Han gör mig generad. När han har tillgång till webcam. Han ler mot mig. Han ser på mig. Rakt igenom kameran tränger hans blick. Jag vet inte vilket håll som jag ska titta åt. Vänster. Höger. Uppåt. Neråt. Det gör ingen skillnad. Jag blir generad. Det hettar i kinderna. Och inuti kroppen. I knoppen blir allt bara helt snurrigt. Jag vet inte vad jag ska göra. Le. Fnissa. Blunda. Det spelar ingen roll. Så jag gömmer mig i ponchon. Men han kommer åt mig där också. För jag vet ju att han ler mot mig. Att han ser på mig. Att han tränger igenom kameran. Det är helt härligt. Läskigt. Och jag saknar honom. Nu ska jag ta och laga mat. För det bara spritter i kroppen. Jag kan inte sitta still. För han är överallt inom mig. Och det är bra.