Jag gråter varje gång. Men ändå kan jag inte låta bli att lyssna igen. Och igen. Den är vacker. Han sjunger till sina döttrar, till sina magiska prinsessor. Kärlek är fint. Därför gråter jag. Varje gång. Om och om igen.

När jag var yngre så var jag enormt förtjust i boybands och det började med New Kids on the Block. Jag kommer ihåg när jag såg den första videon med dem och min syster tyckte om dem. Hon tyckte att jag härmade henne, för hon tyckte minsann om dem först. Men jag tyckte faktiskt om dem också, tänkte jag. Så jag började klippa ur bilder ur tidningar, köpa kassettband med deras skivor och sätta upp massvis med affischer på väggarna i vårt rum som vi delade syster och jag. När Take That kom så blev jag fan av dem också och jag tänkte att jag skulle gifta mig med Mark Owen. Jag kommer ihåg hur ledsen jag blev när min kompis Johanna drömde om dem och att hon gifte sig med Mark. Jag försökte komma på anledningar till varför det inte skulle hända, men aldrig anledningar till varför vi inte skulle gifta oss.