De där bortglömda nycklarna går tydligen inte att hitta någonstans. Ingenstans.
Attans. Men men, vi får ta smällen. Sen när jag är tillbaka där uppe, så hittar jag väl dem. Lagom försent.

Jag är inte bitter. Jag bara låter som det.
Jag är rätt lycklig. Eller bra lycklig. Min framtid ser fin ut. Jag tycker åtminstone om att se framåt mot den. Jag ska berätta om den för dig någon dag. Om min fina framtid. Jag ska bara hitta ett nytt jobb. Ett jobb som överensstämmer med de terminer som jag har utnyttjat studiemedel för. Tack.

För övrigt så ska jag nog sova snart. Jag har fika inbokat i morgon. Det ser jag fram emot. Med fina flickor som jag inte har träffat på minst två månader. Yes box.

I dag har jag faktiskt packat fyra lådor. Det märks i de tomma hyllorna, men eftersom det finns fulla hyllor kvar så ja..är det en hel del kvar. Jag längtar till när allt är klart. När vi är i vår lägenhet och när den är uppfräschad med de nya tapeterna. Då kan jag slappna av. Och berätta om min fina framtid. Hahaha..

Kram på dig

Nu är vi i Malmö och jag funderar hur mitt minne egentligen fungerar. Men svaret är tyvärr att det inte gör det. För i går strax innan 05.21 när tåget skulle lämna Stockholm, kom jag på att jag inte hade nycklarna med mig till lägenheten i Malmö. Gissa om jag förbannade mig själv. Nu kanske du undrar hur sjutton jag kom in. Jo, jag hade lämnat ett par nycklar hos en vän som har skött blommorna. Nu skulle hon i och för sig åka hem till sin familj över helgen, men hennes sambo skulle som tur är vara kvar i Malmö så jag fick glida förbi hans jobb, le lite åt min dumhet och sen kvittera ut nycklarna. Men nu måste vi få nycklarna nerskickade hit så jag kan lämna in dem sen till hyresvärden när vi drar uppåt igen. Men nycklarna kan inte skickas till min adress, för jag har redan gjort adressändring så de får skickas till blomskötarvännen. Jag ska bara fråga henne först om lov.

Det känns skönt att vara hemma bland mina saker igen, men det känns jobbigt att tänka att jag måste börja packa ner allt i lådor. Det kommer att ta tid. Sen kan jag inte packa upp direkt i Stockholm heller, för de ska fräscha upp lägenheten med nya tapeter och måla tak, så de första veckorna får vi leva i kartongerna. Men sen blir lägenheten som ny! Vi får ny spis, nytt badkar och ja, nya väggar och tak. Det kommer bli lattjolajban. Eller kul i alla fall.

Nu ska jag vakna till. Jag måste handla mat.

Ah förresten, hela badrummets möbler var täckt med rödbrunt damm. What? Jag vet inte. Med badrummets möbler menar jag badkar, vask och sånt. Fult var det.

Ja. Men ha det fint.

Jag har ett boende. Det känns sâ lugnande. Äntligen ska jag sova i min egna säng igen. Jag ska fâ hit min soffa, min slitna soffa, men ändâ min. Jag ska fâ hit mina kuddar. Jag ska fâ hit min dator med fungerade bokstäver pâ tangentbordet. Men mest av allt innebär en egen lägenhet att mor och far slipper ta hand om Satu och att jag äntligen fâr ha henne springandes runt mina fötter igen. Det känns fint.

För övrigt gâr livet bra. En liten oväntat väg, men bra funkar det även pâ den vägen.

Inget mer att tillägga.

I dag när jag skulle ta mig hem frân jobbet, sâ öste regnet ner. Men damen lânade mig ett paraply, sâ jag slapp bli blöt. Jag hade ingen jacka med mig ens, för imorse när jag gick hemifrân sâ sken solen. Jag tänkte att det skulle bli en fin dag och det var fint, en stund, men sen har det bjudits pâ regn. Med âska. Jag är fortfarande inte bekväm med âska. Jag stannar till vid smällarna och försöker ta djupa andetag. Det gâr sâ där bra.

