Mer Trafik

Viraltrafik



Follow Lissukka

Mestaste kärleken går till de små


Nosegosen är snart i min famn


När veckor börjar bra

Måndag: spinning
Tisdag: combat

Jag ska gå och slå och sparka i luften, för att få ur mig aggressioner och förhoppningsvis vakna till liv. Jag behöver ny energi. Att behöva göra om syfte och frågeställningar är jobbigt. Just nu är det en skitdag vad gäller c-uppsats. Inte skitdag helt, men..jo förresten. Dålig dag.

Jag kanske kan få en kram...?

Bara så du vet...


Gosa upp dig!



Words to live by ... pt 2




Återigen: taget ur ett mail.

Årets första grillning!

Japp. Du läste rätt. Redan i dag har vi grillat för första gången.
Vi for till Pildammsparken och slöt upp med ett gäng blandade nationaliteter och grillade korv. Mumma!
Solen sken ett tag men gick sen i moln men lika fint var det. Så nu är grillandet i gång.

Efter grillningen for jag till gymmet så nu har jag tränat hela ... två gånger denna vecka.
Igen.

On and on

I går var vi bjudna på födelsedagsfirande.
Jag frågade aldrig hur mycket hon fyllde, för det vore ju oförskämt.
Vi fick mat, godsaker, efterrätt, mer efterrätt och så lite till efterrätt.
Vi rullade hem nöjda på cyklarna efter en heldag ute i Kirseberg.
På kvällen ringde vi och gratulerade till ett bröllop på andra sidan jorden.
Sedan sov vi gott och vaknade i ett rum fyllt av solsken.

I dag ska jag söka jobb söka jobb söka jobb.
Jag ska också läsa igenom utbildningens sista hemtenta.
Se om jag hittar något som vi bör ändra.
Sen i morgon lämnar jag in utbildningens sista hemtenta.
Officiellt.

Kompis.
Det går bra nu.

 

Now let me hear you scream!!!

Ni får Youtube medan jag kör på Spotify.
Jag dansar runt i vardagsrummet med volymen på hög nivå och skriksjunger.
Jag kan inte sjunga fint. Så jag skriksjunger.
Men jag laddar för jag tänker minsann ha en fin lördag.


Låt oss dansa



I kväll är det ju final!
Jag ska tvinga vårt besök att se finalen, för jag har sett de flesta avsnitten så nu är jag med och hejar. Jag håller på Laila. Eller så håller jag på Magnus. Men jag håller nog på Laila. Ja, du ser. De är så duktiga båda två, så jag får väl hålla på båda. Men mest på Laila.

Kollar du också? Jo kom igen, vi hejar.
Fast jag är ingen som ringer in och röstar. För då kan jag klaga sen om fel vinner. Men fel kan ju inte vinna, eftersom jag håller på båda. Eller. Jo.


Åh sysslor sysslor

Solen skiner utanför fönstret.
Vi har förmodligen skrivit klart hemtentan i dag. Vi ska bara kontrolläsa i helgen.
Jag köpte en massagemojäng i form av en kanin på stan i dag.
Jag har gjort en fin budget i excel.
Jag har räknat ut faktiska kostnader för mat för perioden som gått.

Nu ska jag få helg med besök av vänner i kväll.
Vi ska äta. De ska dricka.
Jag ska träna i morgon på morgon är det tänkt, så jag får väl ett glas vin.

Detta har varit en fin fredag.
Och den är inte ens slut än.

Kevin till frukost


Som en make-over

Jo men visst.
Jag knepade och knåpade.
Headern. Ja jag vet. Där har jag långt hår.
Men jag är kär i mitt långa hår.
Ja det långa hår som jag klippte av.

Nu känns det finare. Tycker jag.
Tycker du?

Words to live by



Utdrag från ett fint mail är denna bild.
De orden kan få följa mig under sluttampen av terminen.

Juniklänning

Jag tänker du och jag och juni. Vilken klänning ska jag ha?
Kravet är färg, söt eller cool, kort, inte för uppklädd, men kanske ändå uppklädd.






Det största problemet kommer ändå att skorna.
Var hittar jag fina skor i små storlekar? Skor som är fina för klänningar.
De fina klänningarna är från Nelly. Som så många gånger innan.

Glada tårar är fina tårar

I dag fick vi ett ögonblick av glädjetårar. Glada familjenyheter nådde oss från andra sidan jorden. Då blir man glad, så tårarna besöker ögonvråna. Så det har varit en fin dag.

Nu ska jag krama min karl som har fått genomlida smärta i dag. Men han belönades med en blombukett och glass. Jag åt dock mer glass. Men så är det. Ingen diet kan utesluta glass.

God natt.

Vänta, jag ska bara drunkna...

Så känns det just nu.
Vi sitter på msn och diskuterar vår hemtenta. Vi känner att vi inte fattar någonting. Eller jag tror att jag fattar när jag skriver. Jag tror att jag svarar på frågan då. Men sen när jag läser igenom, så känns det som att jag kanske inte når ända fram. Det kan ha något att göra med att all litteratur är avsedd för c-uppsatser där man gör så kallade vanliga studier. Intervju face to face du vet. Inte för observationer på internet. Nej. Då passar inte längre litteraturen klockrent. Så här i nästan i efterhand kommer vi på att vi borde ha sökt annan litteratur än den obligatoriska.

Sen pratar vi om att vi måste skriva klart syfte och problemformulering. Vi måste också ha klart metod till nästa tisdag till handledningen. Jag måste påbörja min andra chans som jag berättade om i något inlägg längre ner.

Så vänta lite.
Jag ska bara drunkna i allt som måste göras.

Men först tar jag väl nytt tag i fråga två och undersökningsformer.
Vår kursansvarige eller vad han ska kallas, men han som påstod att kursen är mysig. Han ljög! Jag har då inte myst något. Inte tack vare kursen åtminstone.

