I dag sitter Daniel Westlings stela leende på varenda betal- och gratistidning som jag har sett. Han ser lite nervös ut. Men glad. Men nervös. Jag skulle också ha varit nervös. Jag blir nervös inför att ha mina lektioner inför tio, tjugo, trettio personer. Tänk att gifta sig inför minst hela Sverige?! Jo, jag hade också haft ett lite konstigt leende. Tänk från lilla Ockelbo till stora Drottningholm. Och ja, Ockelbo är litet och ja, schlottet är nog rätt stort det. Enligt Wikipedia är hans pappa socialchef. Han kanske kan ge mig jobb! Fast nej. Jag lämnade Sandviken av samma anledning som jag inte vill bo i Ockelbo. Inget ont om de två städerna, men de är små. Ja. Små. Så där små att alla ska veta allt om alla och väggarna kommer dig närmre för varje år som går. Men det är fint att komma dit då och då. Det är fina trakter där uppe.

Nu ska jag dricka te och vila.
Jag kunde inte somna i natt heller. Fast denna gången blev jag snurrig och illamående och fick ligga och klappa min panna med en våt bit papper. Jag kanske tog i för mycket i går. Men ändå. Att bli snurrig mitt i natten när jag ligger ner i sängen är väl överdrivet. Jo.