Såna tankar är vi nog många som har. Den ena dagen är jag helt övertygad om att jag ska träna för att må bra, men samtidigt ska jag minsann äta all den choklad som jag vill. Varför anstränga mig och ta ifrån mig godsaker bara för att försöka få en platt mage? Nästa dag tänker jag att jag måste, verkligen måste, gå ner i vikt. Jag ser smala tjejer överallt - på stan, på högskolan, på nätets bloggar, i tidningar. De är överallt och de känns oåtkomliga. Jag kan inte komma tillräckligt nära. De är också så fina, så snygga, så heta, så coola. Men så långt ifrån mig. Jag måste måste måste komma närmare. Jag tänker att jag ska använda mig av en diet, utesluta kolhydrater. Ibland blir jag så desperat. Nästa dag igen så är jag åter i lugnare tankar. Jag tänker att jag ska träna, äta bra, kanske dra ner på något men inte utesluta något helt. Jag ska definitivt inte äta choklad och dylikt mitt i veckan, men jag ska satsa på tallriksmodellen och vara det som kallas lagom.

Nyligen har jag läst ett par inlägg som fick mig att tänka på att jag kan göra något för att förändra mina tankegångar. Det är nämligen inte vidare hälsosamt att ha en berg-och-dalbana i hjärnan. Det är påfrestande och stressande. Det tar slut på energi och livsglädje. På sistone har jag varit rätt låg. Det kan skyllas på minipiller, men hur som helst så måste det få ett slut. Jag vill vara glad och lugn en längre tid, inte bara då och då när jag har turen att få en sådan dag.

Jag har läst UnderbaraClaras inlägg och Little Peachés två inlägg. Jag minns känslan när jag läste inläggen. Wow! Ja precis så menar jag också! Den där känslan av att någon annan just sa vad jag har gått runt och tänkt på, någon som sätter ord på mina känslor. Det är fint. Det är ett bevis på att jag inte är ensam. Och ingen är ensam.

UnderbaraClara har rätt i att det är viktigt att eliminera det som ger negativ energi i ditt liv. Det har jag tänkt så många gånger och det har jag diskuterat med vänner så många gånger. Men jag har mest fokuserat på människor som tar men aldrig ger energi. Att sluta läsa vissa bloggar, som ändå inte ger mig någonting är också ett steg på vägen. Majoriteten av bloggarna som jag hittar skrivs av unga flickor, vars liv är så olika mitt. Little Peaché satte ord på min talang att alltid bara se det som jag inte gjorde, eller det som jag inte gjorde bra, istället för att se det som jag gjorde och det som jag gjorde bra.

Det finns så många vackra saker att fokusera på här i världen. Jag skrev ett inlägg om det tidigare, om att hitta harmonin. Hitta det som gör mig lugn. I går lugnade min kärlek ner mig. Jag ska aldrig mer äta de minipiller som jag har ätit i tre månader nu, för de har verkligen gjort mig deppig och jag har gråtit för allt. Men han har alltid funnits där för att lugna ner mig. Han tar fram mitt leende. Han vet hur. Men jag vet också hur. Jag vet också att om jag stänger av så hjälper det. Jag stänger av tv, dator och allt sådant. Om jag gör det och sätter mig ner med mig själv, utmanar mina tankar och frågar vad det är som är hemskt egentligen med mig. Ja, då kommer jag inse att jag är bra som jag är. Och i den stunden kommer jag att känna lugnet inombords igen. Sen ska jag hitta ett sätt att behålla lugnet, så blir framtiden mindre upp och ner än de dagar, månader och år som har passerat redan.

Så sätt dig ner med dig själv. Inse att du är bara du, du kan inte vara mer än så. Men det gör inget, för du är underbar precis på det viset som du är när du är du. Det är du som bestämmer vem du är. Det är du som bestämmer hur du ska må. Det är du som bestämmer i ditt liv. Det är du som bestämmer vad det är som du ser när du ser dig själv.