Mörkret är inte min vän
När jag var liten eller yngre snarare och ville hitta på något på kvällen med mina kompisar, så sa min mamma att jag inte fick komma hem sent. Fram till gymnasiet hade mina föräldrar en gräns till klockan tio på kvällen. Jag fick inte gå hem själv när det hade hunnit bli mörkt, men jag fick inte heller gå hem med min kompis Johanna som bodde bara några hus i från oss. Jag kommer ihåg en gång när jag försökte övertala mamma att jag kunde få stanna ute lite längre.
"Du får inte komma hem så sent, det är farligt att gå hem ensam när det är sent."
"Ja men, jag ska ta sällskap hem med Johanna."
"Det spelar ingen roll, tänk om det kommer tre killar?!"
Det där med att "tänk om.." fastnade bra i min hjärna. I går ville jag vara hurtig och få lite motion, så jag promenerade hem när jag slutade på praktiken vid halv fem. Jag promenerar genom Rosengård och genom bostadsområden mestadels. Men jag var hela tiden på spänn. Medveten om att det var lite folk ute. Jag såg någon människa här och där. Om någon kille gick förbi mig, så försökte jag tänka att det inte är någon fara men efter en stund så tittade jag ändå över axeln för att se att han fortsatte rakt fram och inte vände tillbaka efter mig. Jag är oerhört bra på att göra det klassiska, det vill säga att tänka "tänk om.." när en kille går förbi. Jag ber om ursäkt men jag måste ta det säkra före det osäkra. Men det kan inte vara roligt att vara kille och gå förbi en tjej, eller bakom en tjej för den delen. Jag har aldrig blivit påhoppad men i går när jag gick hem, så tänkte jag att om någon hoppar på mig så även om jag skriker - vem hör? Sen är nästa fråga - vem vill höra? Vem kommer ut från sin varma trygga bostad om de hör mig skrika? Någon hoppas jag.
Jag är lika mörkrädd hemma på mor och fars tomt. Vilket är töntigt. Rent ut töntigt. Men där är så mörkt och jag tänker "tänk om..". När jag kommer fram till porten till min byggnad här i Malmö, så skyndar jag med att få upp dörren och jag stänger igen den lika snabbt. Jag kan inte börja gå uppför trapporna utan att försäkra mig om att entrédörren gick igen och att ingen kom in efter mig.
Jag tycker om att springa i skogen hemma också, men när jag är ute och springer tänker jag att någon galning kan komma och hoppa på mig. I skogen hör ingen. Men seriöst, hur många galningar har vi som irrar runt i skogarna runt Sandviken? Inte så många hoppas jag på. Men jag är sån. Jag tänker på hemskheter som skulle hända när jag är ensam, men hemskheter som med största sannolikhet inte kommer att hända.
När jag flyger eller reser i ett land där säkerheten ombord på bussar inte är den bästa och chaufförerna kör lite galet, så brukar jag glatt tänka att jag inte ska dö i en bussolycka i Bolivia, Costa Rica, wherever. Men i Sverige kan jag inte tänka likadant. Kanske för att jag tänker att jag ska dö här, men jag vill ju inte göra det i dag. Inte i morgon heller.
"Du får inte komma hem så sent, det är farligt att gå hem ensam när det är sent."
"Ja men, jag ska ta sällskap hem med Johanna."
"Det spelar ingen roll, tänk om det kommer tre killar?!"
Det där med att "tänk om.." fastnade bra i min hjärna. I går ville jag vara hurtig och få lite motion, så jag promenerade hem när jag slutade på praktiken vid halv fem. Jag promenerar genom Rosengård och genom bostadsområden mestadels. Men jag var hela tiden på spänn. Medveten om att det var lite folk ute. Jag såg någon människa här och där. Om någon kille gick förbi mig, så försökte jag tänka att det inte är någon fara men efter en stund så tittade jag ändå över axeln för att se att han fortsatte rakt fram och inte vände tillbaka efter mig. Jag är oerhört bra på att göra det klassiska, det vill säga att tänka "tänk om.." när en kille går förbi. Jag ber om ursäkt men jag måste ta det säkra före det osäkra. Men det kan inte vara roligt att vara kille och gå förbi en tjej, eller bakom en tjej för den delen. Jag har aldrig blivit påhoppad men i går när jag gick hem, så tänkte jag att om någon hoppar på mig så även om jag skriker - vem hör? Sen är nästa fråga - vem vill höra? Vem kommer ut från sin varma trygga bostad om de hör mig skrika? Någon hoppas jag.
Jag är lika mörkrädd hemma på mor och fars tomt. Vilket är töntigt. Rent ut töntigt. Men där är så mörkt och jag tänker "tänk om..". När jag kommer fram till porten till min byggnad här i Malmö, så skyndar jag med att få upp dörren och jag stänger igen den lika snabbt. Jag kan inte börja gå uppför trapporna utan att försäkra mig om att entrédörren gick igen och att ingen kom in efter mig.
Jag tycker om att springa i skogen hemma också, men när jag är ute och springer tänker jag att någon galning kan komma och hoppa på mig. I skogen hör ingen. Men seriöst, hur många galningar har vi som irrar runt i skogarna runt Sandviken? Inte så många hoppas jag på. Men jag är sån. Jag tänker på hemskheter som skulle hända när jag är ensam, men hemskheter som med största sannolikhet inte kommer att hända.
När jag flyger eller reser i ett land där säkerheten ombord på bussar inte är den bästa och chaufförerna kör lite galet, så brukar jag glatt tänka att jag inte ska dö i en bussolycka i Bolivia, Costa Rica, wherever. Men i Sverige kan jag inte tänka likadant. Kanske för att jag tänker att jag ska dö här, men jag vill ju inte göra det i dag. Inte i morgon heller.
Jag skrattar åt mig själv .. ofta
Jag läser mitt gamla inlägg och tänker tillbaka på min härliga shoppingrunda i lördags. Jag skulle promenera i snön som kom i fredags till en mataffär, CityGross. Jag halkade dit och fick genomblöta skor, för jag har glömt hur man gör när det är blött och snöigt ute samtidigt. Eller hur man gör, hur man klär och skor sig. Jag kommer fram efter några halkningar hit och dit och stoppar i en peng för en kundvagn. Väl inne i affären går jag runt, plockar i mat, fattar inte var de gömt toa- och hushållspapprena, hittar toa- och hushållspapprena och blir glad för att de har kvar av dem som är på fint erbjudande. Framme vid kassan börjar jag undra om tre papperskassar räcker, men jag kommer fram till att det borde göra det för jag har ju en ryggsäck med mig också.
Du kanske börjar förstå att jag har packat i rätt mycket i kundvagnen. Så det där med att följa inköpslista..glöm den! När jag går ut från affären med kassarna i vagnen, funderar jag en stund om jag ska ringa taxi för de blev rätt tunga. Men jag tänker att jag är stark och att det här är lugnt, så jag börjar halkande ta mig till busshållplatsen. En tjej går förbi med en barnvagn och undrar om jag behöver hjälp. Hon erbjuder mig att lägga på en kasse på barnvagnen. Stackars barn, tänker jag och säger att jag ska ner till bussen. Hon ska framåt så det var tack men nej tack.
När jag är nära busshållsplatsen går ena kassen sönder. Pang och så finns inte handtaget längre. Jag svär till lite fult. Det var den lättaste kassen som "bara" innehöll toa- och hushållspapper, persilja och en blomma. Fula ord hoppar ut ur min mun, men jag slänger upp den på armen och tar mig till busshållsplatsen. Väl framme står ett gäng med människor och väntar på bussen. När de ser min trasiga kasse och mina andra två kassar, så börjar en man prata på sitt språk med sin fru, eller vem nu kvinnan var men jag tänker förutsätta att det var hans fru. Alla får prata på sitt språk bäst de vill, men om de tänker titta på mig, säga något på sitt språk, titta på mig och skratta till. Ja. Då tänker jag inne i mitt huvud på mitt språk ta åt mig. Så jag surade lite till. När bussen kommer och jag kliver på, så går kasse nummer två sönder.
Tror du att någon vill hjälpa mig på bussen? Nej. Varken när jag ska försöka få kassarna till min sittplats. Jag tar barnvagnsplatsen och hoppas att ingen barnvagn kommer på bussen. Inte för att barnvagnar brukar åka buss ensamma. Men ingen människa med barnvagn ville jag heller se på bussen. Det kom ingen på. Okej.
