Mer Trafik

Viraltrafik



Follow Lissukka

Pizza och hejdlösa påfrestningar

Jag vaknade i morse och det kändes som att det hade slutat drag inuti mig. Det var skönt tänkte jag. Sen kom jag på vilken dag det är. Det är Satus dag, för i dag fyller hon två år. I slutet av januari kommer vi att fira två år tillsammans, men i dag firade vi hennes två år med att hon fick godis till frukost. Sen fick hon vanlig frukost och frukt och grönt och orange, men ännu mer godis under dagen. Hon lystrar gärna till godis, men inte till sitt eget namn. Det är nog ungefär som jag var när jag var liten och mamma ropade mitt namn. Det var säkerligen roligare att skynda sig om hon erbjöd godis än om hon bara ropade mitt namn.

Sen drog jag mig iväg till ICA och handlade mer än vad jag tänkt, så jag fick blippa till mig en till kasse vid kassan. Jag tycker om självscanning. Det är praktiskt och jag har koll hela affären igenom hur mycket jag lägger ut. Sen är det aldrig drygt att behöva plocka upp varorna igen, för det brukar hända när jag har packat dåligt och då får jag möjlighet att packa om det. Jag packar nog halvbra för det mesta. När man självscannar borde mjölken komma först i affären, för då kunde jag packa bra.

Väl hemma fick jag börja göra pizzadegen. Jag gjorde två och fick fyra pizzor. Fast jag orkade inte ens äta en halv. Jag vet inte vad som har hänt med min aptit, men jag äter inte värst mycket. Men som tur är så köpte jag hem godis. Det får jag i mig. Fast inte så mycket heller. Min mage blir konstig fort. Dumt. För då kan ju mamma lika gärna ropa mitt namn numer, än erbjuda godis om magen ska bli konstig av det. Att höra mitt namn blir ingen kroppsdel konstig av. Jag får bara lite fjärilar i magen och hjärtfladder när han säger mitt namn. Men ändå. Inga andra kroppsdelar.

Nu känns lite så där som att det går hejdlöst ifrån mig. Ja. Orken. Glädjen. Jag var så stark häromdagen. Ser du hur snabbt det går ifrån mig? Som en sa till mig i går: "Det är psykiskt påfrestande." Alltså med verket. Jo tack. Jag är en bergochdalbana och jag vet inte om jag orkar med. Jag orkar med, det måste jag. Men ändå. Hejdlöst går det ifrån mig ibland.

Men jag ska duscha eller kanske bada och se hur det känns. Jag kanske blir på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback