Det kändes lite konstigt efteråt. Jag hade svårt att förstå att väntan är över. Att vi faktiskt ska återförenas. Jag har ju väntat så länge på detta svar och så kom det så plötsligt. Det har fortfarande inte dimpt ner i min brevlåda, eller snarare på hallgolvet som det gör i lägenheter, men det kanske kommer i morgon. Jag skulle ju få ett papper hem med beslutet, så jag väntar och väntar. Jag tänkte att det skulle kännas annorlunda när vi fick svaret. Jag trodde nog att himlen skulle bli rosa och stjärnorna börja dansa, men framför allt så trodde jag nog att det skulle regna konfetti över mig. Eller nåt liknande. Men det kom inget. Så jag gick runt här, lite stum, lite bedövad, lite förvirrad. Men fasligt glad. Ja. Men det är väl så här det är. Jag blir sambo. Bara så där. Jag har ju vetat att jag ska bli det. Men nu händer det. Kan nån smälla lite fyrverkerier? Fast jag gillar inte det. Ja, men nån smällare kanske..