Tror du att någon hjälper mig när jag ska av bussen? Nej. De tittar på mig och tycker finna det roligt att se hur jag ska lösa min situation. Jag drar av kassarna från bussen, ställer mig där, suckar och tittar runt. Jag tänker att någonstans ska det väl finnas en vänlig själ. Jag kan inte direkt ställa kvar en kasse för att bära de andra två hem även om jag bor nära busshållsplatsen. Då ser i alla fall en tjej mig. Eller hur kan man undvika mig så som jag sjåar och håller på? Jag ler mot henne, hon kommer fram och jag ber om hjälp.
Hon bär ena kassen till porten, undrar om jag ska upp, men jag säger att hon inte behöver hjälpa mig mer utan att jag ställer kassarna innanför porten och sen bär upp dem en i taget. Tack för hjälpen. Jag får ett råd om att inte handla så mycket när jag är på affären själv.
Dagen efter hade jag ont i ryggen. Men jag skrattar åt mig själv. För om någon lyckas med att tro sig kunna bära hem så mycket varor, så är det jag. Jag är lite klantig men vet du vad, jag är rätt go också för jag bjuder på min klantighet.
God natt.
Snart är det torsdag.
Längsta inlägget ever.
Du kanske börjar förstå att jag har packat i rätt mycket i kundvagnen. Så det där med att följa inköpslista..glöm den! När jag går ut från affären med kassarna i vagnen, funderar jag en stund om jag ska ringa taxi för de blev rätt tunga. Men jag tänker att jag är stark och att det här är lugnt, så jag börjar halkande ta mig till busshållplatsen. En tjej går förbi med en barnvagn och undrar om jag behöver hjälp. Hon erbjuder mig att lägga på en kasse på barnvagnen. Stackars barn, tänker jag och säger att jag ska ner till bussen. Hon ska framåt så det var tack men nej tack.
När jag är nära busshållsplatsen går ena kassen sönder. Pang och så finns inte handtaget längre. Jag svär till lite fult. Det var den lättaste kassen som "bara" innehöll toa- och hushållspapper, persilja och en blomma. Fula ord hoppar ut ur min mun, men jag slänger upp den på armen och tar mig till busshållsplatsen. Väl framme står ett gäng med människor och väntar på bussen. När de ser min trasiga kasse och mina andra två kassar, så börjar en man prata på sitt språk med sin fru, eller vem nu kvinnan var men jag tänker förutsätta att det var hans fru. Alla får prata på sitt språk bäst de vill, men om de tänker titta på mig, säga något på sitt språk, titta på mig och skratta till. Ja. Då tänker jag inne i mitt huvud på mitt språk ta åt mig. Så jag surade lite till. När bussen kommer och jag kliver på, så går kasse nummer två sönder.
Tror du att någon vill hjälpa mig på bussen? Nej. Varken när jag ska försöka få kassarna till min sittplats. Jag tar barnvagnsplatsen och hoppas att ingen barnvagn kommer på bussen. Inte för att barnvagnar brukar åka buss ensamma. Men ingen människa med barnvagn ville jag heller se på bussen. Det kom ingen på. Okej.
Tror du att någon hjälper mig när jag ska av bussen? Nej. De tittar på mig och tycker finna det roligt att se hur jag ska lösa min situation. Jag drar av kassarna från bussen, ställer mig där, suckar och tittar runt. Jag tänker att någonstans ska det väl finnas en vänlig själ. Jag kan inte direkt ställa kvar en kasse för att bära de andra två hem även om jag bor nära busshållsplatsen. Då ser i alla fall en tjej mig. Eller hur kan man undvika mig så som jag sjåar och håller på? Jag ler mot henne, hon kommer fram och jag ber om hjälp.
Hon bär ena kassen till porten, undrar om jag ska upp, men jag säger att hon inte behöver hjälpa mig mer utan att jag ställer kassarna innanför porten och sen bär upp dem en i taget. Tack för hjälpen. Jag får ett råd om att inte handla så mycket när jag är på affären själv.
Dagen efter hade jag ont i ryggen. Men jag skrattar åt mig själv. För om någon lyckas med att tro sig kunna bära hem så mycket varor, så är det jag. Jag är lite klantig men vet du vad, jag är rätt go också för jag bjuder på min klantighet.
God natt.
Snart är det torsdag.
Längsta inlägget ever.
Han med stort H
Jag har alltid velat ha en kärlek som bestämmer sig. Som säger att han vill vara med mig och att han vill satsa på oss. Jag ska givetvis säga och känna samma sak. Annars blir det en dålig dans. Men någon som inte räds allvaret, utan någon som tycker att det är lika bra och absolut bäst egentligen att bara satsa fullt ut på förhållandet vårt. Någon som tycker att vi är det bästa som vi har. Någon som säger att han lovar mig framtiden och ännu längre, för det är på det viset som vi vill ha det. Jag vill inte ha någon som går in halvt i oss. Som tänker att det är värt att försöka, men att det kan komma någon bättre. Jag vill gå in i ett förhållande och tänka att det är bara vi. Det finns inget annat alternativ och det är skitbra att det är på det viset.
Man kan faktiskt lova varandra framtiden och ännu längre. Man kan ta ett beslut att satsa och kämpa för förhållandet. Sen kan det brista ändå, men det är en fin grund att ha att åtminstone tänka att det ska vara för alltid och ännu längre.
Och min kärlek är på det viset. Han presenterade mig stolt för sin familj och sina vänner. Han frågade sin far vad han tyckte om att hans son ville gifta sig med mig. Jag blev smått generad, för så fort går vi inte fram i min del av världen. Men i hans del av världen kan man göra det. Bestämma sig fort för att det ska bli ringar och hus och barn och allt. Det är inte konstigt. För honom finns det inget för bråttom för han litar på sina känslor. Jag kan ibland tänka för mycket (!) och vara rädd för att lita på mina känslor. Jag har alltför många gånger fått höra att det är bra att jag är lycklig, men att jag måste vara försiktig för om det inte funkar.. Vänta och stopp. Det är just den tanken som jag inte vill gå in i ett förhållande med. Att det är fint att vi har det bra, men att jag måste sätta upp skydd och ha strategier för att det ska göra mindre ont OM det inte funkar. Jag vill hellre gå in helhjärtat och med alla känslorna och säga att det här ska funka.
Så jag är rätt lycklig nu. På torsdag kommer jag att vara sketanervös. Jag har glömt hur hans parfym luktade. Men jag kommer ihåg hur han betonar vissa ord. Hur han säger amor som om ordet hade flera o. Hur han ler och får mig lugn bara så genom att le. Jag kommer ihåg hur han låter när han säger "oye" och hur jag driver tillbaka, för han får inte säga "oye" utan ska säga nåt finare när han ska säga mig nåt. Oye kan han använda till sina vänner. Jag menar, hörru låter inte lika fint som älskling.
Men det finaste är hans ord på spanska. Reinita. Reinita de mi vida. Vidita. Jag har aldrig haft så många namn, så jag måste vara väldigt kärt.
Men förstår du hur jag menar? Jag vill ha ett förhållande där vi går in med tanken att det INTE finns ett OM utan bara ett JA. Och jag tror mig veta att jag har fått det förhållandet. Nu ska jag ringa och säga god natt till min kärlek och sen lägga mig ner för att sova och vila och drömma.
Man kan faktiskt lova varandra framtiden och ännu längre. Man kan ta ett beslut att satsa och kämpa för förhållandet. Sen kan det brista ändå, men det är en fin grund att ha att åtminstone tänka att det ska vara för alltid och ännu längre.
Och min kärlek är på det viset. Han presenterade mig stolt för sin familj och sina vänner. Han frågade sin far vad han tyckte om att hans son ville gifta sig med mig. Jag blev smått generad, för så fort går vi inte fram i min del av världen. Men i hans del av världen kan man göra det. Bestämma sig fort för att det ska bli ringar och hus och barn och allt. Det är inte konstigt. För honom finns det inget för bråttom för han litar på sina känslor. Jag kan ibland tänka för mycket (!) och vara rädd för att lita på mina känslor. Jag har alltför många gånger fått höra att det är bra att jag är lycklig, men att jag måste vara försiktig för om det inte funkar.. Vänta och stopp. Det är just den tanken som jag inte vill gå in i ett förhållande med. Att det är fint att vi har det bra, men att jag måste sätta upp skydd och ha strategier för att det ska göra mindre ont OM det inte funkar. Jag vill hellre gå in helhjärtat och med alla känslorna och säga att det här ska funka.
