I går hade vi en överraskning. En hemlis.
En vän till mig fyller år på onsdag, så hennes pojkvän hade ordnat med överraskningsfest. Vi planerade i smyg och han stressade runt för att få allt att gå ihop. Han är en sån rar karl. Vi stod där i vardagsrummet och ville mest av allt fnissa, men vi var tysta. Så drog hon undan skynket och såg..alla oss! Men, det skulle ju vara en pargrej och gå ut och äta. Men tji fick hon, för vi ville fira henne och ha roligt. Så vi åt god mat som pojkvännen hennes hade gjort, tårta som pojkvännen hennes hade gjort och jag drack drinkar som samme hennes pojkvän hade gjort. Det var en fin kväll och jag dansade salsa och var inte lika nervös som jag brukar vara. Jag tackar drinken för det.

Sen började folket droppa av och jag blev kvar med två par. Det var ju läckert, tänkte jag och trodde att jag kanske borde fara hem. Men, inget par satte sig i ett hörn för att grovhångla utan vi skrattade, drack lite mer, dansade, sjöng och hade bara otroligt roligt. Hon verkade bli glad för presenterna även om hon tyckte att det var jobbigt att öppa presenter när alla stod och såg på. Jag kom hem nån gång innan två och var slut slut slut. Jag vaknade sju på morgon och tänkte "åh nej, jag..vill..sova..lite..mer..". Så jag låg kvar en stund.

Sen satt jag på praktiken och hängde väl med lite grann. Men på skolan där vi hade seminarium hängde jag knappt med. Jag tappade rösten, hade lite svårt för att minnas allt som jag skrivit om i min text som jag skulle presentera. Jag fattade inte frågor som jag fick av vår praktiklärare som ledde seminariet. Jag bad om ursäkt för att jag var så trött, men tänkte att praktikläraren behöver inte nödvändigtvis veta varför. Men jag överlevde. Jag får nog vara pigg till nästa seminarium.

Men en skoj kväll blev summan av det hela.