Jag är ensam vaken, för hjärtat ligger och sover fortfarande. Han var ute en sväng i går och träffade några vänner, så i dag är han lite bakis och seg. Lagom till när vi ska börja städa. Här passar en flirtsmiley, så du förstår att jag inte tänker ha något medlidande.

De ska börja tapetsera och måla i vår nya lägenhet på tisdag, så då borde de hinna klart på den veckan. Detta innebär i så fall att vi får fint och fräscht i alla rum utom vardagsrummet, eftersom de inte tyckte att det var dags för dem att fräscha upp det rummet. Vi får väl se hur det ser ut när vi kommer fram på måndag. Jag kanske ber om en till besiktning, eftersom den förra skedde när den förra hyresgästen fortfarande hade sina möbler där. När man tar bort möblerna brukar ju en del nytt bli synligt. Om inte fastighetsvärden vill göra det, så har jag en bror som gör det åt oss. Så även det rummet kommer att bli fint i denna månad.

Det kommer att bli några tunga sista dagar med kartonger och grejer att packa in och flyttstädning att genomföra. Men sen, sen är det bara att tuta och köra. Men fy tusan vad jag kommer att sakna mina vänner här i Malmö. Jag har tagit farväl av dem under veckan och det känns. Det känns konstigt att de kommer fortsätta att träffas, men utan mig. Jag vill ju också fortsätta vara med på matlagning och myskvällar! Jag måste hitta vänner i storstan. Först ska jag bara fixa iordning mitt bo.

De där bortglömda nycklarna går tydligen inte att hitta någonstans. Ingenstans.
Attans. Men men, vi får ta smällen. Sen när jag är tillbaka där uppe, så hittar jag väl dem. Lagom försent.

Jag är inte bitter. Jag bara låter som det.
Jag är rätt lycklig. Eller bra lycklig. Min framtid ser fin ut. Jag tycker åtminstone om att se framåt mot den. Jag ska berätta om den för dig någon dag. Om min fina framtid. Jag ska bara hitta ett nytt jobb. Ett jobb som överensstämmer med de terminer som jag har utnyttjat studiemedel för. Tack.

För övrigt så ska jag nog sova snart. Jag har fika inbokat i morgon. Det ser jag fram emot. Med fina flickor som jag inte har träffat på minst två månader. Yes box.

I dag har jag faktiskt packat fyra lådor. Det märks i de tomma hyllorna, men eftersom det finns fulla hyllor kvar så ja..är det en hel del kvar. Jag längtar till när allt är klart. När vi är i vår lägenhet och när den är uppfräschad med de nya tapeterna. Då kan jag slappna av. Och berätta om min fina framtid. Hahaha..

Kram på dig

Nu är vi i Malmö och jag funderar hur mitt minne egentligen fungerar. Men svaret är tyvärr att det inte gör det. För i går strax innan 05.21 när tåget skulle lämna Stockholm, kom jag på att jag inte hade nycklarna med mig till lägenheten i Malmö. Gissa om jag förbannade mig själv. Nu kanske du undrar hur sjutton jag kom in. Jo, jag hade lämnat ett par nycklar hos en vän som har skött blommorna. Nu skulle hon i och för sig åka hem till sin familj över helgen, men hennes sambo skulle som tur är vara kvar i Malmö så jag fick glida förbi hans jobb, le lite åt min dumhet och sen kvittera ut nycklarna. Men nu måste vi få nycklarna nerskickade hit så jag kan lämna in dem sen till hyresvärden när vi drar uppåt igen. Men nycklarna kan inte skickas till min adress, för jag har redan gjort adressändring så de får skickas till blomskötarvännen. Jag ska bara fråga henne först om lov.

Det känns skönt att vara hemma bland mina saker igen, men det känns jobbigt att tänka att jag måste börja packa ner allt i lådor. Det kommer att ta tid. Sen kan jag inte packa upp direkt i Stockholm heller, för de ska fräscha upp lägenheten med nya tapeter och måla tak, så de första veckorna får vi leva i kartongerna. Men sen blir lägenheten som ny! Vi får ny spis, nytt badkar och ja, nya väggar och tak. Det kommer bli lattjolajban. Eller kul i alla fall.

Nu ska jag vakna till. Jag måste handla mat.

Ah förresten, hela badrummets möbler var täckt med rödbrunt damm. What? Jag vet inte. Med badrummets möbler menar jag badkar, vask och sånt. Fult var det.

Ja. Men ha det fint.

Jag har ett boende. Det känns sâ lugnande. Äntligen ska jag sova i min egna säng igen. Jag ska fâ hit min soffa, min slitna soffa, men ändâ min. Jag ska fâ hit mina kuddar. Jag ska fâ hit min dator med fungerade bokstäver pâ tangentbordet. Men mest av allt innebär en egen lägenhet att mor och far slipper ta hand om Satu och att jag äntligen fâr ha henne springandes runt mina fötter igen. Det känns fint.

För övrigt gâr livet bra. En liten oväntat väg, men bra funkar det även pâ den vägen.

Inget mer att tillägga.

I dag när jag skulle ta mig hem frân jobbet, sâ öste regnet ner. Men damen lânade mig ett paraply, sâ jag slapp bli blöt. Jag hade ingen jacka med mig ens, för imorse när jag gick hemifrân sâ sken solen. Jag tänkte att det skulle bli en fin dag och det var fint, en stund, men sen har det bjudits pâ regn. Med âska. Jag är fortfarande inte bekväm med âska. Jag stannar till vid smällarna och försöker ta djupa andetag. Det gâr sâ där bra.

I morgon tar vi bussen upp. Jag kan fortfarande inte förstâ att hon ska gifta sig. Det har inte sjunkit in än, men det gör nog det i kyrkan. Dâ fattade jag sist ju. Att det faktiskt skulle hända. Giftemâl är stora grejer. Allvarliga vuxengrejer. Min hjärna hänger inte med jämt.

Nu ska jag snart sova. Jag är rätt trött numera. Men jag avslutar med en stor kram till er alla!

Det är en sommar med kärlek i luften. I går var jag på sommarens andra möhippa. Denna gången för en kär vän i Gävle. Vi hade en tokmysig dag med glada tjejer. Vi började med lunch och spel i Boulognern, för att sen åka ut till ett spa i Valbo. Det var ett hemtrevligt och litet spa, där vi badade bubbelpool, bastade och fick behandlingar. Jag tog en massage och enligt massören syntes det som i en diagonal från vänster sida till höger sida på min rygg att jag hade anspänningar. Jo tack, det har jag känt i ett par månader nu. Jag höll på att somna av massagen och var helt seg och borta när jag skulle kliva upp. Sen var det middag hos en av vännerna och roliga saker inträffade där. Vi rundade av med Berggrenska, där jag fick höra att jag var fräsch för att vara 28 år och att killen inte är orolig för att fylla 28 år efter att ha sett mig, och Sun City, dit jag inte har varit på år och evigheter och just därför var det roligt att få trängas och svettas på dansgolvet.

Nu väntar jag på att mina syskonbarn ska komma hem till sig, så jag kan svänga förbi där och gosa. Det är mycket kärlek även idag med andra ord. Sen åker jag hem till storstaden igen. Men nästa vecka är det bröllop, så då är jag tillbaka. Och åh, vad jag längtar efter att få se henne bortgift! Det kommer bli så vackert. Så vackert. Så jag måste ladda upp med vattenfast smink och näsdukar. Sommarens höjdpunkt närmar sig.

Jag är en människa som gör saker i stunder. En stund är jag aktiv som bloggare, för att i nästa stund glömma bort adressen till min egna blogg. Så illa är det visserligen inte, utan jag kommer ihåg den. Men det känns inte så lattjo att blogga när det inte händer så mycket. Jag har tagit min examen, fått VG på examensarbetet, fått en tidning smått intresserad av att skriva något i höst om vårt examensarbete. Men jag är arbetssökande. Därför blir dagarna lite långtråkiga, vilket är konstigt efter att ha skrivit c-uppsats plus gjort en komplettering. Dagarna var fyllda fram till den femte juni. Efter femte juni är de trista. Det var kul att vara hemmafru i några dagar, men nu när vecka två börjar ta slut inser jag att jag behöver aktivera mig.

