I dag
Jag tänkte på en sak.
Det finns runt om i samhället en drös med tips på hur vi ska må bättre i oss själva och i våra kroppar. Men varför handlar det så ofta om att man ska klä av sig eller vara utmanande? Jag tänker på träningsformer som stripaerobics och danskurser som lär ut hur man dansar som Pussycat Dolls. Jag som kvinna blir tydligen mer kvinna och säkrare i min roll som kvinna om jag lär mig strippa och dansa utmanande. För däri ligger min kvinnlighet: i att spela på sex och vinna över mannen genom sexet. Genom att göra strippandet till en träningsform kan det verka som att det görs mer tillåtet att strippa. Det ses ju hos många som något nedvärderande och något som ställer stripparen i underordnad position, men om vi tar in det i träningen så blir det snarare något som är roligt och "lätt". Det är ju bara på skoj. Och när vi dansar utmanande bejakar vi vår kvinnlighet. Vi ska ta fram vår mjuka och lena sida, röra oss i takt till musiken med målet att vara åtråvärd och upphetsande.
Jag blir själv uttråkad av mig själv ibland, när jag dansar på ett stereotypt sätt till musik. Jag tycker inte att jag är vidare nasty, men jag rör på höfterna, rumpan och skakar kroppen. Vilket inte alltid eller nödvändigtvis är direkt kopplat till att jag vill att någon kille ska komma fram och jucka mot mig eller ta på mig. Men ibland känns det så förutsägbart hur vi förväntas vara. Det är givetvis bekvämt att falla i de rollerna. Det är alltid jobbigare att reflektera och ta diskussion kring hur vi tänker.
Sen kan man givetvis se det som att kvinnan tar makt genom att spela på det som hon vet att hon kommer att nå fram genom. Att det snarare är hon som utnyttjar mannen, som är lätt att manipulera och lura.
Jag vill gärna må bättre i mig själv. Jag vill sluta oroa mig så mycket. Men jag tror inte att stripaerobics och Pussycat Dolls-koreografi hjälper mig. Det kan hjälpa någon annan och det är helt okej. Men i mitt fall så behöver jag ett lugn, inte mer fokus på kropp utan snarare mindre fokus på den. Jag behöver mer fokus på mitt inre. Jag tror att när mitt inre är lugnt, så kommer mitt inre att vara lugn i förhållandet till mitt yttre. Det vill säga att mitt inre inte kommer slösa tid på att oroa över det yttre. Hänger du med?
Ibland vill jag bara att vi saknar ner. Eller ofta vill jag det. Och ställer oss frågan varför vi gör vissa saker och som vi gör. Det är faktiskt spännande att fundera över de frågorna, funm
Det finns runt om i samhället en drös med tips på hur vi ska må bättre i oss själva och i våra kroppar. Men varför handlar det så ofta om att man ska klä av sig eller vara utmanande? Jag tänker på träningsformer som stripaerobics och danskurser som lär ut hur man dansar som Pussycat Dolls. Jag som kvinna blir tydligen mer kvinna och säkrare i min roll som kvinna om jag lär mig strippa och dansa utmanande. För däri ligger min kvinnlighet: i att spela på sex och vinna över mannen genom sexet. Genom att göra strippandet till en träningsform kan det verka som att det görs mer tillåtet att strippa. Det ses ju hos många som något nedvärderande och något som ställer stripparen i underordnad position, men om vi tar in det i träningen så blir det snarare något som är roligt och "lätt". Det är ju bara på skoj. Och när vi dansar utmanande bejakar vi vår kvinnlighet. Vi ska ta fram vår mjuka och lena sida, röra oss i takt till musiken med målet att vara åtråvärd och upphetsande.
Jag blir själv uttråkad av mig själv ibland, när jag dansar på ett stereotypt sätt till musik. Jag tycker inte att jag är vidare nasty, men jag rör på höfterna, rumpan och skakar kroppen. Vilket inte alltid eller nödvändigtvis är direkt kopplat till att jag vill att någon kille ska komma fram och jucka mot mig eller ta på mig. Men ibland känns det så förutsägbart hur vi förväntas vara. Det är givetvis bekvämt att falla i de rollerna. Det är alltid jobbigare att reflektera och ta diskussion kring hur vi tänker.
Sen kan man givetvis se det som att kvinnan tar makt genom att spela på det som hon vet att hon kommer att nå fram genom. Att det snarare är hon som utnyttjar mannen, som är lätt att manipulera och lura.
Jag vill gärna må bättre i mig själv. Jag vill sluta oroa mig så mycket. Men jag tror inte att stripaerobics och Pussycat Dolls-koreografi hjälper mig. Det kan hjälpa någon annan och det är helt okej. Men i mitt fall så behöver jag ett lugn, inte mer fokus på kropp utan snarare mindre fokus på den. Jag behöver mer fokus på mitt inre. Jag tror att när mitt inre är lugnt, så kommer mitt inre att vara lugn i förhållandet till mitt yttre. Det vill säga att mitt inre inte kommer slösa tid på att oroa över det yttre. Hänger du med?
Ibland vill jag bara att vi saknar ner. Eller ofta vill jag det. Och ställer oss frågan varför vi gör vissa saker och som vi gör. Det är faktiskt spännande att fundera över de frågorna, funm
Förutfattat
Förut har jag alltid tänkt, som jag tror att många i vår värld tänker, att saker och ting ska hända i rätt ordning. En rätt ordning enligt min mor är att jag läser på högskolan, får en titel, får ett bra jobb, jobbar några år och sedan skaffar familj. Nu har jag gjort saker lite i långsam takt men ändå i rätt ordning, för jag sitter här och är på min sista termin av min utbildning. Sedan är det jobb och familj som är tanken om jag ska följa den norm som vi har i vårt samhälle. Men vi bör inte göra saker för fort, för då börjar vi att tvivla på om det kan hålla. Om det är på riktigt. Det är som att ju längre tid något har varat, desto troligare är det att det är på riktigt och att det är hållbart. Vad gäller relationer kan vi argumentera för att man först befinner sig i en förälskelsefas där allt är rosaskimrande. Då behövs tid för att komma förbi den fasen och hamna i fasen där vi befinner oss i verkligheten. Det är då vi lär känna varandra på riktigt. Vi får se vem vår partner är när det börjar bli vardag och rutin i förhållandet. Detta brukar vi inte lära oss de första två åren. Vi ska vänta med att ta beslut i förhållandet tills efter de första två åren. Den som skyndar fram, för det är att skynda fram, kommer förmodligen att falla pladask.