Så jag är rätt lycklig nu. På torsdag kommer jag att vara sketanervös. Jag har glömt hur hans parfym luktade. Men jag kommer ihåg hur han betonar vissa ord. Hur han säger amor som om ordet hade flera o. Hur han ler och får mig lugn bara så genom att le. Jag kommer ihåg hur han låter när han säger "oye" och hur jag driver tillbaka, för han får inte säga "oye" utan ska säga nåt finare när han ska säga mig nåt. Oye kan han använda till sina vänner. Jag menar, hörru låter inte lika fint som älskling.
Men det finaste är hans ord på spanska. Reinita. Reinita de mi vida. Vidita. Jag har aldrig haft så många namn, så jag måste vara väldigt kärt.
Men förstår du hur jag menar? Jag vill ha ett förhållande där vi går in med tanken att det INTE finns ett OM utan bara ett JA. Och jag tror mig veta att jag har fått det förhållandet. Nu ska jag ringa och säga god natt till min kärlek och sen lägga mig ner för att sova och vila och drömma.
Grå
DansJohan bjöd på en bild
Och det är bra.
Han gör mig generad. När han har tillgång till webcam. Han ler mot mig. Han ser på mig. Rakt igenom kameran tränger hans blick. Jag vet inte vilket håll som jag ska titta åt. Vänster. Höger. Uppåt. Neråt. Det gör ingen skillnad. Jag blir generad. Det hettar i kinderna. Och inuti kroppen. I knoppen blir allt bara helt snurrigt. Jag vet inte vad jag ska göra. Le. Fnissa. Blunda. Det spelar ingen roll. Så jag gömmer mig i ponchon. Men han kommer åt mig där också. För jag vet ju att han ler mot mig. Att han ser på mig. Att han tränger igenom kameran. Det är helt härligt. Läskigt. Och jag saknar honom. Nu ska jag ta och laga mat. För det bara spritter i kroppen. Jag kan inte sitta still. För han är överallt inom mig. Och det är bra.
du hjärta mig?
Positiva vibbar
Vad positiva ni är, Emma och Linda!
Jag vet. Torsdag är snart. Sen kommer fredag då jag ska försöka vara fokuserad på praktiken, men jag kommer nog att önska att varenda minut ska gå snabbare för jag kommer att ha någon som väntar där hemma. Sen har vi hela helgen. Ja, men den här dejten fungerar också.
I dag.. Har jag varit på övningssamtal på StorLisas praktikplats. Det var trevligt. Jag tog min ekonomiska sida som mitt problem. Ja, icke-existerande ekonomiska sida. Men du, jag har börjat skärpa mig. Jag tänker efter numer i affärerna. Fast det där med småköpen (chips, godis, choklad, choklad, choklad) som är för många, det måste jag börja fundera ut en strategi på.
Om vi sätter upp en plan, så kan det se ut lite som så här:
* inte använda kortet utan ta ut en summa som jag får använda när jag går i affärer
* mataffär kräver inköpslista och den ska jag öva på att hålla mig till
* inte handla via nätet om det inte handlar om dansskor för det är inget som jag kan köpa här i stan
Jag tyckte att jag hade någon mer punkt men jag har i så fall glömt den. Men i början är det enklare med färre punkter. Annars blir det överhettning i skallen och det kommer jag ingenvart med.
Men jag kom på i dag att det är bra om jag styr upp det där och skärper till mig, för sen när jag får jobb och tjänar mer pengar så kommer jag kunna göra av med mer pengar. Det är inte bra. Jag ska snarare spara när jag tjänar mer. Spara till en framtid. Vi kör på det! Hjälp mig gärna.
Jag vet. Torsdag är snart. Sen kommer fredag då jag ska försöka vara fokuserad på praktiken, men jag kommer nog att önska att varenda minut ska gå snabbare för jag kommer att ha någon som väntar där hemma. Sen har vi hela helgen. Ja, men den här dejten fungerar också.
I dag.. Har jag varit på övningssamtal på StorLisas praktikplats. Det var trevligt. Jag tog min ekonomiska sida som mitt problem. Ja, icke-existerande ekonomiska sida. Men du, jag har börjat skärpa mig. Jag tänker efter numer i affärerna. Fast det där med småköpen (chips, godis, choklad, choklad, choklad) som är för många, det måste jag börja fundera ut en strategi på.
Om vi sätter upp en plan, så kan det se ut lite som så här:
* inte använda kortet utan ta ut en summa som jag får använda när jag går i affärer
* mataffär kräver inköpslista och den ska jag öva på att hålla mig till
* inte handla via nätet om det inte handlar om dansskor för det är inget som jag kan köpa här i stan
Jag tyckte att jag hade någon mer punkt men jag har i så fall glömt den. Men i början är det enklare med färre punkter. Annars blir det överhettning i skallen och det kommer jag ingenvart med.
Men jag kom på i dag att det är bra om jag styr upp det där och skärper till mig, för sen när jag får jobb och tjänar mer pengar så kommer jag kunna göra av med mer pengar. Det är inte bra. Jag ska snarare spara när jag tjänar mer. Spara till en framtid. Vi kör på det! Hjälp mig gärna.
Utveckling
Jag får väl sudda då!
Vi har tippex på kontoret..
Enojaaaa estoy!
Min dejt som skulle inträffa på lördag är framflyttad till nästa vecka på torsdag för passet med stämpeln kommer förmodligen inte komma tillbaka i tid, så han har bokat om. Jag är sur och besviken. Försök fjäska för mig nu, grabben!
Neee, äre på riktigt?!
Det är tydligen inne att trasha sina jeans lite med kniv. Göra dem mer slitna och små hål här och där. Men jag kan känna och känner att det här är för mycket. Och det funkar då inte i Malmö vid denna årstid för det bara blåser och man skulle vara konstant sjuk och frusen om man gick omkring och såg ut så här. Dessutom är det lite trist när man börjar göra saker bara för att det är inne. Jag däremot använder leggings för att det är bekvämt och jag har verkligen alltid drömt om att kunna gå runt i leggings.
.................................................................................
Jag känner det lite som att det rosslar inombords.
Jag är minsann nervös.
Helt plötsligt kanske inte allt är löst och klart.
Förstår du hur det känns? Tomt känns det.
För jag har ändå inte fattat det än, så om det blir uppskjutet..ja, då kommer jag fortfarande inte att fatta något.
Kruxet?
Kärlekens pass har inte kommit tillbaka från Buenos Aires med stämpeln.
Det är än i dag svårt att resa utan pass. Bolivia och Sverige har ingen res-utan-pass-deal.
Han måste få passet i morgon. Annars är det kört.
För denna helg i alla fall.
Så.
Det rosslar.
Inget pengarossel. Det vore fint.
Nervösrossel är det.
Som att va faaaaan, för att använda fula ord.
Jag ska koka mer te och äta choklad.
Jag tänkte laga mat i dag efter dansen, men så kom jag på att jag inte hade något matfett hemma.
Jo, gammalt men det kom jag ju fram till att jag inte ska steka i.
Bra tänkt. Choklad är godare än mat.
Jag är minsann nervös.
Helt plötsligt kanske inte allt är löst och klart.
Förstår du hur det känns? Tomt känns det.
För jag har ändå inte fattat det än, så om det blir uppskjutet..ja, då kommer jag fortfarande inte att fatta något.
Kruxet?
Kärlekens pass har inte kommit tillbaka från Buenos Aires med stämpeln.
Det är än i dag svårt att resa utan pass. Bolivia och Sverige har ingen res-utan-pass-deal.
Han måste få passet i morgon. Annars är det kört.
För denna helg i alla fall.
Så.
Det rosslar.
Inget pengarossel. Det vore fint.
Nervösrossel är det.
Som att va faaaaan, för att använda fula ord.
Jag ska koka mer te och äta choklad.
