Häromdagen satt jag framför datorn och sa:
"Oj oj oj.."
"Min lilla pojk..."
"Jag kan knappt tro det.."
För min lilla lillebror, som inte är så liten längre för han har växt på sig på längden plus tränat på gym ett tag så han har växt på sig mest överallt, ska flytta hemifrån. Hemifrån! För att bo ensam! Min lilla lilla lilla .. lillebror. Det är när sådana här saker händer som jag inser att tiden går fort. Eller åtminstone förbi. Ibland undrar jag om jag ens hänger med. För med ens ska jag fylla tjuåtta snart och ja, vart tog tiden vägen? Jag brukar önska att jag vore yngre, att jag hade börjat plugga tidigare för då hade jag hunnit med att jobba och hade haft mer pengar nu för att kunna göra det som jag vill göra. Men å andra sidan så har jag spenderat de här åren med att göra saker som jag har velat göra, så det är lugnt. Jag kommer att fylla tjuåtta i maj. Inte med så mycket tjohej, för hjärtat blir tjufem så tjohejet får bli hans i år.

Men ändå, kom igen! Du som känner min bror. Han är ju liiiten. Eller ja. Det är han som klappar mig på huvudet nu, men du vet hur jag menar. Småbröderna kommer alltid vara små i mina ögon. Vad de än gör. Men nästa gång som jag kommer hem, så bor inte han heller hemma. Snart slipper mamma tvätta sina barns kläder. Nu är det nedräkning tills alla har flyttat ut. Fast de kommer nog alla hålla sig där i närheten. Utom jag. Jag ska då envisas med att vara annorlunda.

Jaja. Jag sa ju god natt i förra inlägget. Så god natt.