Jag förstår inte varför sommaren inte kommer fram. Jag vet att den gömmer sig där borta. Det är bara att komma fram. I förra veckan tog jag på mig mina nästan chockande rosa sneakers som skriker "sommar sommar" för jag tänkte att jag kanske kunde locka fram lite värme. När jag efter föreläsningen väntade på sambon vid Södervärn, så höll jag på att frysa ihjäl. Sen kom han som ett element och jag fick värma min näsa mot hans kind. I dag tänkte jag ta på mig en rosa  blommig kort kjol, med leggings under så klart, förmodligen dubbelt lager med leggings. Men tror du att det hjälper? Jag börjar tvivla. Jag har till och med blekt håret. Det är ju sommar. Men det blev fult. För jag hade för mycket rött i håret. Det hade jag vetat om jag hade tänkt efter lite före. Men jag tänkte inte efter före utan slängde i det i håret. Ja blekningen alltså. Så nu är det fult. Han säger att det är fint men tjena, jag ser att det är fult fult fult. Så jag funderar på att ringa frisören. Klippa av hela skiten och färga om det! Eller i tvärtom ordning.

Okej.
Nu ska jag dricka te. Äta frukost. Fast vi har inge skoj frukost hemma. Jag har liksom bara hälften. Jag har god ost och pålägg men brödet är slut. Jag har müsli men varken fil eller yoghurt. Jag har i och för sig knäckebröd. Plus ost. Plus gurka. Med te. Det är ju en finfin frukost.