Jag tänkte laga mat i dag efter dansen, men så kom jag på att jag inte hade något matfett hemma.
Jo, gammalt men det kom jag ju fram till att jag inte ska steka i.
Bra tänkt. Choklad är godare än mat.
Dancehall? Reggaetón? - Dansa bara!
Den här låten fick jag av Linda för ett tag sen.
Den går fortfarande varm här, ska jag tala om för dig.
Jag ska lägga in den på en skiva och köra den på någon av mina lektioner.
Ös är bra.
Ego
Mamma brukar säga åt mig att borsta håret.
När jag inte gör det så brukar hon försöka fixa till mitt hår med sina fingrar.
Dra och släta till lite.
Min mamma är go.
Jag fick en filt och två kuddfodral av henne i helgen.
Helgen i bilder - El fin de semana en fotos
En tisdag som är en måndag
Det blåser här utanför så att det knakar. Igen. Jag minns hur varmt och skönt det var hos mor och far. Här har vi det inte lika varmt och skönt. Vi förfryser inte men om jag säger som så att Satu dricker mer än dubbelt så mycket vatten när hon bor i mor och fars rum än när hon bor här hemma så kanske du förstår. Det är varmare där i norr.
Jag har haft tungt huvud och huvudvärk till och från sen strax innan lunchtid. Jag tycker att jag äter bra och jag tycker att jag dricker bra. Vad klagar skallen på? Allt det som jag kanske har försökt trycka undan och gömma i skallen? Allt det som jag har skjutit upp och nu inte hinner fixa klart på några dagar? Förmodligen just det.
I dag skickade jag iväg det första brevet med min underskrift. Ett brev från stadsdelsförvaltningen. Till en klient. Katrin, socialsekreterare is the shit sen när jag skrev det. Jag har fått delegation på att bestämma vad som är the shit. Delegation. Det kommer jag att ha en dag. Om de anställer mig på en socialtjänst. Men det tror jag att de kan komma att göra, för jag gör rätt hela tiden. Jag formulerade till och med avslaget bra i dag, fastän jag tycker att just det där med att uttrycka sig rätt när man representerar en myndighet är jättesvårt. Jag är bra.
Jag biter på naglarna. Jag önskar att jag hade godare bröd hemma. Jag kan inte göra scones för matfettet är för gammalt. Japp. Då har jag gnällt. Nu ska jag koka lite mer vatten och dricka mer te. Kanske en till huvudvärkstablett. Jo.
Jo, angående rubriken. I går när jag kom hem till lägenheten och hade fixat lite, så satte jag mig i soffan med en kopp te och skulle varva ner lite framför tvn. Jag slog på tvn och började bläddra mellan kanalerna. Jag blev förvånad över vilka program som de sände. Det kändes som fel dag ju, men så kom jag på det. Det var ju måndag och inte söndag som jag tänkte. Jag hade ju ledigt i går måndag så det kändes som söndag och i dag på jobbet eller praktiken menar jag, så kändes det som måndag. Det kanske också ledde till överhettning i hjärnkabinen som i sin tur ledde till huvudvärk. Nja.
Jag har haft tungt huvud och huvudvärk till och från sen strax innan lunchtid. Jag tycker att jag äter bra och jag tycker att jag dricker bra. Vad klagar skallen på? Allt det som jag kanske har försökt trycka undan och gömma i skallen? Allt det som jag har skjutit upp och nu inte hinner fixa klart på några dagar? Förmodligen just det.
I dag skickade jag iväg det första brevet med min underskrift. Ett brev från stadsdelsförvaltningen. Till en klient. Katrin, socialsekreterare is the shit sen när jag skrev det. Jag har fått delegation på att bestämma vad som är the shit. Delegation. Det kommer jag att ha en dag. Om de anställer mig på en socialtjänst. Men det tror jag att de kan komma att göra, för jag gör rätt hela tiden. Jag formulerade till och med avslaget bra i dag, fastän jag tycker att just det där med att uttrycka sig rätt när man representerar en myndighet är jättesvårt. Jag är bra.
Jag biter på naglarna. Jag önskar att jag hade godare bröd hemma. Jag kan inte göra scones för matfettet är för gammalt. Japp. Då har jag gnällt. Nu ska jag koka lite mer vatten och dricka mer te. Kanske en till huvudvärkstablett. Jo.
Jo, angående rubriken. I går när jag kom hem till lägenheten och hade fixat lite, så satte jag mig i soffan med en kopp te och skulle varva ner lite framför tvn. Jag slog på tvn och började bläddra mellan kanalerna. Jag blev förvånad över vilka program som de sände. Det kändes som fel dag ju, men så kom jag på det. Det var ju måndag och inte söndag som jag tänkte. Jag hade ju ledigt i går måndag så det kändes som söndag och i dag på jobbet eller praktiken menar jag, så kändes det som måndag. Det kanske också ledde till överhettning i hjärnkabinen som i sin tur ledde till huvudvärk. Nja.
Det är visst måndag i dag
Jag gick precis in på Kastrups hemsida. Jag tänkte att jag skulle se hans ankomst, eller snarare planets ankomst men det går inte att se så många (!) dagar framåt. Men däremot finns ett flyg i dag vid den tiden som kommer från Madrid, precis som hans flyg så det är väl samma. Jag blev lite tårögd, men jag tog några mindre djupa andetag men ändå, det var ju luft som kom in.
Jag har varit ute på en längre promenad med hundarna och nu börjar det bli dags att göra Satu resklar. Storburen ska rengöras lite och hon ska in i transportburen. Sen ska vi ta bilen in till fars verkstad i Gävle och så kör han eller bror mig till tåget. Sen tuff tuffar vi igen i många timmar. Men det var värt hemfärden. Jag kände hur jag fick samla lite energi. Det är skönt att ha ett ställe där jag alltid kan komma till för att samla energi och ladda batterierna.
På söndag ska jag se om kärleken vill åka och kolla säng. Eller så gör vi det på måndag.. Eller tisdag. Det är väl ingen jättebrått. Nittio centimeter är ju bra när vi har varit ifrån varandra så länge. Jag somnade ändå alltid i hans famn och vaknade upp tätt intill. Men ändå, stor säng ska inköpas. Ser du hur jag plockar vuxenpoäng? En till garderob också. Jag har för mycket kläder. Lite tavlor på väggarna. Ja just ja, mat också.
Nu går jag och börjar plocka. Gästrikland, vi ses igen till jul!
Jag har varit ute på en längre promenad med hundarna och nu börjar det bli dags att göra Satu resklar. Storburen ska rengöras lite och hon ska in i transportburen. Sen ska vi ta bilen in till fars verkstad i Gävle och så kör han eller bror mig till tåget. Sen tuff tuffar vi igen i många timmar. Men det var värt hemfärden. Jag kände hur jag fick samla lite energi. Det är skönt att ha ett ställe där jag alltid kan komma till för att samla energi och ladda batterierna.
På söndag ska jag se om kärleken vill åka och kolla säng. Eller så gör vi det på måndag.. Eller tisdag. Det är väl ingen jättebrått. Nittio centimeter är ju bra när vi har varit ifrån varandra så länge. Jag somnade ändå alltid i hans famn och vaknade upp tätt intill. Men ändå, stor säng ska inköpas. Ser du hur jag plockar vuxenpoäng? En till garderob också. Jag har för mycket kläder. Lite tavlor på väggarna. Ja just ja, mat också.
Nu går jag och börjar plocka. Gästrikland, vi ses igen till jul!
Gratuito
Jag hittade mitt login till en sida och tänkte jag tycker om att gå på bio. Presentkort tycker jag också om. Sånt delar de ut. Så om du inte är medlem än så kan du också trycka dig in på Gratis Bio och börja samla poäng.
När trevligt är kort
I morgon far vi neråt igen. Det har gått fort, vilket kan ha att göra med att jag kom hit till familjen i går. Då går det fort. Far min kom och hämtade mig på station och fick bära Satu till bilen, vilket han nog var nöjd med för han tycker om henne. Mycket. De blev fina polers medan jag var utomlands. Så fina polers att Satu ville bitas på mamma på nätterna. Sen när jag kom hem i går till hemmet, så blev jag mött av en leende systerdotter och två galna hundar. Det är väl ett av de bästa mottagande jag känner till. Ellen bakade pepparkakor med sin mamma och mormor och hundarna var utestängda från köket, för de äter gärna allt. Pepparkaksdeg skulle åtminstone Jerry trycka i sig. Systerdotter sov över sen också, så i morse fick jag också se hennes leende och vi busade halvdag tills hennes föräldrar kom och hämtade henne. Då busade hon jättemycket, rusade runt i huset och ramlade till slut mot en kant och slog i knät. Då var det inte lika roligt längre. Jag hanterar inte när småbarn gör illa sig. Jag blir bara så ledsen och orolig.