Kört ska de va!

I morse blev det frukost framför Top Model 4, eftersom jag råkade somna om efter att hjärtat for till skolan.
I den fjärde säsongen är bland annat Naima med och hon har ju en rejält cool kort frisyr. Jag är förtjust i korta frisyrer. Korta frisyrer på tjejer. Tänk dig skillnaden på Rihanna från långt till kort hår. Hon blev bra mycket coolare i sin korta frisyr. Även om min favoritlåt alltid kommer att Pon de replay och hon i den videon har fint långt hår, så är de korta frisyrerna attitydframkallande och därmed lite coolare. Långt hår är vackert, men kort hår..ja, det gör något annat.

Kolla själv på ett par av mina favoriter bland kändisarna med kort hår.






En andra chans

En sak som jag inte tycker om mig själv är att jag inte vågar lita på mig själv fullt ut. Så när helt ansvar ligger på mig, får jag panik och drar mig undan. Jag glömmer det som måste göras för att skydda mig själv. Eller jag tror åtminstone att jag försöker skydda mig själv genom att glömma det, eftersom jag är så rädd att göra dåligt i från mig.

Nåja.
Nu har jag i morse fått en andra chans. Det är inte ofta en människa får en andra chans. Jag visste i och för sig att jag skulle få den här, men det känns skönt. Jag fick ett fint svar tillbaka och en andra chans som ser precis likadan ut som den första chansen.

Det är okej att så kallat misslyckas. Den här gången fanns det en möjlighet att starta om och göra nytt. Så det ska jag göra.

Men, jag ska försöka ta bättre tag i nästa första chans som jag får till något. Så jag slipper våndan. Den är inte kul.

Nu ska jag klä på mig. Jag råkade sova lite länge.

Hemtentor är inte så lattjo vettu

Jag biter på naglarna när jag egentligen borde plugga. Men jag tänker för mycket.
På annat än forskningsintressen och urval.


Freestreet!

Nu har det dykt upp en ny sida där du samlar poäng för att sedan få ut poängen i form av presentkort. Sidan heter Freestreet och där har de ett superpresentkort där du får välja mellan 60 (!) olika butiker att få presentkort till. Jag tycker att det verkar intressant och absolut värt ett försök. Du samlar poäng genom att besöka hemsidor, göra erbjudanden och tipsa vänner. Så jag tipsar dig! Lite nya kläder nu när solen börjar titta fram är verkligen passande.

Så vi provar, kom igen och registrera dig!



Fina stunder

Nu har jag sökt några fler arbeten.
Jag har fler på hög. I en mapp. Alla ska de få ett hej från mig.

Nu sitter jag med ett glas rödvin och väntar.
Robinson börjar i kväll och jag dissar utgång för att sitta hemma.
I soffan med min kärlek.

Hoppas du också har en fin lördag.

Tja hej då!


Nu ska jag iväg och mysa. Hej då. Vin. Det ska det bli. Jag är glad.

Jag lockar fram våren


I går var solen framme i Malmö. I dag också. Men i går tänkte jag att jag skulle locka fram den än mer, så jag tog på mig en kjol med blommor för vad är mer vårigt än blommor som ploppar upp ur marken och ljusgul kofta för att symbolisera färggladhet som också för mig är ett tecken på vår, sommar och värme. Det blev dock lite blåsigt, för det är trots allt Malmö. Men fint var det.



Jag fick 92 % på onlineexaminationen. Ett fel. Jag sa ju att vi skulle rocka.


Tysk laddning

Vi laddar inför vår onlineexamination och Lina skickar en fin låt till mig att ladda med.
Klockan 11 rockar vi fenomenologi. Bara så du vet.


YES!!!

Nu har jag förlorat den tidigare nämnda spinningoskulden.
Jag svettades som en gnu, hade koll på klockan men gick ut nöjd.
Det var verkligen så jobbigt som jag hade blivit förvarnad om.
Men skönt.

Nu är det gjort.
Jag kommer somna fort sen.

Sol sol sol sol solsken!

Ännu mer sol. Vi har ätit frukost och i går kom vi överens om att ta en promenad på förmiddagen. Så vi ska se om jag får sällskap på promenaden. Jag ska njuta lite av en halvt ledig dag. Den är halvt ledig för vi har en mindre examination i morgon. Men jag ska läsa lite, men mest njuta av solen. I eftermiddag har jag en fikadejt inplanerad med några fina flickor. Eller det är nog dags att sluta säga flickor om oss. Två av oss blir ju tjuåtta i år. Då är vi nog kvinnor numer.

Nu ska jag borsta tänderna och ut och fota sol.

Vaknat till liv

Efter att ha haft en dålig vecka med ingen träning, har vi tagit nya tag till denna vecka.
I dag var vi till gymmet och körde styrka. Jag promenerade även till skolan, så att hjärtat kunde cykla på vår enda cykel till skolan på eftermiddagen. Sedan gick vi även hem från gymmet. Nu är vi i gång. Igen.

Men nu är det Grey's Anatomy. Hoppas alla har haft en fin dag. Vi har haft vårkänsla med sol och blå himmel.

Arbetslös eller arbetsfull?

Jag sitter och filar på personliga brev för att skicka ut ansökningar till massvis med jobb.
Massvis. Det lät som att vi socionomer drunknar i valmöjligheter. Så är inte fallet. Helt och hållet.
Men jag tänkte att om jag skickar till allt som låter intressant, så ska väl någon vilja ha mig. Jag är duktig.
Så. Stockholm och Gävle. Nu kör vi!

Japp.

I tell you...

Jag saknar dig.
Jag saknar hur du fnissar.
Jag saknar hur dina ögon ser ut när du skrattar. Du har skrattögon.
Jag saknar våra uttryck.
Jag saknar att känna din lilla hand i min.
Jag saknar att se när du öppnar min garderob och kollar in vad som finns.
Jag saknar din skånska dialekt.
Jag saknar dina gester. Hur dina händer rör sig när du pratar.

Så sluta bo så långt.
I tell you! Jag saknar dig, enanita.

Bästaste dagarna är på väg..

Jag har glömt säga det. Men den 2 april till 6 april far vi hem till mamma och pappa. För att gå på dop och hämta hem Satu. Jag längtar. Jag har skrivit "MYSA" i min filofax. För jag ska mysa. Jag ska nosa lite på Sixten och jiddra lite med Ellen. Jag ska hålla tummarna för att hon är på kramhumör. Sen ska jag träffa lite kompisar, men jag tänkte inte nosa på er. Ni klarar er från det.

Internationellt bakkalas



Vi laddade upp hela dagen i går med förberedelser inför vår internationalla fest här hemma. Hårtricket fick upp ballongerna i taket. En salig blandning av enfärgade ballonger, Nalle Puhballonger och Sverigeballonger. Läckert.



En eftermiddag i köket med ugnen som mitt vapen resulterade i kolakakor, drömmar, kladdiga chokladmuffins och...



...kanelbullar!



Jag hann inte vila utan fick slänga på mig klänning och smink. Jag kände mig laddad.



En del tog med gåvor. När vi fick sushi blev vi båda överlyckliga. Sofia också.



Sen körde vi en het danceoff och jag vann. Så klart. Jag har inte huvudet hängande framför kroppen vanligtvis. Bara på internationella fester där vi firade att vi har varit ett par i ett helt år. Nu tar vi oss an resten av åren som komma skall.



Vi blev lite suddiga de flesta av oss till slut.


Men fin kväll!
Fast soffbordet fick ett par runda rödvinsfläckar av någons blöta glas. Grr.

Det spred sig en doft...

...av sockerkaka med citronsmak.
Mmmm.
Jag har skurit upp några bitar och kokat en kopp te.
Det är fint med kvällar som luktar bak i ugn.



Ah.

Inhandlat

Min fina stora stora stora takrislampa hade fått tillräckligt många hål i sig, så det var dags för en ny lampa. Vi åkte därför till IKEA efter våra respektive lektioner. Vi fann en svart lampa men nu hänger den snett! Grr. Några fina blommor inhandlades också. Till köksfönstret. Jag vill ha mer, ha mer av blommor. Jag vill ha fönsterbräden fyllda med vackra färgglada blommor. Tack.





 


Äntligen fredag!



Iväg till veckans sista ansträngning på högskolan.
Tjohej!


Engla + Haléns = sant

 
Engla har en tävling där man kan vinna presentkort på Haléns. Jag föreslår att även du går in på hennes blogg och deltar. Som du kommer att se har de fått in en hel del fint inom kläder, skor och smycken. Tävlingen går ut på att du väljer ut dina favoritplagg och gör ett collage. Så jag tänker mig min examensdag i juni. Men först måste jag klä av modellen klänningen och öva på att gå i höga klackar. Men vet du vad, det är fortfarande en bit kvar till juni så jag hinner...

Jag saknar solen som skiner in på dig...



...och jag saknar dig också.

Bolivianska minnen har jag



La Paz - dagen innan intervjun på konsulatet



Jag kunde inte låta bli. Humor på hög nivå.



Bolivia på mina axlar.



Kreativ i Copacabana.



Utsikt från Isla del Sol.



Bolivianska hundvalpar tycker också om att busa.



Jag har betalt för detta foto, så jag äger därmed rättigheter till det. Flott.



Kompisar i Puno, Peru.



Las islas flotantes - de flytande öarna - är byggda på detta vis.
Michael fick köra båten en bit både till och från ön.



De berättade om hur ön hade lossnat från fastlandet ett par gånger under väldigt stark storm.
Men nu sitter de ihop igen. Under vattnet.

*

Det är svårt det här med turism.
Vi åkte dit, fick kliva in i deras hem och träffa deras barn.
Ta foton.
Det kändes exploaterande.
Intressant att se hur andra har det.
Men vad ska jag göra med den kunskapen nu?
Vad ska jag göra med foton på deras barns väderbitna ansikten?
Turism är inte bara lattjo.

I color myself happy




Tyd min dröm

Jag brukar inte så ofta minnas vad jag har drömt, men jag vet att om jag vaknar och sedan somnar om så är drömmarna konstigare efter att jag har somnat om. Som i morse vaknade jag då Michaels väckarklocka ringde, men så fort han gick ut genom ytterdörren så somnade jag om. Sen drömde jag att jag bodde i en husvagn. Jag var student i drömmen också, men det fanns inte tillräckligt med lägenheter så jag fick bo i en husvagn. Jag hade min kanin också i drömmen. Med mig i husvagnen var en av mina vänner, men jag kan inte tyda om det var Mia eller Jessica. Det brukar vara så i mina drömmar att en person förvandlas till en annan. Många gånger kan jag drömma om någon som jag inte ens har sett och under drömmens gång så förändras den personens ansikte.

Nåja. Helt plötsligt blir det storm och havet bryter in över platsen där min husvagn står. Vi kliver ut vid dörren och upptäcker att vi har vatten under oss och att det stiger snabbt. Saker börjar flyga runt omkring oss och rätt som det är så lyfts hela husvagnen och slår emot en vägg eller en mur. Jag tar mig ur husvagnen, men får inte med mig kaninburen. I resten av drömmen springer jag runt i stan för att ordna saker, men jag vet inte vad. Tills jag kommer på att jag måste tillbaka till husvagnen för att rädda Satu. Min kanin alltså. När jag är på väg dit, ser jag kaosbilder framför mig om hur husvagnen kommer vara helt trasig och hur hon kommer att vara väldigt skadad eller i värsta fall inte ens leva längre. Jag har såna samvetskval i drömmen för att jag inte lyckats få med henne på en gång.