När andra har förlovat sig, fått barn eller gift sig innan det har passerat ett par år, så har jag förut blivit rädd. Det har skrämt mig när någon vill gå fort fram. Men, det som är fort fram för mig behöver inte vara fort fram för någon annan. Sedan tror jag inte längre på att tiden är något som utvisar huruvida ett förhållande kommer att hålla eller inte. Med tiden menar jag då hur länge man har varit ett par innan man förlovar sig, får barn eller gifter sig. Eller blir sambo. Jag blir inte lika rädd längre. Förmodligen för att jag själv blev del i ett par och sambo inom samma år. Nu var det sådana omständigheter, men det är inget som jag önskar bort eller vill förändra.
När nu någon har fått barn och några ska gifta sig, så känns det inte som något konstigt utan helt i sin ordning. Jag har tre bröllop nästa år, två som jag ska gå på och ett som jag ska fira i sinnet. Det är ingen som har varit ett par i tio år, men vet du vad? Om man har hittat rätt, så finns det väl inte så många anledningar att vänta. Det är ändå vi själva som väljer vad som är normen i våra liv, vad vi ska gå efter och då är det rätt att göra som man gör. Hur man än gör.
Så. Jag ska läsa klart min utbildning och få min titel. Jobba lite för jag förstår att det behövs pengar. Hitta där jag vill bo. Sedan tänker jag också börja med den delen som heter "att skaffa barn". Istället för att känna att jag måste vänta bara för att vi nyss har träffats, så tänker jag ge mig hän åt den lycka som jag har funnit och arbeta på att den blir lika långvarig som evigheten. Så jag erkänner att vi också är förlovade och att vi pratar barn nästintill varenda dag. Jag har inte vågat säga det rakt ut, eftersom jag tänkte att vi har känt varandra för kort tid för att det ska vara "rätt" att vi förlovar oss. Men det är vackert att lova den andra något som för alltid och ännu längre - para siempre y más allá.
Och det viktigaste är alltid att vi är lyckliga. Då kör vi på det, på lyckan.
När andra har förlovat sig, fått barn eller gift sig innan det har passerat ett par år, så har jag förut blivit rädd. Det har skrämt mig när någon vill gå fort fram. Men, det som är fort fram för mig behöver inte vara fort fram för någon annan. Sedan tror jag inte längre på att tiden är något som utvisar huruvida ett förhållande kommer att hålla eller inte. Med tiden menar jag då hur länge man har varit ett par innan man förlovar sig, får barn eller gifter sig. Eller blir sambo. Jag blir inte lika rädd längre. Förmodligen för att jag själv blev del i ett par och sambo inom samma år. Nu var det sådana omständigheter, men det är inget som jag önskar bort eller vill förändra.
När nu någon har fått barn och några ska gifta sig, så känns det inte som något konstigt utan helt i sin ordning. Jag har tre bröllop nästa år, två som jag ska gå på och ett som jag ska fira i sinnet. Det är ingen som har varit ett par i tio år, men vet du vad? Om man har hittat rätt, så finns det väl inte så många anledningar att vänta. Det är ändå vi själva som väljer vad som är normen i våra liv, vad vi ska gå efter och då är det rätt att göra som man gör. Hur man än gör.
Så. Jag ska läsa klart min utbildning och få min titel. Jobba lite för jag förstår att det behövs pengar. Hitta där jag vill bo. Sedan tänker jag också börja med den delen som heter "att skaffa barn". Istället för att känna att jag måste vänta bara för att vi nyss har träffats, så tänker jag ge mig hän åt den lycka som jag har funnit och arbeta på att den blir lika långvarig som evigheten. Så jag erkänner att vi också är förlovade och att vi pratar barn nästintill varenda dag. Jag har inte vågat säga det rakt ut, eftersom jag tänkte att vi har känt varandra för kort tid för att det ska vara "rätt" att vi förlovar oss. Men det är vackert att lova den andra något som för alltid och ännu längre - para siempre y más allá.
Och det viktigaste är alltid att vi är lyckliga. Då kör vi på det, på lyckan.
Ledig dag är lika med läsaläsaläsatillsögonentrillaravdag - vackert!
Jag förstår inte varför sommaren inte kommer fram. Jag vet att den gömmer sig där borta. Det är bara att komma fram. I förra veckan tog jag på mig mina nästan chockande rosa sneakers som skriker "sommar sommar" för jag tänkte att jag kanske kunde locka fram lite värme. När jag efter föreläsningen väntade på sambon vid Södervärn, så höll jag på att frysa ihjäl. Sen kom han som ett element och jag fick värma min näsa mot hans kind. I dag tänkte jag ta på mig en rosa blommig kort kjol, med leggings under så klart, förmodligen dubbelt lager med leggings. Men tror du att det hjälper? Jag börjar tvivla. Jag har till och med blekt håret. Det är ju sommar. Men det blev fult. För jag hade för mycket rött i håret. Det hade jag vetat om jag hade tänkt efter lite före. Men jag tänkte inte efter före utan slängde i det i håret. Ja blekningen alltså. Så nu är det fult. Han säger att det är fint men tjena, jag ser att det är fult fult fult. Så jag funderar på att ringa frisören. Klippa av hela skiten och färga om det! Eller i tvärtom ordning.
Okej.
Nu ska jag dricka te. Äta frukost. Fast vi har inge skoj frukost hemma. Jag har liksom bara hälften. Jag har god ost och pålägg men brödet är slut. Jag har müsli men varken fil eller yoghurt. Jag har i och för sig knäckebröd. Plus ost. Plus gurka. Med te. Det är ju en finfin frukost.
Okej.
Nu ska jag dricka te. Äta frukost. Fast vi har inge skoj frukost hemma. Jag har liksom bara hälften. Jag har god ost och pålägg men brödet är slut. Jag har müsli men varken fil eller yoghurt. Jag har i och för sig knäckebröd. Plus ost. Plus gurka. Med te. Det är ju en finfin frukost.
Onsdag var det i dag
I dag börjar inte min föreläsning förrän 15:45. Det är inte bra för mig att börja så sent, för jag har ingen disciplin. Jag sitter fortfarande här iklädd sovkläder, rufsigt hår och oborstade tänder. Jag har fått springa på toa ett par gånger redan, för jag har druckit ett par koppar te. Jag vet inte varför men jag kan inte komma i gång. Jag har saker att göra. Saker som måste göras. Verkligen måste. Men jag sitter här som så många gånger förut.
Du förstår, jag blir lätt nollställd. Det har jag alltid kunnat bli. Så där nollställd att jag inte ser poängen med att göra mig i ordning i dag. Poängen med att gå till föreläsningen. Eller föreläsning och föreläsning, vi ska lära oss hur man söker artiklar på ett effektivt sätt. Vilket är bra, för vi ska ha göra ett grupparbete där vi ska läsa en artikel publicerad i en vetenskaplig artikel och redovisa den i ett seminarium. Men jag behöver någon som drar i mig. Det är som att jag inte klarar av att sätta fart på mig själv.