I dag fyllde minstingen av oss syskon nitton år. Så nu är ingen liten längre. Det är konstigt hur tiden går fort. Han är fortfarande en av mina pojkar, men han har växt om mig utan att jag hann med. En av tvillingarna ska bli sambo så fort tjejen kommer i gång med jobb eller studier här omkring. Det är galet så fort pojkarna blev stora. Och som sagt, jag hann inte med.
Det har varit en fin helg med systerdottermys, hundpromenad och kompismys. Vi dansade på matta i går hos Emma och jag skrattade rätt mycket. Det var svårt! Och de andra såg så roliga ut när de koncentrerat försökte träffa rätt på mattan.
I dag är sista söndagen ensammen. Nästa lördag är han här. Det är galet. Det blir nog också en fin helg.
Jag är nöjd. God natt.
I dag fyllde minstingen av oss syskon nitton år. Så nu är ingen liten längre. Det är konstigt hur tiden går fort. Han är fortfarande en av mina pojkar, men han har växt om mig utan att jag hann med. En av tvillingarna ska bli sambo så fort tjejen kommer i gång med jobb eller studier här omkring. Det är galet så fort pojkarna blev stora. Och som sagt, jag hann inte med.
Det har varit en fin helg med systerdottermys, hundpromenad och kompismys. Vi dansade på matta i går hos Emma och jag skrattade rätt mycket. Det var svårt! Och de andra såg så roliga ut när de koncentrerat försökte träffa rätt på mattan.
I dag är sista söndagen ensammen. Nästa lördag är han här. Det är galet. Det blir nog också en fin helg.
Jag är nöjd. God natt.
Soc.kand.
I går gjorde jag min första beräkning alldeles alldeles själv. Jag satt och pillrade och tryckte in siffror och pillrade lite mer. I dag gjorde jag min andra beräkning. Sen beslutade jag om dem för att sedan betala ut stålarna. För allra första gången ensam. Vid beslut och utbetalning satt givetvis min handledare vid sidan om och följde med och godkände varje steg, men ändå, det var jag som klickade. Det var på mitt inlogg. Jag har gjort riktiga socialsekreterararbetsuppgifter! Jag känner mig rätt glad över det kan jag lova. I går ringde jag en annan myndighet och presenterade mig som att jag ringde från vår myndighet. Jag känner mig häftig. Socialsekreterare is the shit som man säger.
Jag tog den suddiga bilden för på de andra syns soppåsarna. Haha! Dem slängde jag faktiskt. Men se så prydlig jag är. Socionomkandidaten. Den du, jag börjar bli färdigbakad. Bara en termin kvar efter detta så är det kanske dags för att göra utbetalningar utan handledares godkännande. Åh. Jag ser fram emot att få arbeta och inte studera och springa på seminarier och göra uppgifter. Arbeta och lära känna folk. Det låter roligare.
I dag ringde mor och sa att i morgon ska jag baka pepparkakor. Med vem då?Med Ellen. I morgon ska jag träffa min mamma, min pappa, min syster, mina bröder, våra hundar, min svåger kanske också men oj oj oj, min systerdotter. Det blir en fin dag fast en trist tågresa eftersom jag trodde att vi skulle vara två mänskor och en kanin men nu är vi en mänska och en kanin. Men det går det också.
Jag tog den suddiga bilden för på de andra syns soppåsarna. Haha! Dem slängde jag faktiskt. Men se så prydlig jag är. Socionomkandidaten. Den du, jag börjar bli färdigbakad. Bara en termin kvar efter detta så är det kanske dags för att göra utbetalningar utan handledares godkännande. Åh. Jag ser fram emot att få arbeta och inte studera och springa på seminarier och göra uppgifter. Arbeta och lära känna folk. Det låter roligare.
Ocho meses
För hon är en skajterkanin
Katastrofer i mina tankar
I natt vaknade jag av att Satu höll på att stampa hårt med bakfötterna och "morrade". Så där höll hon på ett par gånger under de två veckorna innan sjukhusbesöket, så jag blev orolig i natt. Det är inte helt hundra att det betyder att hon håller på att bli dålig igen, utan hon kan lika gärna ha blivit rädd för något som jag inte uppfattade. Men direkt sätter katastroftankarna in. Jag börjar tänka på att hon kan dö och vad gör jag om hon dör? Då kommer jag bli jätteledsen och verkligen bli snurrig i resten av mitt liv, för när jag blir ledsen så påverkar det resten av mitt liv vilket givetvis inte är bra. Så jag klev upp och försökte kolla lite hur hon mådde, om magen var uppsvälld men när hon stampar så springer hon ifrån för det mesta när jag försöker röra henne. Men till slut efter många uppkliv ur sängen så kunde jag somna om. Men även om jag försökte besvara katastroftankarna och försöka lugna ner mig, så högg tankarna mot mig. Jag hade verkligen jättesvårt att bli lugn, för det enda som jag tänkte på var det värsta och direkt. Jag går ingen omväg ens, utan tar direkt det värsta scenariot.
I morse när jag skulle fara till praktiken så var jag lite orolig. Under dagen har jag tänkt lite på henne då och då. När jag kom hem, såg jag att hon ätit upp all mat som låg i skålen. Precis som hon brukar. Så det verkar bra, men det gjorde det även sist.
Jag har svårt för att slappna av nu när hon blivit så dålig en gång. Jag blir orolig direkt över att vi ska behöva gå igenom det en gång till och det finns faktiskt gränser för hur många gånger som man kan gå igenom en och samma sak. Någon gång kommer jag att hamna i det värsta scenariot, men det är rätt dumt att gå runt och ödsla tid på det nu när det inte har inträffat.
Dagens lärdom: lär dig hantera det som händer och gör ingen jättekanin av en dvärgkanin (=gör ingen höna av en fjäder, hahaha...).
I morse när jag skulle fara till praktiken så var jag lite orolig. Under dagen har jag tänkt lite på henne då och då. När jag kom hem, såg jag att hon ätit upp all mat som låg i skålen. Precis som hon brukar. Så det verkar bra, men det gjorde det även sist.
Jag har svårt för att slappna av nu när hon blivit så dålig en gång. Jag blir orolig direkt över att vi ska behöva gå igenom det en gång till och det finns faktiskt gränser för hur många gånger som man kan gå igenom en och samma sak. Någon gång kommer jag att hamna i det värsta scenariot, men det är rätt dumt att gå runt och ödsla tid på det nu när det inte har inträffat.
Dagens lärdom: lär dig hantera det som händer och gör ingen jättekanin av en dvärgkanin (=gör ingen höna av en fjäder, hahaha...).
Jag ska gå och sova nu
Titta vad långt hår jag har fått.
Det når till pannan.
Så här såg jag ut när jag bodde vid vattnet.
Det blåste massor.
Nu är det lugnare efter flytten.
Här har vi däremot invasion av vildkaniner.
Sólo pienso en ti.
Mi osito.
Ya sabes amor, aqui.
Un montón de besos.
Que nunca olvides que te amo mucho.
Mi cielito.
Mys
I dag har jag lärt mig saker. Jag har varit på möte med praktikplatsen och sen fått lära mig saker. Det är ju bra. Jag har fått min första uppgift, som ska redovisas eller snarare presenteras nästa fredag. Alltså den 21 november. Och den 22 november kommer han. Det är ofta så nu. Om det händer något annat den 22 november, hur det nu kan hända något annat över huvud taget den dagen, så blir min kommentar "och då kommer han". Det kan väl inte vara på det viset att det händer något annat viktigt den dagen?
Nej. Då får världen planera om sitt.