I morgon tar vi bussen upp. Jag kan fortfarande inte förstâ att hon ska gifta sig. Det har inte sjunkit in än, men det gör nog det i kyrkan. Dâ fattade jag sist ju. Att det faktiskt skulle hända. Giftemâl är stora grejer. Allvarliga vuxengrejer. Min hjärna hänger inte med jämt.

Nu ska jag snart sova. Jag är rätt trött numera. Men jag avslutar med en stor kram till er alla!

Det är en sommar med kärlek i luften. I går var jag på sommarens andra möhippa. Denna gången för en kär vän i Gävle. Vi hade en tokmysig dag med glada tjejer. Vi började med lunch och spel i Boulognern, för att sen åka ut till ett spa i Valbo. Det var ett hemtrevligt och litet spa, där vi badade bubbelpool, bastade och fick behandlingar. Jag tog en massage och enligt massören syntes det som i en diagonal från vänster sida till höger sida på min rygg att jag hade anspänningar. Jo tack, det har jag känt i ett par månader nu. Jag höll på att somna av massagen och var helt seg och borta när jag skulle kliva upp. Sen var det middag hos en av vännerna och roliga saker inträffade där. Vi rundade av med Berggrenska, där jag fick höra att jag var fräsch för att vara 28 år och att killen inte är orolig för att fylla 28 år efter att ha sett mig, och Sun City, dit jag inte har varit på år och evigheter och just därför var det roligt att få trängas och svettas på dansgolvet.

Nu väntar jag på att mina syskonbarn ska komma hem till sig, så jag kan svänga förbi där och gosa. Det är mycket kärlek även idag med andra ord. Sen åker jag hem till storstaden igen. Men nästa vecka är det bröllop, så då är jag tillbaka. Och åh, vad jag längtar efter att få se henne bortgift! Det kommer bli så vackert. Så vackert. Så jag måste ladda upp med vattenfast smink och näsdukar. Sommarens höjdpunkt närmar sig.

Jag har flyttat. Vi har flyttat. Vi har ingen egen lagenhet, annu, sa darfor bor vi hos hans syster. Med barn. Med ett till barn. Med man. Det ar trangt. Men jag kande att jag behovde en nystart, sa i slutet av juni nar han fragade om vi inte skulle folja med min bror uppat landet och leta jobb, sa var jag inte trog pa att hanga med i tankegangarna. Jag kande att det behovdes nagot nytt, for jag hade fastnat dar.

Pa sistone har det verkat alltfor mycket som att jag maste halla igang kontakten. Om jag inte gor det, sa far jag höra kommentarer om att jag aldrig hör av mig. Det ar ratt trist, ska jag tala om for dig. Jag tycker faktiskt att det ar lika mycket upp till den andra parten. Eller i detta fall, de andra parterna. For jag har haft tva stressiga terminer. Forst en hosttermin langt ifran min karlek. Det ar inte latt ska du veta, att befinna sig langt ifran honom utan att ens veta ett slutdatum pa gratandet. For mycket tarar var det. Sen kom sista terminen av hela langa utbildningen. Da ar det inte latt att hinna med allt. Jag hade dessutom en komplettering som hangde kvar efter utlandsterminen, eftersom jag sa latt skjuter upp laskiga saker.

Men vet du vad? Jag klarade min utbildning. Jag fick hogsta betyg pa c-uppsatsen och nu efterat har tva intervjuer publicerats med oss angaende uppsatsen. Sa jag ar nojd over mig sjalv och over mitt kampande de senaste tva terminerna. For jag har gjort bra ifran mig. Sen om andra tycker att jag har forsvunnit en del som van.. Sa kan de sjalva fundera over hur mycket de har anstrangt sig. Och hur mycket som de anstranger sig nu.

Jag har inte talat om for alla att jag har flyttat. Men vet du vad, nu kommer en till ursakt. Jag jobbar heltid, jag letar lagenhet, jag maste fixa alla pappersgrejer for mitt hjarta kanner inte till rutinerna i detta land. Sa jag maste gora allt.. Sa jag tanker ta min tid och sen se vem som star kvar som min van. Darifran kommer jag sen att ga framat.

Men jag kanner mig nojd. Jag kanner mig taggad for att borja om pa nytt. For en sak ska du veta, aven har gar saker bra. De gillar mig redan de har hufvudstadsborna.




Men flickor, vad jag saknar er...