Men där har vi nog problemet. Jag tänker fel. Det är JAG som bestämmer hur min dag blir. Nåja, saker kan hända. Men du förstår nog poängen. Det är JAG som bestämmer vilket humör jag ska vara på. Det är JAG som kan dra upp mig själv. Det är JAG som styr hur jag mår, hur jag lever, hur jag väljer. I dag verkar jag ha valt att vara lite destruktiv. Det ska jag väl ändra på då.
Jag börjar med att betala hyran. Sen får jag nog ta och duscha. Det är en bra början. Jag brukar vakna till ur mitt komatillstånd av duschen. Förresten är det Våra bästa år på tv nu, så jag måste fly i från det. En evighetssåpa kan nog lätt göra en människa lite komafast i soffan.
Du förstår, jag blir lätt nollställd. Det har jag alltid kunnat bli. Så där nollställd att jag inte ser poängen med att göra mig i ordning i dag. Poängen med att gå till föreläsningen. Eller föreläsning och föreläsning, vi ska lära oss hur man söker artiklar på ett effektivt sätt. Vilket är bra, för vi ska ha göra ett grupparbete där vi ska läsa en artikel publicerad i en vetenskaplig artikel och redovisa den i ett seminarium. Men jag behöver någon som drar i mig. Det är som att jag inte klarar av att sätta fart på mig själv.
Men där har vi nog problemet. Jag tänker fel. Det är JAG som bestämmer hur min dag blir. Nåja, saker kan hända. Men du förstår nog poängen. Det är JAG som bestämmer vilket humör jag ska vara på. Det är JAG som kan dra upp mig själv. Det är JAG som styr hur jag mår, hur jag lever, hur jag väljer. I dag verkar jag ha valt att vara lite destruktiv. Det ska jag väl ändra på då.
Jag börjar med att betala hyran. Sen får jag nog ta och duscha. Det är en bra början. Jag brukar vakna till ur mitt komatillstånd av duschen. Förresten är det Våra bästa år på tv nu, så jag måste fly i från det. En evighetssåpa kan nog lätt göra en människa lite komafast i soffan.
Hablo de que estoy muy feliz
Det som jag skrev om men råkade radera var bland annat om att praktiken börjar ta slut. På onsdag har jag min sista dag så i morgon ska jag spendera min kväll med ett förkläde och slänga runt mjöl i köket. Jag ska bjuda på eftermiddagsfika för att göra ett sista gott intryck. Egenbakat eftermiddagsfika.
Jag tänkte i mitt raderade inlägg på hur jag ställer in mig, när jag vet att något är tidsbegränsat. Det är som att jag börjar stänga av, eller åtminstone varva ner när slutet närmar sig. Jag är inställd på onsdag som slutdag. Sen är det redovisning på torsdag och ett seminarium om självvärdering på fredag. Efter helgen börjar min sista termin. Den terminen som jag har väntat på alla andra terminer. Så det känns okej att praktiken tar slut. Jag har lärt mig mycket. Jag har växt. Jag har vågat.
Nu ska jag försöka knyta ihop säcken min så att jag står där i juni med en examen.
Annars kan jag upplysa Linda och resten av bunten att det blåser mycket om kvällarna. Otrevligt tycker jag och i dag kändes lägenheten kallare. När jag kom hem dessutom min sambo nerbäddat under båda täckena. Han mådde visst inte så bra. Vi har varit sjuklingar ett tag nu, vilket gör att vi inte kommer igång med vårt mål att börja träna och gå ner i vikt än. Men nästa månad. Synd bara att det stod i tidningarna om att influensan ska komma. Jag undrar då vadå komma, för jag har redan varit sjuk. Tack men inget mer.
Nu ska jag sova. Sen ska jag vakna och önska att jag fick ligga kvar och mysa. God natt.
Jag tänkte i mitt raderade inlägg på hur jag ställer in mig, när jag vet att något är tidsbegränsat. Det är som att jag börjar stänga av, eller åtminstone varva ner när slutet närmar sig. Jag är inställd på onsdag som slutdag. Sen är det redovisning på torsdag och ett seminarium om självvärdering på fredag. Efter helgen börjar min sista termin. Den terminen som jag har väntat på alla andra terminer. Så det känns okej att praktiken tar slut. Jag har lärt mig mycket. Jag har växt. Jag har vågat.
Nu ska jag försöka knyta ihop säcken min så att jag står där i juni med en examen.
Annars kan jag upplysa Linda och resten av bunten att det blåser mycket om kvällarna. Otrevligt tycker jag och i dag kändes lägenheten kallare. När jag kom hem dessutom min sambo nerbäddat under båda täckena. Han mådde visst inte så bra. Vi har varit sjuklingar ett tag nu, vilket gör att vi inte kommer igång med vårt mål att börja träna och gå ner i vikt än. Men nästa månad. Synd bara att det stod i tidningarna om att influensan ska komma. Jag undrar då vadå komma, för jag har redan varit sjuk. Tack men inget mer.
Nu ska jag sova. Sen ska jag vakna och önska att jag fick ligga kvar och mysa. God natt.
Det som hände förra året
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag for till Bolivia. Jag blev kär i en fin boliviansk kille. Jag fick dropp på ett sjukhus i Bolivia. Jag lämnade kvar halva mitt hjärta i Bolivia. Jag återförenades med honom. Jag blev sambo. Jag åt marsvin i Peru. Jag gjorde praktik i Malmö. Jag gjorde många saker som jag inte har gjort förut.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Nej. För jag hade inga.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Vem blev inte förälder? Min syster fick en son. Min vän fick en son. Min pojkväns syster fick en son. Min pojkväns andra syster fick en son. Tre av dem var i och för sig redan föräldrar, så de blev föräldrar igen. En tio i Bolivia fick en efterlängtad son efter många försök och många tårar. Det var ett år fyllt av barn. Nästan så att det började rycka i barnnerverna.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.
5. Vilka länder besökte du?
Bolivia och Peru. Och så mellanlandade jag i Miami och mötte en trevlig amerikansk tulltjänsteman.
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
En kropp som mår bra. Den har varit sjuk många gånger. Jag saknar också lite mer mod i mig själv och mer styrka. Tack.
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
28 februari vid 14-tiden på eftermiddagen. Jag lärde känna honom då.
14 mars vid 10-tiden på förmiddagen. Jag gav honom tillstånd att bli min pojkvän då.
8 maj. Intervju på svenska konsulatet i La Paz.
17 juli. Jag lämnade honom då och trodde att hjärtan faktiskt kan brista.
18 juli. Jag såg min familj igen. De var likadana. Jag var annorlunda.
27 november. Återförening. Den vackraste dagen.
5 december. Sixten föddes.
Det var nog de bästa bland många bra.
