I morgon far vi neråt igen. Det har gått fort, vilket kan ha att göra med att jag kom hit till familjen i går. Då går det fort. Far min kom och hämtade mig på station och fick bära Satu till bilen, vilket han nog var nöjd med för han tycker om henne. Mycket. De blev fina polers medan jag var utomlands. Så fina polers att Satu ville bitas på mamma på nätterna. Sen när jag kom hem i går till hemmet, så blev jag mött av en leende systerdotter och två galna hundar. Det är väl ett av de bästa mottagande jag känner till. Ellen bakade pepparkakor med sin mamma och mormor och hundarna var utestängda från köket, för de äter gärna allt. Pepparkaksdeg skulle åtminstone Jerry trycka i sig. Systerdotter sov över sen också, så i morse fick jag också se hennes leende och vi busade halvdag tills hennes föräldrar kom och hämtade henne. Då busade hon jättemycket, rusade runt i huset och ramlade till slut mot en kant och slog i knät. Då var det inte lika roligt längre. Jag hanterar inte när småbarn gör illa sig. Jag blir bara så ledsen och orolig.

I dag fyllde minstingen av oss syskon nitton år. Så nu är ingen liten längre. Det är konstigt hur tiden går fort. Han är fortfarande en av mina pojkar, men han har växt om mig utan att jag hann med. En av tvillingarna ska bli sambo så fort tjejen kommer i gång med jobb eller studier här omkring. Det är galet så fort pojkarna blev stora. Och som sagt, jag hann inte med.

Det har varit en fin helg med systerdottermys, hundpromenad och kompismys. Vi dansade på matta i går hos Emma och jag skrattade rätt mycket. Det var svårt! Och de andra såg så roliga ut när de koncentrerat försökte träffa rätt på mattan.

I dag är sista söndagen ensammen. Nästa lördag är han här. Det är galet. Det blir nog också en fin helg.

Jag är nöjd. God natt.