Det var länge sen som jag hade långa föreläsningar där det krävs att jag tar långa anteckningar.
I höstas hade jag ju utöver praktiken bara seminarier och reflektionsgrupp och i våras var jag i Bolivia. I Bolivia kan jag lova dig att det inte är så jobbigt att ta anteckningar. Förutom när de pratar för fort då, men det blir inte samma mängd sidor som här hemma. För det mesta inte i alla fall. Så i dag höll jag på att avlida igen, när händerna fick slita och slita för att få ner alla ord från föreläsarens powerpointpresentation. Det blev så mycket skrivande så jag hann knappt med att lyssna på henne.

Det är en nackdel när föreläsare vägrar lägga ut sin text på nätet, för jag kan inte göra två saker samtidigt. Jag kan inte skriva skriva skriva OCH lyssna lyssna lyssna på sånt som för mig är nytt samtidigt. Sen vill de gärna ha frågor också. Jag tror inte att de förstår vilken överhettning det blir ibland inuti mitt pannben.

För övrigt har jag blivit bestraffad. Jag får bara femton minuter per dag för att läsa och skriva blogg. Jag pluggar dåligt har min käre sambo lärt sig, så nu ska han se till att jag skärper mig. Efter att ha surat en stund fattade även jag att det är bra att han tog fram piskan. Nu ska jag skynda. Jag har två minuter kvar av min kvart men hysch hysch, säg inget till honom! Han spelar på den andra datorn, så han kanske missar tiden. Håll tummarna..