8. Vad var din största framgång 2008?
Att jag vågade.
9. Största misstaget?
Hmm. Att jag lät en viss dam prata illa alltför länge. Jag skulle sagt ifrån tidigare.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja. Magsjuk. Höjdsjuk. Ryggsjuk. Inflammationssjuk. Magsjuk. Gemigdroppsjuk. Magsjuk igen. Ryggsjuk igen. Hosta.
11. Bästa köpet?
Vår breda säng. Då blev vi sambos på riktigt. Vi var det redan, men sängen.. ja du förstår, då blev det på riktigt riktigt.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Jag skulle inte ens kunna försöka ljuga för dig. Kläder, kläder. Det är min last. Min svaghet. Men samboskapet tvingar mig att försöka närma mig ekonomiskt tänkande, för nu är det inte bara jag utan vi och när det bara är jag så kan jag göra som jag vill, men för oss vill jag bara göra bra saker.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min systerdotter gör mig alltid glad. Min systerson också. Min älskling gör det också, bara genom att titta på mig, le mot mig, sträcka ut sin hand mot mig och genom att finnas där varje morgon när jag vaknar. Mina vänner gör mig glada. Min pappa gör mig glad när han är sig själv och skojar. Min mamma gör mig glad när hon tittar på mig och jag undrar varför hon tittar på mig och hon svarar med frågan om hon inte får titta på mig. Min syster gör mig glad för att hon ger mig syskonbarn. Min svåger gör mig glad för att han gör min syster glad.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Sångerna som vi gick och sjöng på gatorna i Cochabamba.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Definitivt gladare men också ledsnare eftersom det gjorde så fasansfullt ont att lämna honom på flygplatsen och inte veta när jag skulle få se honom igen. Men sen när jag väl såg honom komma ut genom dörrarna på Kastrups flygplats, ja då fanns det inget gladare. Så jag har haft både och. Så som det brukar vara, men denna gladhet är bättre.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Vågat lite mer. Rest lite mer och insett att jag skulle klara kurserna lätt där borta. Mailat vänner mer. Ringt vänner mer.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag kan behöva tänka lite mindre men annars är det rätt fint ska jag tala om för dig.
18. Hur tillbringade du julen?
Vi for upp till min familj och hade en lugn och fin jul med klappar och kramar.
19. Blev du kär i år?
Om jag blev.. Jag föll hårt och jag sitter fast.
20. Hur många one night stands?
Det är dumt att anta att jag skulle ha haft några.
21. Favoritprogram på TV?
Grey's Anatomy. Ja.
23. Bästa boken du läste i år?
Det här kommer att låta mesigt men en av mina kursböcker - Etik i socialt arbete. Den var faktiskt bra! Jag tänkte massor på min framtida yrkesroll och jag tyckte om boken. Sen läste jag nog inga andra böcker i år än kursböcker. Vad jag minns..
24. Största musikaliska upptäckten?
Min rappande pojkvän.
25. Något du önskade dig och fick?
Jag har alltid önskat mig lycka och kärlek. Det fick jag.
Jag har önskat det åt andra också. De fick det.
26. Något du önskade dig men inte fick?
Jag har fortfarande inget fotbad! Kom igen tomten!
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Jag hade tenta i kommunikationspsykologi. Jag hade lite svårt för den tentan så jag blev sur. Efter tentan kom han och hämtade upp mig med en present, en ballong i form av ett hjärta med orden Besos y abrazos och ett fint kort och och och, sitt stora fina leende. Vi åt lunch ute på stan, for hem till mig, jag gjorde mig fin, vi åkte förbi universitetet och sen in till stan för sushi med hans syster och systerdotter och sen lite dans ute jag och han.
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Jag hade klarat mig utan sjukhusvistelsen. Tack. Jag klarar inte av smärta så droppet fick de sätta fast två gånger. Sen hade det ju varit fint om vi hade kunnat rest tillsammans till Sverige. Jo men visst.
30. Vad fick dig att må bra?
Att se något nytt.
Att bli förälskad, kär och att älska.
Att ha fina mänskor runt omkring mig.
31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Jag skrattar nu när jag skriver för det låter så roligt med uttrycket "sugen på".
Jag svarar ingen.
32. Vem saknade du?
När jag var i Bolivia saknade jag min kanin. Ja och min familj. Och vännerna.
När jag var tillbaka i Sverige saknade jag honom. Alla där borta men mest honom.
33. De bästa nya människorna du träffade?
Du vet nog vem som är bästa nya mänskan.
Men även lite annat fint folk där borta.
Och Sixten!
34. Mest stolt över?
Oss och hur vi kämpar för oss och hur vi växer oss starkare tillsammans.
35. Högsta önskan just nu?
Att vi ska slippa onda ord och att alla ska må bra. Att jag ska ta examen och att han ska trivas mer och mer och skapa sin plats här i landet. Att vi båda ska få jobb. Att ja, att alla som jag känner och som jag inte känner får lycka i sina liv. Vad som är lycka för dig får du definiera själv men jag önskar dig den.
Jag for till Bolivia. Jag blev kär i en fin boliviansk kille. Jag fick dropp på ett sjukhus i Bolivia. Jag lämnade kvar halva mitt hjärta i Bolivia. Jag återförenades med honom. Jag blev sambo. Jag åt marsvin i Peru. Jag gjorde praktik i Malmö. Jag gjorde många saker som jag inte har gjort förut.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Nej. För jag hade inga.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Vem blev inte förälder? Min syster fick en son. Min vän fick en son. Min pojkväns syster fick en son. Min pojkväns andra syster fick en son. Tre av dem var i och för sig redan föräldrar, så de blev föräldrar igen. En tio i Bolivia fick en efterlängtad son efter många försök och många tårar. Det var ett år fyllt av barn. Nästan så att det började rycka i barnnerverna.
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.
5. Vilka länder besökte du?
Bolivia och Peru. Och så mellanlandade jag i Miami och mötte en trevlig amerikansk tulltjänsteman.
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
En kropp som mår bra. Den har varit sjuk många gånger. Jag saknar också lite mer mod i mig själv och mer styrka. Tack.
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
28 februari vid 14-tiden på eftermiddagen. Jag lärde känna honom då.
14 mars vid 10-tiden på förmiddagen. Jag gav honom tillstånd att bli min pojkvän då.
8 maj. Intervju på svenska konsulatet i La Paz.
17 juli. Jag lämnade honom då och trodde att hjärtan faktiskt kan brista.
18 juli. Jag såg min familj igen. De var likadana. Jag var annorlunda.
27 november. Återförening. Den vackraste dagen.
5 december. Sixten föddes.
Det var nog de bästa bland många bra.
8. Vad var din största framgång 2008?
Att jag vågade.