Jag har druckit te och ätit choklad i dag efter praktiken. Jag har visat mina dansskor för Rebecca och nojat över huruvida de verkligen är rätt storlek. Jag har pratat och pratat och lyssnat och lyssnat och skrattat och skrattat. Rebecca är också en väldigt fin vän. Jag kan prata med henne. Hon lyssnar på mig och är vettig tillbaka. Ibland är vi ovettiga tillsammans, men det gör inget. För vi är ju det tillsammans.
Nu sover vi, jag och kanske Satu. Jag undrar vad hon egentligen gör om nätterna men även under dagarna när jag inte är med henne..? Natti.
Nej. Då får världen planera om sitt.
Jag har druckit te och ätit choklad i dag efter praktiken. Jag har visat mina dansskor för Rebecca och nojat över huruvida de verkligen är rätt storlek. Jag har pratat och pratat och lyssnat och lyssnat och skrattat och skrattat. Rebecca är också en väldigt fin vän. Jag kan prata med henne. Hon lyssnar på mig och är vettig tillbaka. Ibland är vi ovettiga tillsammans, men det gör inget. För vi är ju det tillsammans.
Nu sover vi, jag och kanske Satu. Jag undrar vad hon egentligen gör om nätterna men även under dagarna när jag inte är med henne..? Natti.
Jag har en vän
Jo, det har jag. En särskild vän. Som ler jättefint. Som är sig själv och superbra som sig själv.
Man kan lita på henne. Man kan skratta med henne. Man kan vara med henne utan att känna att man måste vara något annat än sig själv. Hon är social och rolig. Hon är vänlig och omtänksam. Hon är en vän som man aldrig glömmer, även om man är dålig på att höra av sig. Hon är en vän som jag önskar att jag hade närmare. Hon är modig och tar för sig. Hon är en bra tjej och vågar stå på sig. Hon är tuff och jag uppskattar att hon finns i mitt liv. Som sagt, även om jag är dålig på att höra av mig.
Så Katrinchen, grattis och hoppas att din dag har varit fin.
Kram kram kram kram kram kram kram kram
Man kan lita på henne. Man kan skratta med henne. Man kan vara med henne utan att känna att man måste vara något annat än sig själv. Hon är social och rolig. Hon är vänlig och omtänksam. Hon är en vän som man aldrig glömmer, även om man är dålig på att höra av sig. Hon är en vän som jag önskar att jag hade närmare. Hon är modig och tar för sig. Hon är en bra tjej och vågar stå på sig. Hon är tuff och jag uppskattar att hon finns i mitt liv. Som sagt, även om jag är dålig på att höra av mig.
Så Katrinchen, grattis och hoppas att din dag har varit fin.
Kram kram kram kram kram kram kram kram
Surprise!
I går hade vi en överraskning. En hemlis.
En vän till mig fyller år på onsdag, så hennes pojkvän hade ordnat med överraskningsfest. Vi planerade i smyg och han stressade runt för att få allt att gå ihop. Han är en sån rar karl. Vi stod där i vardagsrummet och ville mest av allt fnissa, men vi var tysta. Så drog hon undan skynket och såg..alla oss! Men, det skulle ju vara en pargrej och gå ut och äta. Men tji fick hon, för vi ville fira henne och ha roligt. Så vi åt god mat som pojkvännen hennes hade gjort, tårta som pojkvännen hennes hade gjort och jag drack drinkar som samme hennes pojkvän hade gjort. Det var en fin kväll och jag dansade salsa och var inte lika nervös som jag brukar vara. Jag tackar drinken för det.
Sen började folket droppa av och jag blev kvar med två par. Det var ju läckert, tänkte jag och trodde att jag kanske borde fara hem. Men, inget par satte sig i ett hörn för att grovhångla utan vi skrattade, drack lite mer, dansade, sjöng och hade bara otroligt roligt. Hon verkade bli glad för presenterna även om hon tyckte att det var jobbigt att öppa presenter när alla stod och såg på. Jag kom hem nån gång innan två och var slut slut slut. Jag vaknade sju på morgon och tänkte "åh nej, jag..vill..sova..lite..mer..". Så jag låg kvar en stund.
Sen satt jag på praktiken och hängde väl med lite grann. Men på skolan där vi hade seminarium hängde jag knappt med. Jag tappade rösten, hade lite svårt för att minnas allt som jag skrivit om i min text som jag skulle presentera. Jag fattade inte frågor som jag fick av vår praktiklärare som ledde seminariet. Jag bad om ursäkt för att jag var så trött, men tänkte att praktikläraren behöver inte nödvändigtvis veta varför. Men jag överlevde. Jag får nog vara pigg till nästa seminarium.
Men en skoj kväll blev summan av det hela.
Dagens vs : väst vs kofta
Jag kör på gamla kläder. Gammalt mode. Jag får inte igen västen.
Så jag tar den sommargula koftan och tänker att det kanske gör att det blir varmare.
Te extraño un montón, mi cielito.
Min tösabit
Så här såg det ut i går när jag skulle fara iväg till IKEA.
Så här ser det ofta ut. Hon springer runt mig, efter mig och stannar sen mellan mina fötter.
Benvärmarna skulle täcka nästan hela mina ben om jag drog ut.
Raggsockorna är från mormor.
Jag måste ha extrastrumpor i mina stövlar för de flesta är stl 36 och jag har ju stl 35.
Japp.
Utan antireflex på glaset
Haha.
Det blir så hett när datorn reflekteras i glasögonen.
De är från Bolivia förresten. Billiga. De trillar ner för de har inget som klämmer åt näsan.
Pussen delar jag med mig av.
Ego mitt i natten.
Jag vägrar ha ett liv i dag.
Eller jag menar ett socialt liv, för liv har jag ju.
God natt.
Nu.
Vinn mysstämning
I Annas skattkammare kan du vinna den här ljuslyktan.
Jag är med och tävlar. Jag har fått dille på tävlingar.
Mer tävling!
Jag är med och tävlar hos Sanaz om vinster värde totalt över 2000 kr.
Var med du också!
Tävlingen avslutas fredag den 14:e november.
Tävla mitt i natten..
Fast i det som heter gratis
Ja. Jag provar det här också.
Jag kommer förmodligen inte få något gratis, för jag brukar glömma bort vad jag blir medlem i.
Jag kommer förmodligen inte få något gratis, för jag brukar glömma bort vad jag blir medlem i.
Änglar, saffran och ljus
Vet du vad jag längtar efter?
Så där mycket så att det pirrar inombords.
Efter julen.
Efter hela december månad.
Jag vill baka lussebullar och kanske pepparkakor om jag köper såna formar. Jag vill ta fram julduk och julgardiner. Jag vill ta fram mina jul-grytlappar. Jag vill ta fram adventsstakar. Åh. Jag vill lukta på saffran och känna doften av stearin. Varenda dag under hela december månad. För det är en fin månad. Lite stressig, men vi struntar i den biten nu.
Jag vill laga den fina lilla ängeln som jag fick av mamma för någon jul sen. Jag vill hänga upp den någonstans där jag ser den varje dag. Jag vill köpa en ny sån där ljusstake med änglar på. Vi hade en sån hemma hos mig när jag växte upp och för någon jul sen köpte jag en egen, men förra julen upptäckte jag att det saknas en liten bit så jag måste köpa en ny.
Jag vill lyssna på julsånger och tänka på min familj. Vara med min familj. Träffa mina vänner. December är en månad för harmoni. Stressigt också, men vi skulle ju strunta i den biten nu sa jag. Jag brukar dricka glögg men bara hos vänner, så i år tänkte jag skaffa glögg hem till mig. Jag vill ha en nötknäppargrej också. För att knäppa nötter som ligger i en skål. Jag vill ha en traditionell december månad. Traditionell på det sättet som jag vill ha den. Med änglar, saffran och ljus.
Sen vill jag avsluta året med att fira in ett nytt år som ska bli bättre än detta år. Hur nu vi ska slå ett år där jag träffade min kärlek. Jag längtar efter december minsann. Jag ska bara ha röda lakan i december. I december blir jag husmor och står vid spisen.
Ta hand om dig var du än befinner dig.
Så där mycket så att det pirrar inombords.
Efter julen.
Efter hela december månad.
Jag vill baka lussebullar och kanske pepparkakor om jag köper såna formar. Jag vill ta fram julduk och julgardiner. Jag vill ta fram mina jul-grytlappar. Jag vill ta fram adventsstakar. Åh. Jag vill lukta på saffran och känna doften av stearin. Varenda dag under hela december månad. För det är en fin månad. Lite stressig, men vi struntar i den biten nu.
Jag vill laga den fina lilla ängeln som jag fick av mamma för någon jul sen. Jag vill hänga upp den någonstans där jag ser den varje dag. Jag vill köpa en ny sån där ljusstake med änglar på. Vi hade en sån hemma hos mig när jag växte upp och för någon jul sen köpte jag en egen, men förra julen upptäckte jag att det saknas en liten bit så jag måste köpa en ny.
Jag vill lyssna på julsånger och tänka på min familj. Vara med min familj. Träffa mina vänner. December är en månad för harmoni. Stressigt också, men vi skulle ju strunta i den biten nu sa jag. Jag brukar dricka glögg men bara hos vänner, så i år tänkte jag skaffa glögg hem till mig. Jag vill ha en nötknäppargrej också. För att knäppa nötter som ligger i en skål. Jag vill ha en traditionell december månad. Traditionell på det sättet som jag vill ha den. Med änglar, saffran och ljus.
Sen vill jag avsluta året med att fira in ett nytt år som ska bli bättre än detta år. Hur nu vi ska slå ett år där jag träffade min kärlek. Jag längtar efter december minsann. Jag ska bara ha röda lakan i december. I december blir jag husmor och står vid spisen.
Ta hand om dig var du än befinner dig.
Lördagstur
Jag gjorde en smart sak i dag. Jag tog mig till IKEA. På en lördag. Det var lite trångt men det var i alla fall inte en löningshelg. Jag fick med mig lite bra saker hem, såna saker som hjälper till med ordning och reda. Jag tänkte att jag skulle ta tag i det och rensa mer i garderoberna, så att kärlekens kläder får plats när han kommer hit. I dag om två veckor så har han landat. Han landar på Kastrup och jag kommer att stå där så där lagom skakig i benen och förmodligen har jag inte kunnat äta mycket eller sova knappt något alls.
Jag mår lite illa i dag. Inte bra. Jag ska nog dricka vatten. Äta något. Vila upp mig. Jag har lovat att umgås i helgen med mina bolivianska tjejvänner, så jag får göra det. Ställa upp lite. Men jag mår lite konstigt.
Nåja. Nu tar jag tag i något här hemma.
Jag mår lite illa i dag. Inte bra. Jag ska nog dricka vatten. Äta något. Vila upp mig. Jag har lovat att umgås i helgen med mina bolivianska tjejvänner, så jag får göra det. Ställa upp lite. Men jag mår lite konstigt.
Nåja. Nu tar jag tag i något här hemma.
Oslo Gospel Choir
När jag lyssnar på gospel, tänker jag ofta på Sofia. Hon är en fin själ.
Nu är hon långt borta. Så jag går runt och myser ensammen.
Men på avstånd får hon denna låt.
Farväl
I dag var det min sista dag på praktikplats nummer 1, så jag tänkte att jag skulle göra mig lite finare
än vad jag har gjort de andra dagarna. De andra dagarna har jag levt i jeans och tröja, jeans och kofta. Inte för att det är fult, men jag trivs bättre i klänning nu när jeansen är trånga. Så här glad och fin var jag i morse innan jag gick ut och väntade på bussen med gospel i öronen.
*
Och se så fina presenter jag fick av mina handledare på praktikplats nummer 1!
Det är verkligen en Lisa-present, eftersom jag gillar färgglatt och koppen är färgglad,
men mest för att jag tycker massa mycket om te och jag fick fyra olika sorters te. Så nu ska här drickas!
Ska'ru kom över på litt fika?
Jagkanfotamigsjälv-bild
När småbröderna rensade garderoberna i somras, så ärvde storasyster skjortor.
Denna som du förstår är den ena.
Men de där vita som täcker benen, ja, dem har jag inte ärvt.
De där gråa som är lurviga och mjuka och sköna, dem har mamma gett mig. Nej, jag menade jultomten så klart.
Är gratis gott?
Vi får väl prova och se.
Gratis saker
Tack förresten. Jag är glad.
Det kändes lite konstigt efteråt. Jag hade svårt att förstå att väntan är över. Att vi faktiskt ska återförenas. Jag har ju väntat så länge på detta svar och så kom det så plötsligt. Det har fortfarande inte dimpt ner i min brevlåda, eller snarare på hallgolvet som det gör i lägenheter, men det kanske kommer i morgon. Jag skulle ju få ett papper hem med beslutet, så jag väntar och väntar. Jag tänkte att det skulle kännas annorlunda när vi fick svaret. Jag trodde nog att himlen skulle bli rosa och stjärnorna börja dansa, men framför allt så trodde jag nog att det skulle regna konfetti över mig. Eller nåt liknande. Men det kom inget. Så jag gick runt här, lite stum, lite bedövad, lite förvirrad. Men fasligt glad.
Ja. Men det är väl så här det är.
Jag blir sambo. Bara så där. Jag har ju vetat att jag ska bli det. Men nu händer det.
Kan nån smälla lite fyrverkerier?
Fast jag gillar inte det.
Ja, men nån smällare kanske..
Tuff tuff tåg åka jag
Jag fick lite ångest. Jag har just lagt pengar på våra hembiljetter efter julen och det är dyrt att vara två. Fast det är ju billigt eftersom vi är student respektive ungdom. Men ändå. Det sved till. Tur att jag har fått stipendiepengar, så att det kanske sved lite mindre. Min plan är att vi fredag den 19 december inte åker vidare med tåg nummer två till Gävle, utan stannar i hufvudstaden i några dagar och umgås med hans familj. Sen kommer vi hem nån dag innan jul till min familj och stannar där till söndag 28 december.
Jag har bestämt mig för att inte prioritera mitt sista jullov och ha massa ledigt, vilket jag får för min handledare utan istället prioritera lärande. Suck. Trist att bli vuxen ska jag tala om, för jag hade gärna varit hemma längre och gosat med mina syskonbarn. Men nej. När man går praktik så ska man utnyttja tiden. Så jag gör det. Och fäller en tår där den sjätte januari för att jag inte är med och firar "Ellen 3 fina år".
Hur två blev en igen
Helt taget från ett mail till min kärlek från det svenska konsulatet i La Paz:
"El presente mail es para informarle que llego la resolucion de su caso y es positiva."
Det betyder på ren svenska att resultatet har kommit och det är positivt. Vilket på rent hjärtespråk innebär att vi kommer att återförenas väldigt snart, för nu ska passet skickas till ambassaden i Buenos Aires för att de ska stämpla in uppehållstillståndet i hans pass. Sen är min kärlek på väg hit till min famn.
Han gjorde en busgrej. De ringde från konsulatet hem till hans syster, för han är utan mobil just nu. Så hans svåger ringde och meddelade att de hade ringt och kärleken skyndade att ringa. Jag gick under tiden och tänkte att "det kan ju inte vara svaret, för vår handläggare sa ju att hon skulle skicka beslutet hem till mig också och det har inte kommit något". Nåja. Han kommer online igen och säger att han har ringt, men att de också har mailat honom och att han har vidarebefordrat det till mig och att han vill att jag ska läsa det först. Jag läser det och ser att mailet börjar med den ovanstående meningen. Jag börjar gråta gråta gråta. Det lättar inom mig. Jag fortsätter gråta gråta gråta. Jag blir bara så lättad. Tack tack tack. Äntligen! Men buse som inte säger det på en gång!
Så. Snart blir jag sambo officiellt.
"El presente mail es para informarle que llego la resolucion de su caso y es positiva."
Det betyder på ren svenska att resultatet har kommit och det är positivt. Vilket på rent hjärtespråk innebär att vi kommer att återförenas väldigt snart, för nu ska passet skickas till ambassaden i Buenos Aires för att de ska stämpla in uppehållstillståndet i hans pass. Sen är min kärlek på väg hit till min famn.
