I dag börjar inte min föreläsning förrän 15:45. Det är inte bra för mig att börja så sent, för jag har ingen disciplin. Jag sitter fortfarande här iklädd sovkläder, rufsigt hår och oborstade tänder. Jag har fått springa på toa ett par gånger redan, för jag har druckit ett par koppar te. Jag vet inte varför men jag kan inte komma i gång. Jag har saker att göra. Saker som måste göras. Verkligen måste. Men jag sitter här som så många gånger förut.

Du förstår, jag blir lätt nollställd. Det har jag alltid kunnat bli. Så där nollställd att jag inte ser poängen med att göra mig i ordning i dag. Poängen med att gå till föreläsningen. Eller föreläsning och föreläsning, vi ska lära oss hur man söker artiklar på ett effektivt sätt. Vilket är bra, för vi ska ha göra ett grupparbete där vi ska läsa en artikel publicerad i en vetenskaplig artikel och redovisa den i ett seminarium. Men jag behöver någon som drar i mig. Det är som att jag inte klarar av att sätta fart på mig själv.

Men där har vi nog problemet. Jag tänker fel. Det är JAG som bestämmer hur min dag blir. Nåja, saker kan hända. Men du förstår nog poängen. Det är JAG som bestämmer vilket humör jag ska vara på. Det är JAG som kan dra upp mig själv. Det är JAG som styr hur jag mår, hur jag lever, hur jag väljer. I dag verkar jag ha valt att vara lite destruktiv. Det ska jag väl ändra på då.

Jag börjar med att betala hyran. Sen får jag nog ta och duscha. Det är en bra början. Jag brukar vakna till ur mitt komatillstånd av duschen. Förresten är det Våra bästa år på tv nu, så jag måste fly i från det. En evighetssåpa kan nog lätt göra en människa lite komafast i soffan.