9. Största misstaget?
Hmm. Att jag lät en viss dam prata illa alltför länge. Jag skulle sagt ifrån tidigare.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja. Magsjuk. Höjdsjuk. Ryggsjuk. Inflammationssjuk. Magsjuk. Gemigdroppsjuk. Magsjuk igen. Ryggsjuk igen. Hosta.
11. Bästa köpet?
Vår breda säng. Då blev vi sambos på riktigt. Vi var det redan, men sängen.. ja du förstår, då blev det på riktigt riktigt.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Jag skulle inte ens kunna försöka ljuga för dig. Kläder, kläder. Det är min last. Min svaghet. Men samboskapet tvingar mig att försöka närma mig ekonomiskt tänkande, för nu är det inte bara jag utan vi och när det bara är jag så kan jag göra som jag vill, men för oss vill jag bara göra bra saker.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Min systerdotter gör mig alltid glad. Min systerson också. Min älskling gör det också, bara genom att titta på mig, le mot mig, sträcka ut sin hand mot mig och genom att finnas där varje morgon när jag vaknar. Mina vänner gör mig glada. Min pappa gör mig glad när han är sig själv och skojar. Min mamma gör mig glad när hon tittar på mig och jag undrar varför hon tittar på mig och hon svarar med frågan om hon inte får titta på mig. Min syster gör mig glad för att hon ger mig syskonbarn. Min svåger gör mig glad för att han gör min syster glad.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Sångerna som vi gick och sjöng på gatorna i Cochabamba.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Definitivt gladare men också ledsnare eftersom det gjorde så fasansfullt ont att lämna honom på flygplatsen och inte veta när jag skulle få se honom igen. Men sen när jag väl såg honom komma ut genom dörrarna på Kastrups flygplats, ja då fanns det inget gladare. Så jag har haft både och. Så som det brukar vara, men denna gladhet är bättre.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Vågat lite mer. Rest lite mer och insett att jag skulle klara kurserna lätt där borta. Mailat vänner mer. Ringt vänner mer.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Jag kan behöva tänka lite mindre men annars är det rätt fint ska jag tala om för dig.
18. Hur tillbringade du julen?
Vi for upp till min familj och hade en lugn och fin jul med klappar och kramar.
19. Blev du kär i år?
Om jag blev.. Jag föll hårt och jag sitter fast.
20. Hur många one night stands?
Det är dumt att anta att jag skulle ha haft några.
21. Favoritprogram på TV?
Grey's Anatomy. Ja.
23. Bästa boken du läste i år?
Det här kommer att låta mesigt men en av mina kursböcker - Etik i socialt arbete. Den var faktiskt bra! Jag tänkte massor på min framtida yrkesroll och jag tyckte om boken. Sen läste jag nog inga andra böcker i år än kursböcker. Vad jag minns..
24. Största musikaliska upptäckten?
Min rappande pojkvän.
25. Något du önskade dig och fick?
Jag har alltid önskat mig lycka och kärlek. Det fick jag.
Jag har önskat det åt andra också. De fick det.
26. Något du önskade dig men inte fick?
Jag har fortfarande inget fotbad! Kom igen tomten!
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Jag hade tenta i kommunikationspsykologi. Jag hade lite svårt för den tentan så jag blev sur. Efter tentan kom han och hämtade upp mig med en present, en ballong i form av ett hjärta med orden Besos y abrazos och ett fint kort och och och, sitt stora fina leende. Vi åt lunch ute på stan, for hem till mig, jag gjorde mig fin, vi åkte förbi universitetet och sen in till stan för sushi med hans syster och systerdotter och sen lite dans ute jag och han.
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Jag hade klarat mig utan sjukhusvistelsen. Tack. Jag klarar inte av smärta så droppet fick de sätta fast två gånger. Sen hade det ju varit fint om vi hade kunnat rest tillsammans till Sverige. Jo men visst.
30. Vad fick dig att må bra?
Att se något nytt.
Att bli förälskad, kär och att älska.
Att ha fina mänskor runt omkring mig.
31. Vilken kändis var du mest sugen på?
Jag skrattar nu när jag skriver för det låter så roligt med uttrycket "sugen på".
Jag svarar ingen.
32. Vem saknade du?
När jag var i Bolivia saknade jag min kanin. Ja och min familj. Och vännerna.
När jag var tillbaka i Sverige saknade jag honom. Alla där borta men mest honom.
33. De bästa nya människorna du träffade?
Du vet nog vem som är bästa nya mänskan.
Men även lite annat fint folk där borta.
Och Sixten!
34. Mest stolt över?
Oss och hur vi kämpar för oss och hur vi växer oss starkare tillsammans.
35. Högsta önskan just nu?
Att vi ska slippa onda ord och att alla ska må bra. Att jag ska ta examen och att han ska trivas mer och mer och skapa sin plats här i landet. Att vi båda ska få jobb. Att ja, att alla som jag känner och som jag inte känner får lycka i sina liv. Vad som är lycka för dig får du definiera själv men jag önskar dig den.
Mörkret är inte min vän
När jag var liten eller yngre snarare och ville hitta på något på kvällen med mina kompisar, så sa min mamma att jag inte fick komma hem sent. Fram till gymnasiet hade mina föräldrar en gräns till klockan tio på kvällen. Jag fick inte gå hem själv när det hade hunnit bli mörkt, men jag fick inte heller gå hem med min kompis Johanna som bodde bara några hus i från oss. Jag kommer ihåg en gång när jag försökte övertala mamma att jag kunde få stanna ute lite längre.
"Du får inte komma hem så sent, det är farligt att gå hem ensam när det är sent."
"Ja men, jag ska ta sällskap hem med Johanna."
"Det spelar ingen roll, tänk om det kommer tre killar?!"
Det där med att "tänk om.." fastnade bra i min hjärna. I går ville jag vara hurtig och få lite motion, så jag promenerade hem när jag slutade på praktiken vid halv fem. Jag promenerar genom Rosengård och genom bostadsområden mestadels. Men jag var hela tiden på spänn. Medveten om att det var lite folk ute. Jag såg någon människa här och där. Om någon kille gick förbi mig, så försökte jag tänka att det inte är någon fara men efter en stund så tittade jag ändå över axeln för att se att han fortsatte rakt fram och inte vände tillbaka efter mig. Jag är oerhört bra på att göra det klassiska, det vill säga att tänka "tänk om.." när en kille går förbi. Jag ber om ursäkt men jag måste ta det säkra före det osäkra. Men det kan inte vara roligt att vara kille och gå förbi en tjej, eller bakom en tjej för den delen. Jag har aldrig blivit påhoppad men i går när jag gick hem, så tänkte jag att om någon hoppar på mig så även om jag skriker - vem hör? Sen är nästa fråga - vem vill höra? Vem kommer ut från sin varma trygga bostad om de hör mig skrika? Någon hoppas jag.
Jag är lika mörkrädd hemma på mor och fars tomt. Vilket är töntigt. Rent ut töntigt. Men där är så mörkt och jag tänker "tänk om..". När jag kommer fram till porten till min byggnad här i Malmö, så skyndar jag med att få upp dörren och jag stänger igen den lika snabbt. Jag kan inte börja gå uppför trapporna utan att försäkra mig om att entrédörren gick igen och att ingen kom in efter mig.
Jag tycker om att springa i skogen hemma också, men när jag är ute och springer tänker jag att någon galning kan komma och hoppa på mig. I skogen hör ingen. Men seriöst, hur många galningar har vi som irrar runt i skogarna runt Sandviken? Inte så många hoppas jag på. Men jag är sån. Jag tänker på hemskheter som skulle hända när jag är ensam, men hemskheter som med största sannolikhet inte kommer att hända.
När jag flyger eller reser i ett land där säkerheten ombord på bussar inte är den bästa och chaufförerna kör lite galet, så brukar jag glatt tänka att jag inte ska dö i en bussolycka i Bolivia, Costa Rica, wherever. Men i Sverige kan jag inte tänka likadant. Kanske för att jag tänker att jag ska dö här, men jag vill ju inte göra det i dag. Inte i morgon heller.
"Du får inte komma hem så sent, det är farligt att gå hem ensam när det är sent."
"Ja men, jag ska ta sällskap hem med Johanna."
"Det spelar ingen roll, tänk om det kommer tre killar?!"
Det där med att "tänk om.." fastnade bra i min hjärna. I går ville jag vara hurtig och få lite motion, så jag promenerade hem när jag slutade på praktiken vid halv fem. Jag promenerar genom Rosengård och genom bostadsområden mestadels. Men jag var hela tiden på spänn. Medveten om att det var lite folk ute. Jag såg någon människa här och där. Om någon kille gick förbi mig, så försökte jag tänka att det inte är någon fara men efter en stund så tittade jag ändå över axeln för att se att han fortsatte rakt fram och inte vände tillbaka efter mig. Jag är oerhört bra på att göra det klassiska, det vill säga att tänka "tänk om.." när en kille går förbi. Jag ber om ursäkt men jag måste ta det säkra före det osäkra. Men det kan inte vara roligt att vara kille och gå förbi en tjej, eller bakom en tjej för den delen. Jag har aldrig blivit påhoppad men i går när jag gick hem, så tänkte jag att om någon hoppar på mig så även om jag skriker - vem hör? Sen är nästa fråga - vem vill höra? Vem kommer ut från sin varma trygga bostad om de hör mig skrika? Någon hoppas jag.
Jag är lika mörkrädd hemma på mor och fars tomt. Vilket är töntigt. Rent ut töntigt. Men där är så mörkt och jag tänker "tänk om..". När jag kommer fram till porten till min byggnad här i Malmö, så skyndar jag med att få upp dörren och jag stänger igen den lika snabbt. Jag kan inte börja gå uppför trapporna utan att försäkra mig om att entrédörren gick igen och att ingen kom in efter mig.
Jag tycker om att springa i skogen hemma också, men när jag är ute och springer tänker jag att någon galning kan komma och hoppa på mig. I skogen hör ingen. Men seriöst, hur många galningar har vi som irrar runt i skogarna runt Sandviken? Inte så många hoppas jag på. Men jag är sån. Jag tänker på hemskheter som skulle hända när jag är ensam, men hemskheter som med största sannolikhet inte kommer att hända.
När jag flyger eller reser i ett land där säkerheten ombord på bussar inte är den bästa och chaufförerna kör lite galet, så brukar jag glatt tänka att jag inte ska dö i en bussolycka i Bolivia, Costa Rica, wherever. Men i Sverige kan jag inte tänka likadant. Kanske för att jag tänker att jag ska dö här, men jag vill ju inte göra det i dag. Inte i morgon heller.
Han med stort H
Jag har alltid velat ha en kärlek som bestämmer sig. Som säger att han vill vara med mig och att han vill satsa på oss. Jag ska givetvis säga och känna samma sak. Annars blir det en dålig dans. Men någon som inte räds allvaret, utan någon som tycker att det är lika bra och absolut bäst egentligen att bara satsa fullt ut på förhållandet vårt. Någon som tycker att vi är det bästa som vi har. Någon som säger att han lovar mig framtiden och ännu längre, för det är på det viset som vi vill ha det. Jag vill inte ha någon som går in halvt i oss. Som tänker att det är värt att försöka, men att det kan komma någon bättre. Jag vill gå in i ett förhållande och tänka att det är bara vi. Det finns inget annat alternativ och det är skitbra att det är på det viset.
Man kan faktiskt lova varandra framtiden och ännu längre. Man kan ta ett beslut att satsa och kämpa för förhållandet. Sen kan det brista ändå, men det är en fin grund att ha att åtminstone tänka att det ska vara för alltid och ännu längre.
Och min kärlek är på det viset. Han presenterade mig stolt för sin familj och sina vänner. Han frågade sin far vad han tyckte om att hans son ville gifta sig med mig. Jag blev smått generad, för så fort går vi inte fram i min del av världen. Men i hans del av världen kan man göra det. Bestämma sig fort för att det ska bli ringar och hus och barn och allt. Det är inte konstigt. För honom finns det inget för bråttom för han litar på sina känslor. Jag kan ibland tänka för mycket (!) och vara rädd för att lita på mina känslor. Jag har alltför många gånger fått höra att det är bra att jag är lycklig, men att jag måste vara försiktig för om det inte funkar.. Vänta och stopp. Det är just den tanken som jag inte vill gå in i ett förhållande med. Att det är fint att vi har det bra, men att jag måste sätta upp skydd och ha strategier för att det ska göra mindre ont OM det inte funkar. Jag vill hellre gå in helhjärtat och med alla känslorna och säga att det här ska funka.
Så jag är rätt lycklig nu. På torsdag kommer jag att vara sketanervös. Jag har glömt hur hans parfym luktade. Men jag kommer ihåg hur han betonar vissa ord. Hur han säger amor som om ordet hade flera o. Hur han ler och får mig lugn bara så genom att le. Jag kommer ihåg hur han låter när han säger "oye" och hur jag driver tillbaka, för han får inte säga "oye" utan ska säga nåt finare när han ska säga mig nåt. Oye kan han använda till sina vänner. Jag menar, hörru låter inte lika fint som älskling.
Men det finaste är hans ord på spanska. Reinita. Reinita de mi vida. Vidita. Jag har aldrig haft så många namn, så jag måste vara väldigt kärt.