Han gjorde en busgrej. De ringde från konsulatet hem till hans syster, för han är utan mobil just nu. Så hans svåger ringde och meddelade att de hade ringt och kärleken skyndade att ringa. Jag gick under tiden och tänkte att "det kan ju inte vara svaret, för vår handläggare sa ju att hon skulle skicka beslutet hem till mig också och det har inte kommit något". Nåja. Han kommer online igen och säger att han har ringt, men att de också har mailat honom och att han har vidarebefordrat det till mig och att han vill att jag ska läsa det först. Jag läser det och ser att mailet börjar med den ovanstående meningen. Jag börjar gråta gråta gråta. Det lättar inom mig. Jag fortsätter gråta gråta gråta. Jag blir bara så lättad. Tack tack tack. Äntligen! Men buse som inte säger det på en gång!
Så. Snart blir jag sambo officiellt.
Dansfeber
I måndags tog jag i. Rejält. Ja, i danssalen. Jag körde först ett pass reggaeton där den andra eleven tyckte att det var jobbigt att bara vara hon och tvä lärare. Så jag försökte peppa henne till att se positiva saker med det. Sen betonade jag också att jag faktiskt inte gått alla tillfällen av just den reggaetonkursen, så jag kan faktiskt inte alla slingorna utantill. Däremot kommer jag givetvis att känna igen och därmed komma ihåg vissa saker. Men den delen sa jag inte. Jag hoppas att hon vill fortsätta gå, för jag vill lära mig de slingorna också. Men jag kommer till att missa två tillfällen eftersom jag nästa måndag är hemma. Hemma hemma hemma! Jag vill hoppa och studsa och tjuta för jag saknar min mamma, min pappa, min syster, mina bröder, min systerdotter och mina hundar. Ja, min svåger kan jag väl också sakna.
Nåja. Sen efter reggaeton blev det fyra timmar salsa eftersom jag stannade kvar på två salsalektioner. Det var skoj! Hörru, vad jag har saknat musiken, rytmen och de glada mänskorna. De tafatta männen också som knappt vågar se tjejen i ögonen. Jag har saknat allt. Kanske inte värken i fötterna sen. Men det gör inget. Jag var så glad. Sen cyklade jag v-ä-l-d-i-g-t sakta hem.
I dag har jag ringt och bett att få hem en storlek större i dansskorna. Jag tyckte att det inte var så bra att en bit av stortån hamnade utanför. Det tyckte hon i luren också var lite dumt. Så de skickar hem nya. Går det som sist, så finns de att hämta ut redan i morgon.
Det går bra nu.
Nåja. Sen efter reggaeton blev det fyra timmar salsa eftersom jag stannade kvar på två salsalektioner. Det var skoj! Hörru, vad jag har saknat musiken, rytmen och de glada mänskorna. De tafatta männen också som knappt vågar se tjejen i ögonen. Jag har saknat allt. Kanske inte värken i fötterna sen. Men det gör inget. Jag var så glad. Sen cyklade jag v-ä-l-d-i-g-t sakta hem.
I dag har jag ringt och bett att få hem en storlek större i dansskorna. Jag tyckte att det inte var så bra att en bit av stortån hamnade utanför. Det tyckte hon i luren också var lite dumt. Så de skickar hem nya. Går det som sist, så finns de att hämta ut redan i morgon.
Det går bra nu.
What a fynddag!
I dag så var jag iväg med Katarina och besökte Emmaus. Det var första gången som jag var i deras affär, ja i någon av deras affärer. Men som vi fyndade! Katarina hittade rejält fina stövlar så hon gick med ett fint stort smil hem. Jag hittade också lite fina saker. Lite assietter - elva stöck -för framtida kalas när jag vill bjuda på nån god tårta eller kaka eller både och. Ett större fat att ha någon god tårta, kaka eller kakor på. Två par fina väskor som jag kommer att använda flitigt, förutom när jag ska till praktik eller högskola för då brukar jag ha så mycket med mig. En fin färgglad sjal som jag förmodligen kommer att matcha fel med andra färger, för jag fattar inte riktigt vad som matchar. Men sak samma, färgen är fin. Sen köpte jag en till sak men det får hållas i hemlighet, för det ska invigas tillsammans med kärleken och ska sättas upp ovanför sängen, men han har adressen hit och kan faktiskt flera ord på svenska. Så nej. Det får fortsätta vara en hemlis så det blir en fin överraskning. Jag bullar förresten upp med små överraskningar här och där i lägenheten.
Pizza och hejdlösa påfrestningar
Jag vaknade i morse och det kändes som att det hade slutat drag inuti mig. Det var skönt tänkte jag. Sen kom jag på vilken dag det är. Det är Satus dag, för i dag fyller hon två år. I slutet av januari kommer vi att fira två år tillsammans, men i dag firade vi hennes två år med att hon fick godis till frukost. Sen fick hon vanlig frukost och frukt och grönt och orange, men ännu mer godis under dagen. Hon lystrar gärna till godis, men inte till sitt eget namn. Det är nog ungefär som jag var när jag var liten och mamma ropade mitt namn. Det var säkerligen roligare att skynda sig om hon erbjöd godis än om hon bara ropade mitt namn.
Sen drog jag mig iväg till ICA och handlade mer än vad jag tänkt, så jag fick blippa till mig en till kasse vid kassan. Jag tycker om självscanning. Det är praktiskt och jag har koll hela affären igenom hur mycket jag lägger ut. Sen är det aldrig drygt att behöva plocka upp varorna igen, för det brukar hända när jag har packat dåligt och då får jag möjlighet att packa om det. Jag packar nog halvbra för det mesta. När man självscannar borde mjölken komma först i affären, för då kunde jag packa bra.
Väl hemma fick jag börja göra pizzadegen. Jag gjorde två och fick fyra pizzor. Fast jag orkade inte ens äta en halv. Jag vet inte vad som har hänt med min aptit, men jag äter inte värst mycket. Men som tur är så köpte jag hem godis. Det får jag i mig. Fast inte så mycket heller. Min mage blir konstig fort. Dumt. För då kan ju mamma lika gärna ropa mitt namn numer, än erbjuda godis om magen ska bli konstig av det. Att höra mitt namn blir ingen kroppsdel konstig av. Jag får bara lite fjärilar i magen och hjärtfladder när han säger mitt namn. Men ändå. Inga andra kroppsdelar.
Nu känns lite så där som att det går hejdlöst ifrån mig. Ja. Orken. Glädjen. Jag var så stark häromdagen. Ser du hur snabbt det går ifrån mig? Som en sa till mig i går: "Det är psykiskt påfrestande." Alltså med verket. Jo tack. Jag är en bergochdalbana och jag vet inte om jag orkar med. Jag orkar med, det måste jag. Men ändå. Hejdlöst går det ifrån mig ibland.
Men jag ska duscha eller kanske bada och se hur det känns. Jag kanske blir på.
Sen drog jag mig iväg till ICA och handlade mer än vad jag tänkt, så jag fick blippa till mig en till kasse vid kassan. Jag tycker om självscanning. Det är praktiskt och jag har koll hela affären igenom hur mycket jag lägger ut. Sen är det aldrig drygt att behöva plocka upp varorna igen, för det brukar hända när jag har packat dåligt och då får jag möjlighet att packa om det. Jag packar nog halvbra för det mesta. När man självscannar borde mjölken komma först i affären, för då kunde jag packa bra.
Väl hemma fick jag börja göra pizzadegen. Jag gjorde två och fick fyra pizzor. Fast jag orkade inte ens äta en halv. Jag vet inte vad som har hänt med min aptit, men jag äter inte värst mycket. Men som tur är så köpte jag hem godis. Det får jag i mig. Fast inte så mycket heller. Min mage blir konstig fort. Dumt. För då kan ju mamma lika gärna ropa mitt namn numer, än erbjuda godis om magen ska bli konstig av det. Att höra mitt namn blir ingen kroppsdel konstig av. Jag får bara lite fjärilar i magen och hjärtfladder när han säger mitt namn. Men ändå. Inga andra kroppsdelar.
Nu känns lite så där som att det går hejdlöst ifrån mig. Ja. Orken. Glädjen. Jag var så stark häromdagen. Ser du hur snabbt det går ifrån mig? Som en sa till mig i går: "Det är psykiskt påfrestande." Alltså med verket. Jo tack. Jag är en bergochdalbana och jag vet inte om jag orkar med. Jag orkar med, det måste jag. Men ändå. Hejdlöst går det ifrån mig ibland.
Men jag ska duscha eller kanske bada och se hur det känns. Jag kanske blir på.
