I dag har vår husvärd varit här och knackat element bland annat. Vi hoppas på att få upp värmen, men jag har en känsla av att vi får ett nytt besök av honom nästa vecka och då för att mäta värmen. Eller den obefintliga värmen. Det är kallt hos oss. Han var här för drygt ett år sedan också och knackade element. Det får mig att tänka på hur mitt liv har förändrats på mindre än ett år. Snart är det ett år sedan jag for iväg till Bolivia. Den 28 februari kommer det att vara ett år sedan vi lärde känna varandra. Jag känner hur livet rusar iväg med mig, men att jag tycker om det. Jag har inom mindre än ett år lärt känna honom, utbytt löften med honom och sedan återförenats med honom som sambos.

Jag kan inte säga att jag ångrar något. För varför skulle jag göra det? Jag vaknar upp varenda morgon i en större säng men som fylls upp av honom också. Jag lägger mig ner på kvällarna bredvid honom. Jag kommer hem, eller så kommer han hem och så är vi tillsammans. I helgen gjorde vi ingenting nästan. Vi var bara vi. Jag tycker om att bara vara vi. Jag tycker om att ha träffat någon, som det är helt okej men också underbart att vara ensam med. Jag behöver inte stressa med att hitta på saker, för vi har ändå skitroligt tillsammans. I helgen åt vi choklad, drack te och kramades. Det var en av de bästa helgerna som finns.

I söndags började också känslor inför framtiden att mogna. Känslor som andra tidigare har sagt ska komma när jag väl träffar någon. Ni hade rätt ni som sa så. Det är härligt att vilja så mycket med någon annan. Och att våga vilja det. Och att kunna säga att jag vill det. För han säger samma ord tillbaka. Jag längtar vissa stunder till att få dela mer med honom. Det är läskigt men mest bara .. rätt. Det är den här känslan som jag har väntat på. Som har saknats tidigare. Tidigare med andra. Andra som bleknar bort.

Så vet du vad? Ett år är ingenting ibland, men andra år är ett år helt underbart. Vissa år förändrar ditt liv något så enormt.