Men förstår du hur jag menar? Jag vill ha ett förhållande där vi går in med tanken att det INTE finns ett OM utan bara ett JA. Och jag tror mig veta att jag har fått det förhållandet. Nu ska jag ringa och säga god natt till min kärlek och sen lägga mig ner för att sova och vila och drömma.
Man kan faktiskt lova varandra framtiden och ännu längre. Man kan ta ett beslut att satsa och kämpa för förhållandet. Sen kan det brista ändå, men det är en fin grund att ha att åtminstone tänka att det ska vara för alltid och ännu längre.
Och min kärlek är på det viset. Han presenterade mig stolt för sin familj och sina vänner. Han frågade sin far vad han tyckte om att hans son ville gifta sig med mig. Jag blev smått generad, för så fort går vi inte fram i min del av världen. Men i hans del av världen kan man göra det. Bestämma sig fort för att det ska bli ringar och hus och barn och allt. Det är inte konstigt. För honom finns det inget för bråttom för han litar på sina känslor. Jag kan ibland tänka för mycket (!) och vara rädd för att lita på mina känslor. Jag har alltför många gånger fått höra att det är bra att jag är lycklig, men att jag måste vara försiktig för om det inte funkar.. Vänta och stopp. Det är just den tanken som jag inte vill gå in i ett förhållande med. Att det är fint att vi har det bra, men att jag måste sätta upp skydd och ha strategier för att det ska göra mindre ont OM det inte funkar. Jag vill hellre gå in helhjärtat och med alla känslorna och säga att det här ska funka.
Så jag är rätt lycklig nu. På torsdag kommer jag att vara sketanervös. Jag har glömt hur hans parfym luktade. Men jag kommer ihåg hur han betonar vissa ord. Hur han säger amor som om ordet hade flera o. Hur han ler och får mig lugn bara så genom att le. Jag kommer ihåg hur han låter när han säger "oye" och hur jag driver tillbaka, för han får inte säga "oye" utan ska säga nåt finare när han ska säga mig nåt. Oye kan han använda till sina vänner. Jag menar, hörru låter inte lika fint som älskling.
Men det finaste är hans ord på spanska. Reinita. Reinita de mi vida. Vidita. Jag har aldrig haft så många namn, så jag måste vara väldigt kärt.
Men förstår du hur jag menar? Jag vill ha ett förhållande där vi går in med tanken att det INTE finns ett OM utan bara ett JA. Och jag tror mig veta att jag har fått det förhållandet. Nu ska jag ringa och säga god natt till min kärlek och sen lägga mig ner för att sova och vila och drömma.
Positiva vibbar
Vad positiva ni är, Emma och Linda!
Jag vet. Torsdag är snart. Sen kommer fredag då jag ska försöka vara fokuserad på praktiken, men jag kommer nog att önska att varenda minut ska gå snabbare för jag kommer att ha någon som väntar där hemma. Sen har vi hela helgen. Ja, men den här dejten fungerar också.
I dag.. Har jag varit på övningssamtal på StorLisas praktikplats. Det var trevligt. Jag tog min ekonomiska sida som mitt problem. Ja, icke-existerande ekonomiska sida. Men du, jag har börjat skärpa mig. Jag tänker efter numer i affärerna. Fast det där med småköpen (chips, godis, choklad, choklad, choklad) som är för många, det måste jag börja fundera ut en strategi på.
Om vi sätter upp en plan, så kan det se ut lite som så här:
* inte använda kortet utan ta ut en summa som jag får använda när jag går i affärer
* mataffär kräver inköpslista och den ska jag öva på att hålla mig till
* inte handla via nätet om det inte handlar om dansskor för det är inget som jag kan köpa här i stan
Jag tyckte att jag hade någon mer punkt men jag har i så fall glömt den. Men i början är det enklare med färre punkter. Annars blir det överhettning i skallen och det kommer jag ingenvart med.
Men jag kom på i dag att det är bra om jag styr upp det där och skärper till mig, för sen när jag får jobb och tjänar mer pengar så kommer jag kunna göra av med mer pengar. Det är inte bra. Jag ska snarare spara när jag tjänar mer. Spara till en framtid. Vi kör på det! Hjälp mig gärna.
Jag vet. Torsdag är snart. Sen kommer fredag då jag ska försöka vara fokuserad på praktiken, men jag kommer nog att önska att varenda minut ska gå snabbare för jag kommer att ha någon som väntar där hemma. Sen har vi hela helgen. Ja, men den här dejten fungerar också.
I dag.. Har jag varit på övningssamtal på StorLisas praktikplats. Det var trevligt. Jag tog min ekonomiska sida som mitt problem. Ja, icke-existerande ekonomiska sida. Men du, jag har börjat skärpa mig. Jag tänker efter numer i affärerna. Fast det där med småköpen (chips, godis, choklad, choklad, choklad) som är för många, det måste jag börja fundera ut en strategi på.
Om vi sätter upp en plan, så kan det se ut lite som så här:
* inte använda kortet utan ta ut en summa som jag får använda när jag går i affärer
* mataffär kräver inköpslista och den ska jag öva på att hålla mig till
* inte handla via nätet om det inte handlar om dansskor för det är inget som jag kan köpa här i stan
Jag tyckte att jag hade någon mer punkt men jag har i så fall glömt den. Men i början är det enklare med färre punkter. Annars blir det överhettning i skallen och det kommer jag ingenvart med.
Men jag kom på i dag att det är bra om jag styr upp det där och skärper till mig, för sen när jag får jobb och tjänar mer pengar så kommer jag kunna göra av med mer pengar. Det är inte bra. Jag ska snarare spara när jag tjänar mer. Spara till en framtid. Vi kör på det! Hjälp mig gärna.
Dagens
Många bloggar kör olika dagens. Det kan vara dagen outfit, dagens lista. Ja, du känner nog igen det och kanske dig.
Eftersom jag försöker tränga bort all ledsenhet, så tänker jag ha en dagens men bara med bra saker som hänt i dag.
* Jag fick lyfta Satu flera gånger utan att hon rymde och ena gången slickade hon mig på nyckelbenet. Det heter väl så?
* Jag fick ge lite godare nyheter än vanligt till min kärlek.
* Skorna som jag beställde i går kom i dag. Bra service!
* Jag hade inspirerande och intressanta samtal om socionomrollen med en av mina handledare.
* Jag hade mitt första direktsamtal på First Class.
* Det blåser och knakar ute men mina element är äntligen varma och jag behöver inte frysa om rumpan.
* Jag ringde Rebecca och pratade bort en stund. Hon är fin.
* Jag känner sug efter att få dansa salsa.