När jag väl kommer fram, så står husvagnen där. Som vanligt på sin plats. Visst, sakerna ligger huller om buller där inne i husvagnen, men kaninburen står som den ska. Satus päls däremot ser helt annorlunda ut än i verkligheten. Hon är helt plötsligt en ljus kanin. Dessutom kan vi prata med varandra! Men hon var i alla fall inte arg på mig för att jag inte hade fått med mig henne och dessutom hade hon inte vidare ont heller efter kraschen.

Jaha. Vad betyder den? Att jag den andra april när jag ser min kanin igen, kommer kunna prata med henne och hon kommer att tala om för mig att hon inte är arg. Skönt att veta.




Chinos



Jag är sugen på ett par chinos. Det verkar vara ett bekvämt och skönt plagg. Något att pysa runt i. Något att känna sig vårfräsch i. Då budgeten inte räcker till så mycket kikar jag på chinos på H&M:s hemsida. Är det någon som har köpt ett par chinos där och kan tala om hur de är. Är de så där bekväma och sköna som jag tänker mig?

Rädda mig?

Medan hjärtat låg och sov, ville jag laga mat för magen började kurra. Men allt som jag tänkte på att göra, kunde jag inte göra för det saknades alltid någon ingrediens. Var det inte krossade tomater så var det creme fraiche. Men så hittade jag ett recept på nätet med kassler, som jag tänkte att jag kunde härma. Sketaglad var jag!

Så tänkte jag att "vänta, jag har i lite av den där habaneron eller vad den heter som vi köpte på Hemköp, så blire lite hetta vettu". Hjärtat gillar ju hetta. Nåja. Nu när jag smakade av maten, så hade jag tydligen haft i för mycket för det är så jekla in i h-vete starkt!! Jag visste inte hur mycket jag skulle ha i av den, eftersom det är hjärtat som använt den i sin matlagning.

Så.
Hur i helvete räddar jag den här middagen som till början såg så lyckad ut?!!

Hjälp...


Vårkänslor?



Vi har ingen snö här i Malmö som andra delar av landet bloggar om att de har. Däremot hade vi regn i går. Eftersom jag i dag ska vara hemma och ... plugga, så kan jag skita i blåsten utanför och ha klänning. Jag såg den i garderoben i morse och tänkte att nu kör vi på vårfeeling. Fast de heltäckta strumpbyxorna minskar vårkänslan. Attans.

Underhållning på Hemnet

Jag sitter och kikar på hus på Hemnet. Just nu är jag uppe i Gävle och tittar. Jag hittade ett hus som jag gärna skulle vilja ha, men jag saknar miljoner på bankkontot. Häromdagen sa hjärtat att vi kan ju flytta till Gävle. Häromdagen kom en jobbannons ut i Gävle. Inom min utbildning. Socialsekreterare men inom LVU. Jag vill helst - om jag får välja - börja med ekonomiskt bistånd, för jag känner att sitta och besluta om tvångsomhändertagande är lite överväldigande som första jobb efter examen. Men å andra sidan, man får hjälp i början och jag har alltid varit mest intresserad av barn och ungdomar och det är de som är aktuella i LVU-lagstiftningen.

Så. Nu kollar jag hus. Istället för att ta tag i den där jobbiga engelska artikeln. Men jag kollar bara hus som har minst fem rum. Sen om det bara finns fyra sovrum är jag inte intresserad längre. Jag dagdrömmer ju om en stor familj. Då behövs fem sovrum.

Men..jag är rädd för att flytta helt plötsligt. För här har jag en vänskara. Jag har vänner kvar hemma i Gävle, men..det var ett tag sen som jag bodde där och alla har hunnit förändra sina liv. Att flytta till en stad som Stockholm skrämmer ännu mer, för där har jag två vänner som jag skulle kunna klistra fast mig på. Men bara två och de har också egna liv. Det är läskigt att flytta, för man måste alltid hitta en ny vänskara. Det känns som att det blir svårare när man flyttar för ett jobb, för de flesta på jobbet har redan sitt. När man flyttar för att plugga, finns det alltid fler i samma situation - det vill säga nyinflyttade i stan.

Jaja. Jag tar nog tag i den där artikeln istället.
Jag fick höra i lördags att jag tänker för mycket på framtiden. Jag borde leva mer i nuet. Ja. Det borde jag.

Konsten att sova bort en tisdag

1. Ät lunch.
2. Börja se en film samtidigt som du äter lunch.
3. Ät klart lunchen.
4. Fortsätt se filmen en stund för att ...
5. ...zzzzzzzz..

Resultat: du vaknar upp efter nästan tre timmar och har missat dagens combatpass. Men mest av allt har du missat dagen.


Jo

På fest i lördags fick jag höra att jag är en kameleont.
Från långt blont till kort mörkt.
Kameleont, jo visst.

Tjejer kan vara snälla mot varandra

Bloggvärlden kan användas till mycket. Eller den kan påverka på många sätt. Du kan själv välja hur du vill bli påverkad. Jag kan bli stressad över alla blonda, långhåriga, smala tjejer som skriver om sina så kallade häftiga liv. Jag är nämligen korthårig, mörkhårig men smal men med ett vanligt studentliv med prestationsångest över att hinna läsa all litteratur eller ens ha råd att köpa all litteratur. Men då tänker jag att om något får mig att känna mig mindre värd, eller åtminstone får mig att sjunka lite i humör, så borde jag ha vett nog att hålla mig undan.

Så jag vill försöka använda bloggvärlden till något positivt. Det finns ju massor med bloggar där ute som kan ge annat än gödsel till självkritiska tankar. Så för att bli lugn i själen så läser jag vissa bloggar. Jag känner inte bloggerskorna bakom bloggarna, men jag låter mig själv luras att tro att jag vet hurdana de är. För i min bild av dem så är de lugna och säkra och stabila. Det är sådana förebilder som behövs. Tjejer som har sin stil, i kläder men lika mycket i resten av livet. Som inte stressar med konstiga dieter, eller ser ner på andra. Tjejer som går sin väg och som skulle kunna peppa andra att gå sin väg. Tjejer som i mina ögon verkar bekväma i sina kroppar.