Jag har hittat ett tokintressant jobb i Stockholm, som jag skulle bli överlycklig om jag fick.
Men hur ofta får man drömjobbet direkt? Men jag ska försöka. Jag har skickat in ansökan, så i nästa vecka några dagar efter sista ansökningsdag ska jag ringa upp dem. Du får gärna hålla tummarna, be eller vad du nu gör för att hjälp andra på avstånd. Tack.

Nu ska jag kolla lite på tv. Det kan jag göra utan dåligt samvete, för jag har inget plugg som väntar.
I morgon tror jag att jag tar min slänga-papper-dag. Eller på måndag. Gött.

Nu ska jag torka håret. Cykla till Pildammsparken. Där ska jag invänta eld och körsång.
Jag har suttit på balkongen och läst i solen i dag. Det är pluspoäng för Malmö i dag.

Hoppas alla har en fin kväll!

Det talas om en överraskning.
En beställd överraskning.
Fjortonkommafem.
Vi får väl hoppas på att det är sant.
Det vore en fin överraskning.
Men jekligt nervöst.
Jag ska pressa på information.
Men det är elakt.
Man ska inte förstöra överraskningar.
Inte ens fjortonkommafemöverraskningar.
Speciellt inte sådana överraskningar.

Jag sitter och läser igenom det som är vår empiridel i uppsatsen. Vi ska koda och kategorisera diskussionerna som vi har följt. De pratar om att kalkona. Vet du vad det är? Det är när du efter sex lägger dig som en kalkon, för att undvika att spermierna rinner ut. Det är faslig hysteri över att EN spermie kan ramla ut, för det kanske var just den som skulle befrukta ägget.

Men de glömde att om något är meningen, så händer det. Om något är meningen, så ramlar det inte ut. Capish? Eller hur man skriver det.. Eller catfish som de sa på tvn. Catfish? Capish?

Solen skiner här. Jag vill ha stolar och bord på min balkong. Det hade varit trevligare att sitta där ute och plugga.

Hjärtat har skalat av en bit av fingertoppen. Vi spenderade fem timmar på akuten. Jag börjar fundera på att gå privat, men det kommer jag inte att göra. Jag är envis och tror att sjukvården kan ta sig i kragen och inse att en läkare på ortopedavdelningen på akuten inte är bra bemanning. Det var några som gav upp och gick, för de orkade inte vänta på hjälp. När folk reser sig upp och går från akuten, ja då kan jag tala om för dig att det inte är bra. Vi har väl ändå pengar till två läkare? Eller är det så illa?

I kväll ser jag fram emot en stund på Möllan med fina vänner. Först ska jag plugga mer.

I måndags åkte jag inlines för första gången i år. Jag och Sofia tog en härlig runda längs Ribban och njöt av havsutsikt. Vi ramlade inte en enda gång och kände oss rätt stabila och duktiga. Nöjda inlinade vi tillbaka hem till henne, där vi drack O'boy och åt smörgåsar. Vi pratade livet och Gud, framtiden och om oss. Jag fick min första egna bön med hennes hand på min axel. Det var en speciell stund.

I går sprang jag för första gången i år. 56 minuter. Så jag känner att jag nog är sugen på att springa VårRuset och Blodomloppet trots allt. Det är något som jag tänkt att jag inte ska göra, eftersom jag trodde att jag var så otränad. Nu blev det bara 10,15 km på gårdagens tid. "Bara." Jag ska nog efteranmäla mig till VårRuset trots prishöjningen. När jag står där och laddar näst längst fram innan start, så kommer det vara värt det. Löpning ger lycka i mitt liv.

I dag har jag hittills inte gjort något för första gången i år. Jo. Jag har klarat hemtentan i forskningsmetodik. Resultatet kom ut i dag. Vi var lite oroliga. Så nu, nu känner jag mig laddad inför våren!

