Jag har flyttat. Vi har flyttat. Vi har ingen egen lagenhet, annu, sa darfor bor vi hos hans syster. Med barn. Med ett till barn. Med man. Det ar trangt. Men jag kande att jag behovde en nystart, sa i slutet av juni nar han fragade om vi inte skulle folja med min bror uppat landet och leta jobb, sa var jag inte trog pa att hanga med i tankegangarna. Jag kande att det behovdes nagot nytt, for jag hade fastnat dar.

Pa sistone har det verkat alltfor mycket som att jag maste halla igang kontakten. Om jag inte gor det, sa far jag höra kommentarer om att jag aldrig hör av mig. Det ar ratt trist, ska jag tala om for dig. Jag tycker faktiskt att det ar lika mycket upp till den andra parten. Eller i detta fall, de andra parterna. For jag har haft tva stressiga terminer. Forst en hosttermin langt ifran min karlek. Det ar inte latt ska du veta, att befinna sig langt ifran honom utan att ens veta ett slutdatum pa gratandet. For mycket tarar var det. Sen kom sista terminen av hela langa utbildningen. Da ar det inte latt att hinna med allt. Jag hade dessutom en komplettering som hangde kvar efter utlandsterminen, eftersom jag sa latt skjuter upp laskiga saker.

Men vet du vad? Jag klarade min utbildning. Jag fick hogsta betyg pa c-uppsatsen och nu efterat har tva intervjuer publicerats med oss angaende uppsatsen. Sa jag ar nojd over mig sjalv och over mitt kampande de senaste tva terminerna. For jag har gjort bra ifran mig. Sen om andra tycker att jag har forsvunnit en del som van.. Sa kan de sjalva fundera over hur mycket de har anstrangt sig. Och hur mycket som de anstranger sig nu.

Jag har inte talat om for alla att jag har flyttat. Men vet du vad, nu kommer en till ursakt. Jag jobbar heltid, jag letar lagenhet, jag maste fixa alla pappersgrejer for mitt hjarta kanner inte till rutinerna i detta land. Sa jag maste gora allt.. Sa jag tanker ta min tid och sen se vem som star kvar som min van. Darifran kommer jag sen att ga framat.

Men jag kanner mig nojd. Jag kanner mig taggad for att borja om pa nytt. For en sak ska du veta, aven har gar saker bra. De gillar mig redan de har hufvudstadsborna.




Men flickor, vad jag saknar er...