Jag har två vänner som är så där bekväma i sig. Eller de har aldrig sagt något som pekat åt det motsatta hållet. De är så lugna och stabila som knappt någon annan som jag känner. De är inte den som snackar skit, men däremot den som säger ifrån när någon beter sig illa. De har inget behov av att stå i centrum, men de verkar inte våndas över det om de skulle råka hamna i centrum. En har jag känt i evigheter nästan, den andra har jag också känt länge och de är fina mänskor.

Man kan ha sina vänner till olika saker också, precis som bloggvärlden. De ovannämnda vännerna har jag som förebilder för lugn och stabilitet. Vännen som jag har känt i evigheter kan jag alltid återvända till. Jag kan gömma mig i hennes lägenhet och kura ihop mig i hennes soffa med en kopp te och jag vet att hon alltid kommer att finnas där. Det är bra att jag har vänner som jag kan bara vara mig själv med, vänner som det inte finns några krav med. Vi behöver inte vara coola, vi behöver bara vara oss själva.

Så hitta det som du vill använda världen till. Behåll dina positiva vänner. Med positiva menar jag de som ger dig positiv energi. Men glöm aldrig bort att ge det som du får.

We'll always have Central America...












Oinspirerad måndag

I dag känner jag mig lite off. Jag skulle börja måndagen och denna vecka med ny energi, men det gick inte så bra. Det är en slödag. En dag när jag vill ligga ner, dricka te, läsa en bok och bara vara och låta dagen försvinna förbi. Jag blundar och drömmer mig bort till en hängmatta. Antingen i en fin grönskande trädgård med fågelkvitter i luften eller på en lång vit men tom strand med vågornas brus i luften. Det skulle definitivt skänka ny energi till mig.

Jag köpte en hängmatta för flera år sedan när jag hälsade på en kompis som då bodde i Borlänge. Den var vit och cerise-randig minns jag. Men den hängdes aldrig upp för det fanns ingenstans att hänga den. Jag har ingen aning om var den ligger nu. Eventuellt i den trånga gåingarderoben hos mamma och pappa. För vi har väl inte slängt den? Det vore dumt. Den är ju helt oanvänd. Fortfarande, så här flera år efter..




Jag för ett par år sedan. I en hängmatta på stranden med enbart vågornas brus i luften. Nåja lite pladder från andra mänskor också men vi låtsas som att de inte hörs. Så här i efterhand hörs de i alla fall inte. Fotot är från El Zonte, El Salvador. Lisa från 2005 vettu.

Femmans härliga program

Med en kopp te och en hög choklad framför mig har jag suttit bredvid hjärtat och njutit av att få skratta åt mänskor, istället för att skratta med dem. För det är väl det som Wipeout är till för? För att underhålla oss. För att orsaka smärta i kropparna hos deltagarna. Men det var kul att se hur de flög av och över saker.



Sen att Dogge ska vara med överallt är en annan sak att skratta lite åt.
Nu ska vi se nästa superprogram på femman - Sanningens ögonblick.
Jag skulle själv aldrig vara med och jag vet inte riktigt varför jag vill se det. Men det är något som fascinerar med mänskor som ställer upp och visar upp sina hemligheter och sitt liv. Något är det.

Söndag, kvinnodag, dansdag, trötterdag...

Det har väl varit en uppochnerhelg. Fina toppar men lite låga dalar också. Men de säger att livet är sådant, upp och ner. Därför tänker jag att jag kör på ny energi i morgon. Min lektion i dag gick bra och jag tror nog att eleverna är nöjda. När jag kom hem var hemmet inte längre ett kaos som när jag lämnade det, utan en städad harmonisk plats med levande ljus i varje rum och middag i ugn.

Nu ska jag dricka te och älska mig själv och min karl.

Lördag

I går var vi som sagt i en studio i Turning Torso för att sminkas och fotas. Så där a la profesional. Ungefär. Det var roligt att bli snyggt sminkad, men det var trist att behöva vänta så länge för att sen få fotas. Jag var nervös som jag vet inte vad under den första fotosessionen. Jag kände hur mungiporna darrade när jag log! Men det syntes inte på fotona sen. Under andra var jag lite lugnare och under tredje kom jag ihåg mitt trick att tänka på pojkvännen. De senare fotona blev faktiskt bättre.

Ingen av oss köpte foton. Vi kände att det var dyrt och att vi hellre återkommer senare för att ta nya foton. Men det kändes lite i oss när han raderade alla våra foton. Jag hade gärna stulit några om jag hade kunnat överföra dem till min dator med hjälp av tankekraft. Men det gick int!

Sen gick jag på fest där jag hade snyggaste makeupen. Fierce!

Top Model a la oss

Jag är lite ... fnissig. Glad.
Jag håller på att prova kläder för jag ska iväg om en stund med Kaisa. Vi ska bli sminkade och fotade. Vi får leka modeller för en dag. Det tycker vi ska bli roligt.

Jag har en finfin sommarklänning köpt i Bolivia. Jag känner mig som en prinsessa i den. Eller en älva. Hur det nu känns. Sen har jag en längre prinsesskjol som jag köpte i Sverige för ett bröllop. Jag har en top till kjolen också. På riktigt. Tredje outfiten kommer att vara kort kjol eller tajta jeans med en fin rosa lös top. Jag kör visst prinsesstema på dagens modelläventyr.

Jag ska tänka lång hals. Använd benen. Hm. Vad mer säger de på tvn?
Jag bara skojar. Jag ska köra med mitt bländande leende och så ska jag tänka på min pojkvän när de fotar så kommer ögonen lysa mer än någonsin innan. Fierce!