Mitt liv består av promenader hand i hand i solsken.
Skriva uppsats ingår också. Inte samtidigt som promenaderna dock.
Lite före och lite efter.

Så.
Inget nytt under solen här int.

Jag har inte skrivit på några dagar. Jag uppsatsar vettu. Då går tiden åt till att klia i huvudet, lägga huvudet på sned och gnugga sig i ögonen, för att locka fram flowet där orden flyter fram över tangenterna. Men solen skiner. Jag är lycklig. Jag somnar och vaknar glad. Så livet leker. Fastän jag inte bloggar så mycket. I dag ska jag träffa Mia som är tillbaka efter ännu en tid i Sydafrika. Det är fina tider fortfarande.

Kram på dig.

Min högerhand skakar fortfarande. Passet slutade kvart över tre. Min hand kommer skaka resten av kvällen. Det gör det lite svårt att röra musen och jobbigt att skriva på tangenterna. Jag tar paus.

"Ta i mer. Det är inte en klen liten flicka som du har kommit hit med."
Så sa ledaren. För boxpasset.

Nu ska jag fira med ett glas vin i solskenet i parken.

Ja.
Till tjottahejti med att börja en ny diet denna vecka. Återigen börja om. Återigen avsluta. Hjärtat kom hem med ett påskägg med godis. Innan det hade jag skakat ihop min dietsoppa och sett shakern explodera, så att dietsoppan spottade ut lite av sig själv på vår vita soffa. Nåja. Hela shakern exploderade inte. Men tillräckligt mycket av locket flög uppåt, så att det blev spott på soffan. Sofftyget ligger och jäser i badkaret nu. Med lite vatten på sig.



Men jag har mitt andra hjärta hemma. Så vi myser. Tjottahejti med det mesta i dag. Men vi hade en semiproduktiv dag med c-uppsatsen i högskolans bibliotek. Jag har lånat böcker. Jag har promenerat till och från högskolan. Det får vara dagens träning. Sen kommer nog käkarna träna rätt bra, för att minska innehållet i påskägget. Tjottahejti.

Det är molnigt ute men jag känner mig lite taggad ändå.
Det är nödvändigt.
I dag är en heldag med c-uppsats.
Då behövs taggning.

Efter heldagen ska jag smyga bland maskinerna på gymmet.
I går insåg jag att jag och combatinstruktören känner till varandra.
Så är det när salsavärlden är liten.

Hoppas alla får en fin dag!

Solen skiner. Det blåser inte som hemma i Malmö. Det ligger snö kvar i trädgården men vägarna är snöfria. Solen värmer. Himlen är blå. Som sagt, det blåser inte som hemma i Malmö. Livet är allt bra fint här uppe. Vi har invigt Sixten i Guds barnaskara och jag har busat med Ellen. Nu sitter jag och lyssnar när hjärtat spelar PlayStation med min yngste bror. Snart ska vi ta bilen hem till Linda.

Jag njuter.

Japp. Du läste rätt. Redan i dag har vi grillat för första gången.
Vi for till Pildammsparken och slöt upp med ett gäng blandade nationaliteter och grillade korv. Mumma!
Solen sken ett tag men gick sen i moln men lika fint var det. Så nu är grillandet i gång.

Efter grillningen for jag till gymmet så nu har jag tränat hela ... två gånger denna vecka.
Igen.

I går var vi bjudna på födelsedagsfirande.
Jag frågade aldrig hur mycket hon fyllde, för det vore ju oförskämt.
Vi fick mat, godsaker, efterrätt, mer efterrätt och så lite till efterrätt.
Vi rullade hem nöjda på cyklarna efter en heldag ute i Kirseberg.
På kvällen ringde vi och gratulerade till ett bröllop på andra sidan jorden.
Sedan sov vi gott och vaknade i ett rum fyllt av solsken.

I dag ska jag söka jobb söka jobb söka jobb.
Jag ska också läsa igenom utbildningens sista hemtenta.
Se om jag hittar något som vi bör ändra.
Sen i morgon lämnar jag in utbildningens sista hemtenta.
Officiellt.

Kompis.
Det går bra nu.