introduktionen, att det är en mysig kurs och att han är mysig. Han verkar lättsam och trevlig. Jag tycker om såna människor, som kan utstråla trygghet och lugn, för då blir det inte så läskigt att tänka att de ska bedöma min tenta. Men jag kommer att spendera de följande fem veckorna med laborationer, statistik och böcker som inte låter så mysiga överhuvudtaget.

...utbildningens näst sista hemtenta.
Först ska jag bara få lite bröd till min korväggpaprikalökblandning.
Sen ska fingrarna flyga över tangentbordet.

I dag har jag diskuterat idéer till c-uppsatsen. Jag är inspirerad nu och ser fram emot min uppsats, för vi har kommit på ett intressant ämne som känns aktuellt. Det är också något som vi båda är intresserade av. Jag kan säga er att vi ska röra oss på nätet. Ni får veta allt när uppsatsen är klar. Inte för att det är något konfidentiellt, men det finns redan en grupp i klassen som verkar insnöade på samma eller åtminstone liknande tema. Fy. Vi som är så nöjda. Ingen får sno vår idé. Det som gör mig än mer taggad är att vi har en föreläsare som är inne på vårt tema. Som kan saker. Som själv ska göra liknande forskning. Åh. Denna fredag är en fin fredag.

Okej. En sur sak. Återbetalning till FK. Jag ska försöka tala med dem. Jag har ju inga pengar när jag är student. Vi ska se vad vi kommer överens om.

Men annars är det en skitbra fredag! I kväll ska vi till Lund på dansfest. Jag ska dansa salsa. I mina skor som jag har köpt på barnavdelningen. Finfin fredag. Åh, jag njuter.




Dancing queen, young and sweet.. Oh la la.. Fast utan baggyjeans men med skorna. Jag har glömt att köpa plåster. Men det gör inget. Det är ju en fräck fredag. Fin fredag. Åh.

Det var länge sen som jag hade långa föreläsningar där det krävs att jag tar långa anteckningar.
I höstas hade jag ju utöver praktiken bara seminarier och reflektionsgrupp och i våras var jag i Bolivia. I Bolivia kan jag lova dig att det inte är så jobbigt att ta anteckningar. Förutom när de pratar för fort då, men det blir inte samma mängd sidor som här hemma. För det mesta inte i alla fall. Så i dag höll jag på att avlida igen, när händerna fick slita och slita för att få ner alla ord från föreläsarens powerpointpresentation. Det blev så mycket skrivande så jag hann knappt med att lyssna på henne.

Det är en nackdel när föreläsare vägrar lägga ut sin text på nätet, för jag kan inte göra två saker samtidigt. Jag kan inte skriva skriva skriva OCH lyssna lyssna lyssna på sånt som för mig är nytt samtidigt. Sen vill de gärna ha frågor också. Jag tror inte att de förstår vilken överhettning det blir ibland inuti mitt pannben.

För övrigt har jag blivit bestraffad. Jag får bara femton minuter per dag för att läsa och skriva blogg. Jag pluggar dåligt har min käre sambo lärt sig, så nu ska han se till att jag skärper mig. Efter att ha surat en stund fattade även jag att det är bra att han tog fram piskan. Nu ska jag skynda. Jag har två minuter kvar av min kvart men hysch hysch, säg inget till honom! Han spelar på den andra datorn, så han kanske missar tiden. Håll tummarna..