Ännu bättre morot för träningen!


Google är fantastiskt.
Första fotot när jag sökte på "världens starkaste kvinna".
Ja, jag vet. Jag kan göra vettigare saker men det skiter jag i.



Bild nummer två på sida nummer två i samma sökning.



Men vinnare i starkast i hela världen är varken man eller kvinna - han är en björn!


Bästaste Bamse.

En morot kan vara bra att ha

Jag hade tänkt komma i gång snabbare med träningen nu när vi har gymkort, men så har det inte blivit. Men nästa vecka, då ska jag hinna med mer och må bättre så jag orkar mer. Under tiden har jag letat träningsmotivation på Google. Det finns ju massor av bilder på kvinnokroppar på nätet, så man kan verkligen ha olika bilder för vad som motiverar en till att träna mer. Men jag valde Kate Hudson. Hon har en fin kropp, enligt de retuscherade bilderna men även enligt de oretuscherade bilderna. Sen har jag inget mer att säga. Jag ska ladda upp bilderna här så jag hittar dem, om motivationen tryter någon dag.





Täävää

Jag har skickat iväg kärleken för att umgås med sin vän och vännens vänner. Själv har jag känt mig illamående i kväll - igen. Om detta fortsätter nästa vecka, så måste jag ringa doktorn. Jag blir liksom lite tyngre i huvudet och mår illa. Jaja. Jag sitter och lyssnar på Singing Bee. De är modiga som är med på tv och sjunger! Jag vågar bara sjunga framför andra efter ett par glas öl. Den enda gång som det har gått liite bättre för mig på Singstar var efter ett par stycken öl hos en av mina Lisor. Annars blir jag så självmedveten. Mig kan man inte ens betala för att sjunga i tv. Jag springer åt andra hållet.

Nej, nu måste jag veta vem som åker ut i Let's Dance!

Malmö reagerar

Jag ser på Nyhetsmorgon på fyran. Ett par gånger har de redan hunnit nämna Malmö. Det förväntas ju kravaller och demonstrationer inför Davis Cup-matchen i eftermiddag. Tydligen kom de första demonstranterna till Baltiska Hallen vid åtta-tiden i morse. Jag står inte där. Som du förstår. Jag sitter hemma, hör vinden utanför och tänker att det är svårt att veta vem som har gjort mest fel i en situation. Jag kan inte historien. Jag är dålig på sådant. Att kunna historien och veta vad som hänt.  Jag tycker att det är pinsamt att ta ställning baserat på att min kompis säger att en sida har rätt.

Det som jag tycker om med Malmö är att människor här reagerar. Det har funnits många demonstrationer och manifestationer i olika sakfrågor här under de år som jag har bott här. Jag har deltagit i vissa. Men jag har insett att jag borde börja läsa mer. Lära mig mer. Men jag gillar att människor engagerar sig. Sen engagerar vi oss i olika saker, men vi har alla rätt att uttrycka det. Jag tycker om när man uttrycker det, men utan våld. Jag är inte för våld. Jag vill gärna tro att vi människor kan komma överens och prata med varandra. Många gånger tappar jag dock hoppet lite, när jag ser hur människor i världen beter sig ont mot andra människor.

Vi ska alla vara lika. Vara lika mycket värda. Vi måste bara påminna varandra och speciellt de som verkar ha glömt det. Eller de kanske aldrig har vetat om det.

Det finns så många sakfrågor att ta ställning i. Jag vet inte hur jag ska välja vad jag ska stå upp för. Jag hinner inte att stå upp för allt. Eller kanske hinner jag. Kanske är jag bara bekväm av mig med mina argument för att sitta kvar här i soffan hemma, i min pyjamas, i min morgonrock med mina tofflor på fossingarna. Det är bekvämt att tycka att det finns för mycket att engagera. Det är okej att tänka så, för det är ju sant. Men jag kan faktiskt välja och sen kämpa för de saker som jag har valt. Då gör jag i alla fall större skillnad än nu i soffan.




Du tror väl inte att bilden är från Malmö?
Den är från Bolivia.

Bortskämd flicka

Ett par gånger under alla mina levda dagar har jag önskat att jag hade varit bortskämd. Att jag hade fått pengar och saker i överskott av mina föräldrar. Bara för att slippa kämpa själv. Men det är för att jag har en bild av att vissa människor har det jekligt lätt. Just för att de är bortskämda.

När jag bodde i Spanien, delade jag lägenhet bland annat med en tjej som var just bortskämd. Hon visste tydligen inte hur man tar ut sopor, så det byggdes ofta en berg av soppåsar i hallen. En gång när städerskan skulle komma, så låg där just en sån hög med soppåsar. När jag var på väg ner med ett par påsar, så kom hon hem och jag bad henne hjälpa mig. Vill du veta hur hon hjälpte? Hon ställde in några påsar i sitt rum. Sen till nästa dag stod det två soppåsar i en papperskasse i hallen. De hade aldrig flyttat sig till containern, bara till hennes rum och en ny kasse.

Vi hade städerska för att det ingick i hyran. En parentes.

Men det verkar så lätt att slippa bry sig själv. Att veta att det finns en stor hög med pengar hos mamma och pappa samt att de gärna ger mig. Då hade jag sluppit ha ångest inför varje tenta som jag har haft. Jag skulle slippa må dåligt över att pengarna aldrig räcker långt. Jag skulle slippa ha månader när jag inte kan göra något roilgt överhuvudtaget.

Men sen när jag tjänar egna pengar och ser dem på kontot, så överväger det den där känslan. Det känns nämligen så skönt att ha tjänat ihop mina egna pengar. För då kan jag spendera dem hur jag vill. Det är trots allt bara mina pengar. Fast hade jag varit sjuk bortskämd hade jag ju kunnat spendera mamma och pappas pengar helt hur jag ville också.

Ja. God morgontanke var det.



Har du också små fötter?