För att en sak ska vara en bra sak så behöver den inte vara så där omvälvande och häftig och stor. Det kan räcka med att som jag och mitt första direktsamtal på First Class. Du kanske inte förstår varför det är en bra sak för mig, men det spelar ingen roll. För våra bra saker behöver bara ha mening som bra saker för oss. Det spelar väl ingen roll om en annan människa inte förstår varför jag blir glad av vissa saker? Nej. För vi stör oss ju på småsaker oftast, så då kan vi väl lika gärna se till att bli glada över småsaker. Sen är frågan vad som är en småsak. Något smått för dig kan vara något stort för mig.
En bra sak i morgon vet jag redan och det är att jag ska träffa en Lisa. Men inte vilken som helst. Hon som jag får gå nära och sno en kram av. Hon som verkar så lugn och som jag blir glad av att se. Jag blir glad av att se alla Lisor som jag har i mitt liv. Jag har aldrig känt en dum Lisa. Peppar peppar..
Eftersom jag försöker tränga bort all ledsenhet, så tänker jag ha en dagens men bara med bra saker som hänt i dag.
* Jag fick lyfta Satu flera gånger utan att hon rymde och ena gången slickade hon mig på nyckelbenet. Det heter väl så?
* Jag fick ge lite godare nyheter än vanligt till min kärlek.
* Skorna som jag beställde i går kom i dag. Bra service!
* Jag hade inspirerande och intressanta samtal om socionomrollen med en av mina handledare.
* Jag hade mitt första direktsamtal på First Class.
* Det blåser och knakar ute men mina element är äntligen varma och jag behöver inte frysa om rumpan.
* Jag ringde Rebecca och pratade bort en stund. Hon är fin.
* Jag känner sug efter att få dansa salsa.
För att en sak ska vara en bra sak så behöver den inte vara så där omvälvande och häftig och stor. Det kan räcka med att som jag och mitt första direktsamtal på First Class. Du kanske inte förstår varför det är en bra sak för mig, men det spelar ingen roll. För våra bra saker behöver bara ha mening som bra saker för oss. Det spelar väl ingen roll om en annan människa inte förstår varför jag blir glad av vissa saker? Nej. För vi stör oss ju på småsaker oftast, så då kan vi väl lika gärna se till att bli glada över småsaker. Sen är frågan vad som är en småsak. Något smått för dig kan vara något stort för mig.
En bra sak i morgon vet jag redan och det är att jag ska träffa en Lisa. Men inte vilken som helst. Hon som jag får gå nära och sno en kram av. Hon som verkar så lugn och som jag blir glad av att se. Jag blir glad av att se alla Lisor som jag har i mitt liv. Jag har aldrig känt en dum Lisa. Peppar peppar..
Hur jag tar det
Jag har en tendens att gå ner mig i min ledsenhet när jag blir ledsen, att gräva ner mig och stänga in mig när jag inte orkar. Istället för att bemöta känslan, känna efter hur det känns, om det verkligen är så jobbigt, för att sedan säga åt den att sticka och brinna. Bemöta den med en annan känsla, bemöta tankarna med andra tankar. Jag har fått det sagt till mig att jag inte kan fortsätta på det viset, för det kan leda in i en depression. Det är inte roligt att höra, men jag kan säga att fredagen var en väckarklocka. En väckarklocka som har stått och pipit inom mig, men inte tillräckligt högt men nu skrällde den rejält högt när en utomstående bekräftade vad jag känner men sedan gav mig stöd för att vända det. Så nu är det upp till mig. Jag har gått runt hela helgen och tänkt som jag skrev i förra inlägget att "jag är stark, jag klarar av det här". I dag känns det bättre än vad det har känts sen förra söndagen. Jag känner mig lite lättare inombords, som att jag faktiskt är stark och klarar av det här.
Det viktigaste som jag fick med mig i fredags var:
"Det är inte hur du har det, utan hur du tar det."
Men också:
"Om du måste vänta på honom en månad eller tre månader, hur förändrar det din situation just nu?"
Sanningen är ju att jag måste leva nu. Jag har satt mig själv på paus. Det är inte bra. Det är inte okej. Och om jag får veta i morgon hur länge till vi måste vänta på ett svar, så förändrar det inget i det som kallas Just Nu. För just nu måste jag hantera just nu. Jag skrev en plan till mig själv på ett A4. Jag skrev saker som jag ska titta på och läsa igenom, när det känns jobbigt, när det känns som att jag går sönder. Då ska jag läsa om att jag inte tillåter mig att bryta ihop och falla sönder. Att jag inte är ensam. Jag är stark. Jag är kapabel. Jag klarar av det här. Om jag väntar så förändras inte min situation automatiskt. Om jag agerar så förändrar jag min situation. Jag styr mitt eget liv.
Ja. Lite såna saker. Såna som jag vet om men lätt glömmer när jag går in i mitt moln och gräver in mig i ett hörn.
Så, på det viset ska vi göra från och med nu. Vi är jag och jag. Jag ska peppa mig själv varje dag för efter tillräckligt många dagar så blir de starka orden min starka verklighet. Det du. Nu satsar jag.
Så jag har det jobbigt, men jag tar det starkt.
Och så väljer jag att fokusera på det vackra som vi har i vår kärlek, istället för att fokusera på det byråkratiska som håller oss isär. Och så vänder jag mig uppåt och litar på att allt löser sig. För det gör det alltid. Vi vet bara inte hur.
Det viktigaste som jag fick med mig i fredags var:
"Det är inte hur du har det, utan hur du tar det."
Men också:
"Om du måste vänta på honom en månad eller tre månader, hur förändrar det din situation just nu?"
Sanningen är ju att jag måste leva nu. Jag har satt mig själv på paus. Det är inte bra. Det är inte okej. Och om jag får veta i morgon hur länge till vi måste vänta på ett svar, så förändrar det inget i det som kallas Just Nu. För just nu måste jag hantera just nu. Jag skrev en plan till mig själv på ett A4. Jag skrev saker som jag ska titta på och läsa igenom, när det känns jobbigt, när det känns som att jag går sönder. Då ska jag läsa om att jag inte tillåter mig att bryta ihop och falla sönder. Att jag inte är ensam. Jag är stark. Jag är kapabel. Jag klarar av det här. Om jag väntar så förändras inte min situation automatiskt. Om jag agerar så förändrar jag min situation. Jag styr mitt eget liv.
Ja. Lite såna saker. Såna som jag vet om men lätt glömmer när jag går in i mitt moln och gräver in mig i ett hörn.
Så, på det viset ska vi göra från och med nu. Vi är jag och jag. Jag ska peppa mig själv varje dag för efter tillräckligt många dagar så blir de starka orden min starka verklighet. Det du. Nu satsar jag.
Så jag har det jobbigt, men jag tar det starkt.
Och så väljer jag att fokusera på det vackra som vi har i vår kärlek, istället för att fokusera på det byråkratiska som håller oss isär. Och så vänder jag mig uppåt och litar på att allt löser sig. För det gör det alltid. Vi vet bara inte hur.