Ribbon SEK 299, Nelly  Shoes - NELLY.COM
Tree SEK 399, Nelly  Shoes - NELLY.COM
Metall Sandal SEK 299, Nelly  Shoes - NELLY.COM

Nelly har några skor för oss med små fossingar.
De här finns i 35.5.
De skulle nog passa på mina fossingar, men de höga klackarna skulle få mig att falla snabbt men icke vackert.

Bästaste



Jag har faktiskt kommit ihåg det hela dagen även om detta inlägg kommer sent på kvällen. Men världens bästa pappa fyllde år i dag. Jag har ringt och pratat med världens bästa pappa, för han är nämligen min pappa. Han låg och låtsassov när jag ringde och sen skrattade han mig i örat när vi skulle prata. Fast jag skrattade honom först i örat. Han frågade också om Michael har saknat honom. Det har han. Han har saknat min mamma också. Michael tycker om min familj. Jag älskar min familj.

Jag ljög...

Jag ljög lite sist. Eller jag trodde att jag skulle göra det som jag sa, men det gjorde jag inte. Jag tog inte min spinning-oskuld. Jag började må illa. Illa illa.. Huvudet mår illa. Så nu sitter jag här med kopp te, men ingen träningstrött kropp. En annan dag. Förra veckan blev jag snurrig i huvudet två-tre gånger och mådde illa ett par gånger också. Jag förstår att jag måste lyssna på min kropp, så jag stannade hemma i dag.

Vad jag känner mig som en bangare. Jekla skit.

Spinningoskuld

I dag ska jag för första gången prova på spinning. Gymmet har spinning på flera dagar, men jag har valt dagens pass med flit för tio minuter innan klassen börjar, så har de instruktion av cykeln och alla dess inställningar. Det behövs. Jag har redan packat ner handdukar, en åt mig och en åt hjärtat. Tydligen svettas man mycket. Jag tror att jag kan gilla spinning, för jag gillar att springa och jag gillar ensamsporter där jag kan pressa och fortsätta pressa min kropp. Jag tycker om att försöka se hur långt jag kan pressa den. Jag har hållit mig ifrån spinning tidigare, men nu, nu ska här trampas och svettas!




Så först tio minuter genomgång.
Sedan en timmes All Terrain-pass.


Lissukka i olika versioner



Jag har under mina år haft olika längder och färger på håret. Nu när jag har kort hår och ser bilder på mitt långa hår, så vill jag givetvis ha långt hår igen. Dessutom nu när jag nyss har färgat om håret och ser det blonda håret, så vill jag ha blont hår. Fast det var jedra fint med långt mörkt hår och lugg. Det tokröda håret hade jag ett tag i Bolivia, men sen fick det bli mörkt igen. Synd att jag inte har något foto på datorn från mellanstadiet, när jag färgade håret grönt med karamellfärg dagen innan vi skulle ta klassfoto. Mamma blev glad, men mormor fick inget kort det året på mig som hon hade fått i så många år tidigare..

Stolthet

Du anar inte hur stolt jag är över min pojkvän.
Vi satt nyss och gjorde en läxa som han har till dagens lektion. De skulle hitta på egna meningar och han gjorde det så bra! Väldigt få fel. Jag blir så glad när jag ser hur han kämpar, övar, försöker och blir duktigare på svenska. Allt detta gör han för mig och för vår skull. För att vi ska kunna ha det bra tillsammans här i Sverige.

Jag är lycklig över att ha honom.



Aaah!

Förstår du hur stark jag känner mig?
Jag ökade vikten på alla övningar förutom två, för de var redan på bra nivå. Ah! Jag är lycklig. Det ska inte vara så svårt att hitta lycka och i dag fann jag den i gymmaskinerna. Vackert.

Dock har vi glass i frysen.
Jag är lite sugen på glassen.
Men.
Jag har ju tränat.
Du förstår kanske..?

Jag väntar ett tag till. Det är ju faktiskt Grey's ikväll. Eller så spar jag glassen till helgen.




Men en gång till. Jag är stark.
Nåja.
Starkare än vad jag trodde. Fina grejer.

Desperat hemmafru i aktion

Jag lagar mat. Som en hemmafru har jag förkläde på mig.
Soppan såg finfin ut. Tills jag slängde i creme fraichen.
Varför?
Nu ser den mindre fin ut. Bara halvfin.
Men om man blundar och om den smakar gott, så blir det ju bra till slut.

I dag ska jag för andra gången köra igenom mitt styrkepass på gymmet.
I måndags gjorde jag det för första gången och insåg att jag måste höja vikten på alla maskiner utom en.
Det är en fin känsla att märka att jag har underskattat mig själv.

Poff!

Nittonde mars

Många av oss ser fram emot något just nu.
Häromdagen när jag satt på bussen förbi Värnhem här i Malmö, såg jag att Mango, kära Mango ska öppna butik i köpcentret Entré som håller på att byggas fram. Åh. Jag råkade nog skrika till lite av glädje där på bussen. Likadant i går på statistiklabben råkade jag skrika till när vi gjorde något framsteg. Jag skriker till ibland. Sen kommer jag på efteråt hur fånigt det verkade, men det gör inget. Spontana skrik är väl lite fina.

Nåväl. Nittonde mars.
Jag ska försöka komma ihåg det.
Då ska jag sluta äta fram till nästa löning för att gå och handla på Mango.
Sambon får också sluta äta.

När jag bodde i Spanien för någon evighet sedan, handlade jag massor på Mango. Jag klev in, hittade något, betalade och klev ut med en påse i handen. I Málaga var det standard. Jag klev aldrig in utan att hitta eller utan att betala.

Jag vill jobba. Arbeta. Trabajar. Currar.
Stålars vettu. Stålars ger kläder. Jag vill ha fina, lätta, fladdriga kläder.
För snart är det sommar. Jo men visst.


Dagens blandning


Var gömmer de sig?

Jag är nog lite ofokuserad.
Först börjar jag läsa en bok. Men jag orkar som så många gånger inte med inledningen.
Jag hoppar över inledningen. Jag läser ett par sidor i det första kapitlet.
Jag känner att det kan vara en bra bok.
Jag lägger ner boken.
Det var teven eller datorn som störde. Jag minns inte längre.
Jag försöker hitta mina träningshandskar. Du vet såna som man kan ha när man styrketränar.
Jag vet att jag har sett dem för inte så länge sen. Problemet är att jag inte minns var.
Jag letar i lådor och ja, överallt.
När jag bodde hemma hos mina föräldrar, så varje gång (nästan..) när jag inte fann det som jag sökte, så hittade kära mor det när hon letade. Och hon hittade det alltid snabbt och gav mig en blick och de där orden. Orden handlade om att jag tydligen hade sökt bra eller något.
Så.
Mamma, kom hit till Malmö och leta hemma hos oss efter mina träningshandskar.
De har gömt sig.

Enerverande.

Jag duger, jag duger inte, jag duger, jag duger inte…

Såna tankar är vi nog många som har. Den ena dagen är jag helt övertygad om att jag ska träna för att må bra, men samtidigt ska jag minsann äta all den choklad som jag vill. Varför anstränga mig och ta ifrån mig godsaker bara för att försöka få en platt mage? Nästa dag tänker jag att jag måste, verkligen måste, gå ner i vikt. Jag ser smala tjejer överallt - på stan, på högskolan, på nätets bloggar, i tidningar. De är överallt och de känns oåtkomliga. Jag kan inte komma tillräckligt nära. De är också så fina, så snygga, så heta, så coola. Men så långt ifrån mig. Jag måste måste måste komma närmare. Jag tänker att jag ska använda mig av en diet, utesluta kolhydrater. Ibland blir jag så desperat. Nästa dag igen så är jag åter i lugnare tankar. Jag tänker att jag ska träna, äta bra, kanske dra ner på något men inte utesluta något helt. Jag ska definitivt inte äta choklad och dylikt mitt i veckan, men jag ska satsa på tallriksmodellen och vara det som kallas lagom.


Nyligen har jag läst ett par inlägg som fick mig att tänka på att jag kan göra något för att förändra mina tankegångar. Det är nämligen inte vidare hälsosamt att ha en berg-och-dalbana i hjärnan. Det är påfrestande och stressande. Det tar slut på energi och livsglädje. På sistone har jag varit rätt låg. Det kan skyllas på minipiller, men hur som helst så måste det få ett slut. Jag vill vara glad och lugn en längre tid, inte bara då och då när jag har turen att få en sådan dag.

Jag har läst UnderbaraClaras inlägg och Little Peachés två inlägg. Jag minns känslan när jag läste inläggen. Wow! Ja precis så menar jag också! Den där känslan av att någon annan just sa vad jag har gått runt och tänkt på, någon som sätter ord på mina känslor. Det är fint. Det är ett bevis på att jag inte är ensam. Och ingen är ensam.


UnderbaraClara har rätt i att det är viktigt att eliminera det som ger negativ energi i ditt liv. Det har jag tänkt så många gånger och det har jag diskuterat med vänner så många gånger. Men jag har mest fokuserat på människor som tar men aldrig ger energi. Att sluta läsa vissa bloggar, som ändå inte ger mig någonting är också ett steg på vägen. Majoriteten av bloggarna som jag hittar skrivs av unga flickor, vars liv är så olika mitt. Little Peaché satte ord på min talang att alltid bara se det som jag inte gjorde, eller det som jag inte gjorde bra, istället för att se det som jag gjorde och det som jag gjorde bra.


Det finns så många vackra saker att fokusera på här i världen. Jag skrev ett inlägg om det tidigare, om att hitta harmonin. Hitta det som gör mig lugn. I går lugnade min kärlek ner mig. Jag ska aldrig mer äta de minipiller som jag har ätit i tre månader nu, för de har verkligen gjort mig deppig och jag har gråtit för allt. Men han har alltid funnits där för att lugna ner mig. Han tar fram mitt leende. Han vet hur. Men jag vet också hur. Jag vet också att om jag stänger av så hjälper det. Jag stänger av tv, dator och allt sådant. Om jag gör det och sätter mig ner med mig själv, utmanar mina tankar och frågar vad det är som är hemskt egentligen med mig. Ja, då kommer jag inse att jag är bra som jag är. Och i den stunden kommer jag att känna lugnet inombords igen. Sen ska jag hitta ett sätt att behålla lugnet, så blir framtiden mindre upp och ner än de dagar, månader och år som har passerat redan.


Så sätt dig ner med dig själv. Inse att du är bara du, du kan inte vara mer än så. Men det gör inget, för du är underbar precis på det viset som du är när du är du. Det är du som bestämmer vem du är. Det är du som bestämmer hur du ska må. Det är du som bestämmer i ditt liv. Det är du som bestämmer vad det är som du ser när du ser dig själv.


Lördagsfoton



På vår "vi-har-känt-varandra-i-ett-årsdag" gick vi runt på stan och i en park.
Vi hittade blommor bland löven och fick lite vårkänsla.
Sen tog vi bussen hem för det var för kallt för att promenera.

Från i fredags



I fredags var vi ut på Möllan för att träffa vänner till Michael.
En av tjejerna skulle fara till sitt hemland för att gifta sig - igen. Det var en härlig bunt mänskor och trevligt att träffa andra som är i samma sits som vi. Jag hittade en ny kompis också. Hon var en galen socionom. Det blir jag i juni, så vi kom väl överens där. Sen efter midnatt fick jag en ros av min kärlek, då vi träffades för ett år sedan den 28 februari och efter midnatt till lördag blev det ju det datumet. Fina grejer! Många ville sno min ros, men nu hänger den på tork här hemma.